Fantans hög är ett offerkast på södra sidan av Ekerövägen strax innan högsta punkten.

Vem var Fantan?
Det finns många olika berättelser om  Fantan, i vissa är hon soldathustru, i andra hustru till en tattare eller lösdrivare och i några fall en romsk kvinna. Traditionen kring Fantans hög går tillbaka till 1300-talet. Enligt sägnen ska Fantan ha mördat sin man och därefter själv dött under det gatlopp som hon fick löpa som straff. Ordet Fant betydde lösdrivare och sådana sattes i häkte. Men man kunde slippa sitta i fängelse mot att man blev soldat. Det är troligt att Fant var en soldat som frigivits från fängelset. 

UNDERSÖKNING AV HÖGEN

Vid utgrävning 1947 undersöktes högen vetenskapligt och man hittade i och under stenröset 23 mynt, det äldsta från 1577 och det yngsta från 1938. Under högen fanns också lite träkol och lite brända ben av människa. Någon datering av fynden gjordes inte då. År 2001 tog Fornminnessällskapet initiativ till en kol-14-datering av fynden, det visade sig att träkolet var från tiden mellan 1280-1450 e kr. Men benbitarna var från 550-100 f Kr (95% sannolikhet). Detta innebär att de vid utgrävningen funna benbitarna inte tillhört sägnens Fantan, utan en kvinna från en betydligt äldre tid. Det visar också att offerkastet varit knuten till en grav från förromersk järnålder. Under den perioden var högt placerade gravar i form av röseliknande stensättningar vanliga. Undre delen av det utgrävda stenröset torde därför ha tillhört en sådan grav, vilket inte uppmärksammades vid utgrävningstillfället. Idag känner man till ett antal offerkast som varit knutna till äldre gravar.

Levande tradition

Hanna Rydh beskriver ortstraditionen, sådan den berättats av konservator E Sörling: ”För många, många år sedan bodde i Träkvista by en soldat Fant med sin otroligt vilda och grälsjuka hustru. Förhållandet makarna emellan var långt ifrån gott, gräl och slagsmål hörde till vanligheten och alltid var det frun i huset, som, trots mannens yrke, gick segrande ur striden. Hon blev en skräck för hela bygden. En vacker dag spreds det i byn, att Fant låg ihjälslagen inne i stugan. Mordvapnet var ett tennstop. Allas misstankar riktades ögonblickligen på Fants hulda maka. Socknens förtroendemän beslöto, som den tiden brukligt var, att Fants hustru skulle få bevisa sin oskuld genom att på en bestämd dag springa från sin bostad landsvägen västerut till en plats, från vilken hon kunde se Ekerö kyrka, under det att alla, som hade lust, fingo kasta sten på henne under denna hennes språngmarsch. Kunde hon oskadd uppnå den platsen, varifrån hon kunde se kyrkan vore hon oskyldig, om ej, var hon skyldig. När dagen kom hade, som brukligt var, alla gått ut för att titta på den högtidliga tilldragelsen. Under befolkningens skymford och stenkastning sprang ´Fantan´ vägen fram, och allt tycktes gå lyckligt och väl för henne, tills blott några tiotal meter skilde henne från den punkt, varifrån hon kunde se kyrkan. Då fick hon banestenen. Liket släpades åt sidan och ris lades över detsamma. Efter den dagen får ingen, varken gående eller åkande, passera platsen utan att kasta en kvist på rishögen.”

Traditionen säger att Fantan levde någon gång mellan 1300- och 1600-talet. Myntens präglingsår antyder att dessa sannolikt började kastas på högen under 1500- och 1600-talet. Många mynt är från 1800-talet.

Fantans hög är en så kallad offerkast, som kan uppstå där någon dött en oväntad eller våldsam död. Enligt gammal sed skulle var och en som kom förbi lägga en kvist för att köpa sig fri från trolldomen, för att hindra den omkomne att gå igen. Ännu i början av 1900-talet blev högen så stor att den måste forslas bort några gånger per år.

När man på slutet av 1940-talet skulle bredda vägen togs högen bort men den återuppstod spontant vid sidan om den ombyggda vägen. Fantans hög är skyddat som fornminne och än i dag lägger folk torra träkvistar på platsen.

Fantans hög på Ekerö är en av fyra kända offerkaster i Stockholms län – övriga finns i söderort. Offerkaster är kända från hela världen och anses ha förekommit redan på stenåldern. De är nästan alltid belägna intill en väg. Offerkasters funktion som vägmarkering har också uppmärksammats. Intill Fantans hög fanns före bilsamhällets tid det vägskäl där vägen från Träkvista delade sig i en väg till kyrkan och en annan mot Nyckelby och Munsö.

Ortsbors berättelser
John Granlund (senare professor i folklivsforskning), som ledde utgrävningen av Fantans hög 1947, intervjuade vid detta tillfälle några ortsbor om vad de visste om traditionen, här är några av intervjuerna:

 -”Fantan hade mördat sin man genom att stöpa bly i örat på honom. För detta skulle hon löpa gatlopp. Varifrån gatloppet utgick är ovisst. Hon ligger stenad under högen. Skogen har varit tätare förr. Kyrktornet är byggt av Lindsköld.” (Direktör Gösta Rittner, Stockholm.)

-”Sägnen går, att Fantan skulle ha tagit livet av sin karl. De skulle ha bott på Fantholmen. Fantholmen hörde till Asknäs. När mordet blev upptäckt skulle hon söka hinna undan sina förföljare. Om hon fick se kyrkan skulle hon benådas. Det gjorde hon inte utan blev stenad. När man gick förbi högen skulle man kasta ris på den. Ej gröna kvistar. Högen var förr betydligt större än nu. Hör namnet Träkvista ihop med rishögen?” (Handlanden Karl Karlsson i Nyckelby, född 1879.)

-”De som kört förbi här om nätterna ha haft ben till selstickor. Eljest hoppade selpinnarna ur. Högen har tidigare varit mycket större. Förr sågs ofta färska gröna kvistar ligga på högen. Efter en skogsavverkning i slutet av 1920- eller början av 1930-talet blev högen mycket större genom påläggning av ris från avverkningen. Fantas bodde nära Träkvista just där elektriske montören Andersson nu bor. Det sägs att efter steningen skulle kvinnan ha tagits upp och blivit förd till kyrkogården och begravd där.” (Arbetarna som tog bort kasthögen den 27/10 1947.)