När hembygdsföreningarna började växa fram i slutet av 1800-talet och början av 1900-talet var deras naturliga uppgifter att samla fakta om bygdens historia och tillvarata föremål, fornminnen och byggnader, som hotades av förstöring. Efter hand utvidgades verksamhetsfältet. Undersökning av andra boplatser och grunder, dokumentation av fynden, arkivforskning och bearbetning av handlingar och kartor, insamling av fotografier och bandinspelningar av intervjuer med äldre invånare gav tillsammans så småningom underlag att skriva torp- och gårdskrönikor. Ytterligare bearbetning och sammanställning blev till bygdens historia och skrifter började stencileras eller tryckas och ges ut.

Ovanstående text är tagen ur Dingtuna-Lillhärad Sockengilles 10-år jubileumsskrift 1974-1984. Författare är Staffan Kinman. Beskrivningen gäller i högsta grad även idag. Under de dryga trettio åren sedan 1974 har många hängivna medlemmar lagt ner oräkneliga timmar på Dingtuna-Lillhärads kulturarv. Utan ideellt arbete skulle verksamheten förtvina.