Björksta Hembygdsförening bildades 12 juni 1975.

BJÖRKSTA HEMBYGDSFÖRENING

Den 12 dec 1974 hölls en ”första samling för bildande av hembygdsförening” hos Rut Johansson i Tomta. Närvarande förutom värdinnan var Bror Eklund, Inga Andersson, Sven-Erik Wallén, Börje Lundh och Elly Elowson-Anda. Man beslöt då att bjuda in sockenborna till bygdegården för att undersöka intresset, och det resulterade sedan i att Björksta Hembygdsförening bildades den 12 juni 1975.

Det första, som föreningen fick ta itu med, var att hägna in varggropen. Den hade under lång tid tjänat som soptipp, men 1972 blivit upprensad och återställd i ursprungligt skick. Sålunda fanns en viss risk att oönskade gäster skulle hamna där.

Nästa projekt var att fortsätta den påbörjade upprensningen av Näsborgen. Där fanns åtskilliga träd att avverka, innan man kunde se murarna i hela sin längd.

Vid gamla järnvägsbron över Sagån hade funnits en landskapsskylt, som upplyste resenärerna om att de passerade gränsen mellan Västmanland och Uppland. Skylten fanns kvar i ett av uthusen vid Orresta Gård, och efter en välbehövlig renovering sattes den åter upp i ett nybyggt stativ nära bron.

Vid Klavbacken i närheten av Frögärde fanns ursprungligen tre resta stenar, varav en uppenbarligen rasat omkull i samband med någon olaga utgrävning för länge sedan. Det var inte svårt att avgöra hur stenen varit placerad, men det var betydligt svårare att åter få den på plats med handkraft. Alltså  tog man helt enkelt hjälp av en lastbil från Sigge Carlsson åkeri, och reste stenen med fordonets vinsch.

På initiativ av Effe Åhlander väcktes tanken på en slåtteräng. Mellan Skarsvad och Näs fanns ett stycke hagmark av lämplig natur och dit tågade en sommardag hela 44 personer med liar och räfsor. Slåttern har därefter varit en uppskattad aktivitet på föreningens program. Under många år var det rena folkfesten, med fiolspelemän i täten för slåtterfolk i alla åldrar. Då kunde det vara upp till ett dussin liar i verksamhet på ängen, men antalet har av naturliga skäl minskat med åren.

En lite udda uppgift har varit anskaffandet av ”stenstolpar” vid gången upp mot Björksta kyrka. Dessa är utvalda stenblock från en hage vid Berga, och vid sådana tillfällen är det ju värdefullt att ha medlemmar, som förfogar över rejäla maskinella resurser.

Orresta Livs upphörde 26 april 1980, samtidigt som dagarna var räknade för butiken i Bredsdal, och detta krävde att föreningen gick samman med andra goda krafter för att lösa butiksfrågan. Vilket också lyckades, och redan 9 april 1981 kunde den nybyggda Sagåhallen invigas.

Ringarstenar är något som återfinnes endast i två av Sveriges socknar, nämligen Björksta och Tortuna. Sådana har funnits utmed de vägar som leder till kyrkan, och använts vid begravningar. Likvagnen stannar till vid önskad sten, varvid ringning börjar, och pågår ända till att kistan burits in i kyrkan. Priset för ringning är angivet på stenen, och det varierar naturligtvis alltefter avståndet från kyrkan. Det finns tre nivåer, 6R, 3R resp 1 riksdaler o 50 öre. Stenarna ska ha varit placerade 900, 600 resp 300 meter från kyrkan. Tre stenar har alltid stått på sin ursprungliga plats, men flertalet har varit försvunna. Föreningen har lyckats spåra fem av dessa, varav en återfått sin rätta plats, medan fyra ställts upp på kyrkbacken.

1983 anordnades den första ”Björkstadagen”. Det var eldsjälen Lennart Pettersson, som kom med idén och fick bygdens samtliga 22 föreningar och organisationer att ställa upp. Det blev en dag med mycket varierat program, och den inleddes alltid i kyrkan. Höjdpunkten var under många år någon form av dräktparad, som krävde väldigt många ”mannekänger”. Detta var något som främst Kerstin Larsson lade ner mycken tid och energi på. När föreningens hängivne ordförande Lennart Pettersson avled 1990, fanns det ingen som kunde ta över ansvaret för ett så pass stort arrangemang, utan det lever nu vidare i betydligt enklare form.  Tortuna och Björksta hembygdsföreningar turas nu om att ordna en årlig Hembygds- och församlingsdag. Som exempel kan nämnas att Orrestaskolan vid ett sådant tillfälle haft en uppskattad utställning, där man presenterade arbetet med sina temaveckor om hembygden.

Samma år startade teatergruppen sin verksamhet med lustspelet ”Kärlek och tjuveri”. Det blev succé direkt med extra föreställning i fullsatt bygdegård, och sedan drog gruppen ut på turné. Om några av de många skådespelarna ska nämnas, så är det väl de båda parhästarna Ulla Forsberg och Sven Larsson. Det blev nya skådespel under ett antal år, och vid många tillfällen fick folk vända i dörren eftersom det inte fanns plats. 1986 framfördes ”När kärleken kom till byn” inför en rekordpublik på över 220 personer! När man idag besöker bydegården, möts man av en skylt med informationen ”Högst 100 personer i denna lokal”. Troligen fanns inte denna skylt på den tiden.

1991 inleddes föreningens deltagande i firandet av Svenska Flaggans Dag med fanvakt i kyrkan. Det har övergått i Nationaldagsfirande, som blivit en välbesökt tradition,  där kyrkokören medverkar och där föreningen står för servering i bygdegården efteråt. Kalaset bekostas numera av den s.k Plutonskassan, som Hemvärnet i samband med dess nedläggning överlämnade till föreningen, på villkor att pengarna skulle användas till firande av Nationaldagen.

2005 invigdes Björksta Bronsåldersbygd av landshövding Mats Svegfors. Det är ett antal hällristningsplatser som gjorts tillgängliga för besökare och försetts med informationstavlor. Det har inledningsvis varit lite oklart beträffande skötsel och underhåll, därför har det varit lite si och så med den saken. Något som dock ser ut att ha löst sig och förhoppningsvis kommer att fungera framöver. Att det börjar bli problem på grund av styrelsens höga medelålder är vi mycket väl medvetna om, och nyrekrytering är inget som löser sig hastigt och lustigt. Att vi trots allt har en yngre medlem i styrelsen, inger ett visst hopp. 

Föreningen har låtit framställa hundra små kopior av Apollo Grannus-vasen. Den stora bronsvas, som 1818 hittades på Fycklinge ägor av ”dagakarlen” Lundström, och som på den tiden ansågs vara ett av de finaste fornfynd, som överhuvudtaget gjorts i Sverige. Kopian saluförs förpackad med ull i en presentlåda av trä.

Midsommarfirande har hembygdsföreningen varit med om att återuppliva. Man samlas kvällen före och klär stången, varefter den reses. På midsommarafton finns möjlighet att från olika håll åka till bygdegården med traktor och balvagn, något som aldrig verkar mista sin tjusning. Den här dagen är ett lysande tillfälle att låta de yngre hjälpa till med ett och annat. Belöning får man rikligen i form av glada barn och vuxna.