Kilen

Kilen är en sjuvarssstuga. Antalet varv på stugan var av stor vikt eftersom de stugor som överskred sju varv stockar beskattades.

Kilen är ett av de äldsta torpen i Stjärnorps socken. Redan 1654 skrivs i Vreta klosters dödbok att ett ”litet piltebarn hos skräddaren i Kijlen” begravdes.

Under mitten av 1800-talet bodde i Kilen den färgstarke personen Samuel Jonsson (1789-1858) och dennes hustru Maja Jonsdotter (1796-1857). Samuel sägs ha sysslat med trolldom. Denne kom ihop sig med den relativt närboende grannen Bengt i Tullen (även kallad Troll-Bengt) som också ägnade sig åt trollerier. Kanske rådde viss rivalitet mellan de båda trollgubbarna. Samuel ska en gång ha satt ett trollskott på Bengts familj. Skottet tog så illa att Troll-Bengts lille gosse dog. Samuel lär då ha sagt ”Hade jag trott att det skulle ta så illa hade jag väl låtit bli”. Den gosse som Samuel enligt sägnen skall ha bragt om livet skulle kunna vara Troll-Bengts son Lars Bengtsson som enligt Stjärnorps dödbok dog 1826-11-20 av slag. Den verkliga dödsorsaken rådde det säkert delade meningar om en gång i tiden. Samuel och hustrun Maja dog i Kilen 1858 respektive 1857.

1861 kom Samuel Månsson (född 1822) med sin familj till Kilen. Dottern Augusta Matilda (1843-1925) bodde kvar hos föräldrarna och levde i Kilen fram till sin död. Även Augustas son Karl August levde hela sitt liv i Kilen. Karl August kallades allmänt ”Kalle i Kilen” och var en välkänd person i socknen. Då stugan inte var Kalles egen tvingades han gå till gården Perstorp, till vilken stugan hörde, och göra dagsverken som hyra. Hyran var satt till ett visst antal dagsverken om året. Som så många andra uppskattade inte Kalle att göra dagsverken. En av de två personer han sade sig hata var den man som uppfann släpräfsan, den andre var den man som uppfann strypsnaran (slipsen). Särskilt illa tyckte han om att göra dagsverken i skördetid. Vid ett tillfälle blev Kalle tillfrågad av en annan gårdsarbetare om han skulle hjälpa till följande dag, bonden skulle säkert komma förbi och fråga om hjälp. Kalle svarade då: ”Då får han komma tidigt för klockan tre är jag på sjön”.

Kalles favoritsysslor var annars kortspel och fiske. Kalle fick mycket fisk som han gick och sålde till Stjärnorpsborna. En annan sidoinkomst var från de band som Kalle vävde, en syssla han lärde sig av sin mor. Att väva band var något Kalle uppskattade och ansågs göra bra varför han fortsatte med det hela livet.

Trots att Kalle bodde ensam de år han levde efter moderns död var han ingen ensamvarg, snarare tvärtom. Många är de Stjärnorpsbor som än i dag kan vittna om Kalles gästfrihet och vänlighet.

Efter Kalles död 1968 köpte Vreta klosters hembygdsförening Kilen av dåvarande ägaren Perstorp. Stugan var dock tämligen förfallen och ett stort renoveringsarbete satte fart.

Till Kilens tomt flyttades en stuga från Ljungsbro. Stugan har tidigare stått i Norra Ljungsbro, i närhet av torpet Borghamn eller Gropen.

Sammanställt av Robert Risarp

Källor:
Sven Bjärnlid – Kilenstugan
Arvid Johansson – Arvids bok om Stjärnorp
Stjärnorps och Vreta klosters kyrkoböcker
Intervju med Kalle i Kilen från Östgötamål .
Intervjuer med diverse Stjärnorpsbor