Texten är hämtad ur Årsboken Storvretabygden Forntid - Nutid 1991. Författare Helmer Wallner.
Indelningsverket
Indelningsverket grundade sig, förenklat uttryckt, på principen att de skattskyldiga
böndernas utlagor skulle användas lokalt inom bygden. Denna tanke vidareutvecklades under Karl XI.
Man inrättade då indelningsverk för tre utgiftsstater. Man kan alltså tala om det civila, det ecklesiastika
(även kallat prästverket) och det militära indelningsverket. Det s.k. tiondet till kyrka och präster är välkänt.
Här nämner vi något om det civila och det militära indelningsverkets lokala verkningar här i Storvreta.
De jordeböcker som upprättades genom århundradena och som vi förut redovisat spelade en
grundläggande roll för dessa båda indelningsverk. I en särskild kolumn redovisades till vilka lokala
ändamål som den s.k. räntan (skatten) skulle betalas.
De vanligaste anteckningarna rörande Storvretaböndernas skyldigheter gäller lön till officerare
(kaptener, löjtnanter, fänrikar) i t.ex. Rasbo, Bälinge och Norra Upplands kompanier. Men även civila
tjänstemän finns med, särskilt under 1700- och 1800-talen.
Storvretabönderna skulle alltså direkt bidra till lönen för lantmätaren, häradsfogden och häradsskrivaren.
Storvretabönderna kom också i kontakt med det militära indelningsverket vid roteringen (rothållet) eller
knekteindelningen. I varje landskap skulle finnas 1200 rotar. Varje rote skulle utrusta och hålla en soldat eller,
i kusttrakterna, en båtsman. Storvreta by blev en särskild rote med numret 26. Ett hemman i byn utsågs till
stamrote med skyldighet för bonden att ansvara för att bönderna fullgjorde sina skyldigheter. Soldaten skulle
förses med ett torp, bestående av stuga med behövliga uthus, kåltäppa, 1/2 tunnland åker samt äng till två
sommarlass hö, vidare rätt till mulbete, vedbrand och gärdsel på skogen. Lön skulle enligt gällande regler utgå
med 2-12 kronor per år. Torpet låg som sagt vid Vretalundsvägen. Området fram till och med
Skogsgården var soldatjorden. Soldattorp fanns också i Ekeby.
Bild 1. Soldattorpet på Vretalundsvägen. Foto: Lars Åberg, 1990.
Storvretasoldaten hörde till Uppsala kompani och Upplands infanteriregemente. Vid övning fick han ge sig iväg
till Håmö majorsboställe som var kompaniets övningsfält. Regementets s.k. compementsplats låg vid
Polacksbacken i Uppsala, där musiken var stationerad.
Bild 2. Kartan visar soldattorpet och övningsplatserna. Det var en bit att ta sig. Del av Generalstabskartan 1867.
Denna regementsmusik utgör den historiska bakgrunden till Upplands regionmusik, senare efter om- och
nyorganisation ingående i Upplands musikstiftelse.
Årby by berördes av indelningsverket på ett annat sätt. Årby ingick i rusthållet för kavalleriet
(Kungliga livregementet i Stockholm). Årby indelades i två rusthåll (nr 62 och 63). Det ena låg på skogen
strax söder om gården Stenhem. Dragonerna i Årby tillhörde N. Upplands skvadron som hade sitt övningsfält vid
Hof i Rasbokil. En minnessten vid Storgården i Gamla Uppsala visar att även denna plats använts av skvadronen.
Regementet samlades ibland vid Polacksbacken i Uppsala men oftast på Ladugårdsgärde i Stockholm,
där musiken var förlagd.
Soldat- och dragontorpen övergick till civilt bruk efter det militära indelningsverkets upphörande vid senaste
sekelskiftet (Reds anm. artikeln skrev s1990). Dragontorpet vid Stenhem kom att brukas av den s.k. eremiten
Wengelin. Byggnaderna är jämnade med marken. Rester av grunderna till detta historiskt intressanta dragontorp
kan fortfarande ses, likaså torpets åker och äng, dock i förvildat skick. Om Wengelin och hans torp har vi skrivit i
avsnittet Bondhemmanen i Storvreta. Klicka här om du vill läsa.