Nedanstående text är skriven av Sandra Waxin.
Soldattorpen i Ärentuna socken
År 2024 fick jag höra att Björklinges släktforskarförening skulle anordna ett föredrag om soldattorp och soldater
i Viksta socken. Jag blev genast intresserad - det här ville jag inte missa!
Föreläsningen hölls av Elisabeth Wiik och Lennart Lindberg, som under lång tid har arbetat med att kartlägga
både soldattorpen och de soldater som bott där. Deras noggranna inventering i Viksta väckte verkligen min
nyfikenhet. Inspirerad av deras arbete började jag fundera på våra egna soldattorp här i Ärentuna.
Tack vare Elisabeths och Lennarts hjälp har vi nu kunnat lokalisera var flera av torpen i Ärentuna socken en gång låg.
Det har gett en ny dimension åt förståelsen av bygdens historia, och människorna som en gång levde här.
Med gamla kartor, soldatlängder, torpinventeringar och inte minst lokalkännedom som hjälp började vi spåra upp
torpens platser. Vissa låg nära vägar eller byar och var ganska lätta att hitta, andra låg mer avsides och hade nästan
helt försvunnit i terrängen. Men spåren fanns där: husgrunder, gamla äppelträd, en förvuxen syren eller rester av
gärdesgårdar.
Det gör något särskilt med historien när man plötsligt kan stå just där en familj en gång levde, kanske odlade sin lilla
jordlott och gick till tjänst när kallelsen kom. Det här arbetet har inte bara handlat om torp och kartor, utan om
människorna bakom. Att sätta namn, livsöden och berättelser på de soldater som bott här i bygden gör historien
levande på ett helt annat sätt.
Eftersom soldattorpen sällan finns dokumenterade i några officiella register - annat än genom små markeringar som
"ST" eller "STP" på gamla kartor - finns det all anledning att börja inventera dem nu. Många av torpen har redan
försvunnit ur landskapet, och fler försvinner för varje år som går.
Det är hög tid att dokumentera de spår som ännu finns kvar - både i terrängen och i människors minnen - innan det är
för sent. Varje torp bär på en berättelse, och genom att lokalisera och bevara dem lyfter vi fram en viktig del av vår lokala
historia som annars riskerar att gå förlorad.
Med hjälp av dagens teknik kan man nu lägga på dagens karta över de gamla kartorna och på så vis kan man lokalisera
var torpen stod. Med den hjälpen kan man ta sig ut i skogen och förhoppningsvis hitta platsen. Efter att jag deltog på
föreläsningen och tog kontakt med Elisabeth och Lennart så fick jag äran att få följa med dem ut på fält och faktiskt leta
i skog efter torp.
Det var en fascinerande upplevelse att få se på en karta att någonstans där i skogen skall det finnas ett torp och sen leta
efter bevis. Vi hittade både perenna blommor, syrener, bärbuskar, grund, jordkällare och tegel i olika former.
Bild 1. Grunden till en jordkällare hittad i skogen i Viksta. På bilden ser man dörröppningen på jordkällaren.
Soldattorp, tänker du? Fanns det sådana här i Ärentuna också? Jo, det gjorde det faktiskt. Och historien bakom dem är
både spännande och viktig för att förstå hur livet såg ut här förr i tiden. Många av platserna där soldattorpen en gång
stod har med tiden fallit i glömska. Men spåren finns kvar - i form av ruiner dolda i skogen, små sommarstugor eller som
delar av större, ombyggda hus. Det är en märklig tanke: att en plats som en gång var livsviktig för en hel familj för kanske
150 år sedan, idag kan vara helt bortglömd.
Bild 2. Bild på en annan jordkällare i Viksta som nu låg i en kohage.
Att återupptäcka de här torpen är inte bara ett sätt att förstå historien - det är ett sätt att hedra de människor som bodde
där och vars livsöden formade bygden.
Under flera hundra år hade Sverige ett system för att förse staten med soldater som kallades indelningsverket. Det var
aktivt mellan åren 1680 och 1901 då den allmänna värnplikten tog över. Indelningsverket innebar att i varje socken, gick
några gårdar ihop som tillsammans blev en rote, som skulle försörja en soldat åt kronan. Som ersättning för sin tjänst fick
soldaten ett litet torp att bo i och en bit mark att odla på. Torpen var ofta i utkanten av byn då de ofta placerades på den
sämsta biten mark eller med den sämre odlingsjorden då bonden helst ville ha det bästa jorden för sig själv.
Ett soldattorp i sin enkelhet hade mellan 20-35 kvadratmeter och måtten kunde vara tex 7x5 meter. Takhöjden i stugan var
runt 2 meter. Vanligen bestod torpet av ett rum med ett litet kök, kammare och ibland en förstuga.
Uthus hörde också till torpet, ett litet fähus eller lada. Soldaten skrev på ett soldatkontrakt där lönen angavs, vilket torp han
fick tillgång till, hur stor marken var till torpet och hur mycket spannmål han skulle få av bönderna. Familjen fick såklart
plats i den lilla stugan. När soldaten var på arbetskommendering, drog ut i krig eller övade med regementet så fick kvinnan i
hushållet ta hand om barn, boendet och djur. För att klara hushållet hade man höns, getter, nån gris och kanske en ko.
Om en soldat förolyckades och inte kom hem från kriget, hade änkan med barnen vanligtvis tre månader på sig att lämna
soldattorpet. Detta berodde på att bönderna i roten enligt systemet var skyldig att ordna fram en ny soldat inom tre
månader, och då behövdes torpet för den nya soldaten.
I många fall hade änkan varken pengar att köpa mark för eller råd att hyra ett nytt boende. Konsekvensen blev ofta att hon
tvingades söka hjälp från socknen, släktingar eller gifta om sig. I värsta fall hamnade hon och barnen på fattighuset, den
enda plats där de kunde få tak över huvudet.
Bild 3. På Häradsekonomiska kartan är ”stp” markerat i Skällsta i mitten av 1800-talet.
Rotarna som fanns i Ärentuna socken:
Soldattorp:
Gränby 25
Storvreta 26
Östa 27
Va|lby 28
Grimsta 29
Skällsta 30,
Vaxmyra 31 och 32
Valhammar 33
Kyrsta 34 och 35
Fjuckby 36 och 37
Dragontorp:
Kolje 71 och 100
Kättsta 101 och 72
Gränby 68 och 97
Östa 69 och 98
Vallby 99 och 70
Om man var dragonsoldat, var man en soldat som red till striden på häst och sen hoppar man av hästen och strider till
fots. Dragontorpen är markerade på gamla kartor med “DT", dragontorp.
Bild 4. Stp i Vaxmyra är markerat på Häradsekonomiska kartan.
Några härliga soldatnamn som fanns i Ärentuna socken var bland annat:
Jan Faslig
Mats Flinta
Per Kask
Johan Krig
Anders Modig
Anders Lustig
Erik Träns
Wilhelm Wallmo
Erik Svärdsson
Reinholt Sabelhierta
Johan Grimm
Även mitt efternamn, Waxin är ett gammalt soldatnamn. Man fick vanligtvis namnet efter var man bodde eller
hur man var som person. Waxin kommer från byn Vaxmyra i Ärentuna.
Bild 5. Karta över Ärentuna med soldattorpen utmärkta.
Orange cirkel/romb soldattorp
Orange trekant dragontorp
Grön/ljusgul trekant dragontorp/tidigt dragontorp 1700-tal.
År 1914 skrev den poliosjuke bondsonen John Pettersson från Fjuckby i sin dagbok om sin kusin Berten som for till
Polacksbacken i Uppsala vid tiden för första världskriget.
Bild 6. Oktober 1914 kallades militärerna till Polacksbacken i Uppsala.
Bild 7. Kusin Berten som blev kallad till Polacksbacken under första världskriget.
Läs mer om John genom att klicka här.
Polacksbacken i Uppsala var ett militärområde norr om Ulleråker, Upplands regemente. Med en stor militärhistoriskt
betydelse från 1600-talet och fram till 1800-talets slut var området exercisfält främst för Upplands regemente och
delar av Livregementet till häst.
Bild 8. Bild på minnesstenen som står på Polacksbacken i Uppsala. Foto: Sandra Waxin.
Bild 9. En av 4 sidor på stenen med hyllningar av militärer; minnessten i Uppsala. Foto: Sandra Waxin.
Bild 10. Hyllningstenen till dragonerna på Polacksbacken i Uppsala. Foto: Sandra Waxin.
Ur boken "Kungliga Upplands regementes historia" står följande om en hyllningsdikt till majoren friherre de Geer,
författad maj 1887,
"Om det av alla på Polacksbacken välkända Taktiska krönet, beläget omedelbart söder om nyssnämnda väg, sägs där:
"Din första ungdom inföll i de tider då linje marschen var vårt A och O
då ännu icke eftermiddagens strider
förstörde officerens middagsro
då man gick lugn och säker i attacken
i sluten ordning linjetal och skön
då uppå hela stora Polacksbacken
man ännu aldrig sett “ett taktiskt krön."
Bild 11. I Mars 1910 skriver John i sin dagbok att det är auktion i Fjuckby Soldattorp Nr 37.
Min morfars farfars far hette Johan Erik Waxin, född 1856 i Tensta. Han flyttade runt både till Börje, Lena i Vattholma,
Storvreta och till Waxmyra i Ärentuna. År 1875 bodde han på Dragontorpet Nr 65 i Årby.
Han tillhörde Livregementets Dragoner, kompani Norra Upplands sqvadron. Han var dragon och blev sen
"hovslagardragon". Efter 18 år i tjänst, begärde han själv avsked på grund en ådragen skada som han hade läkarintyg på.
Bild 12. Mannen till vänster i svarta kläder är Johan Erik Waxin. Han sitter bredvid sin fru och fikar med familjen.
(Läs mer om Årby om du klickar här.)
Bild 13. Torpakt från Årby över soldater som bott i torpet. Källa soldatregistret.
Dragonen Johan Eriks farfar var även han soldat. Det framgår av bouppteckningen efter farfar Olof Myhr.
"År 1813 den 8 Juni förrättades bouppteckning efter soldaten vid kungliga Upplands regemente, Bällinge compani nr 31
Olof Myhr uti "Waxmyra by” och i Ehrentuna socken, som med döden aflidit den 13 April detta år."
Bild 14. Del av bouppteckningen efter Olof Myhr.
Att ha varit soldat innebar ändå en viss form av status. Det märks till exempel i bouppteckningar, där den avlidne ofta
beskrivs just med hänvisning till sin tidigare tjänst- som “före detta soldat", "dragon" eller liknande. Det visar att
soldattiteln hade betydelse för hur personen uppfattades och hur man ville minnas honom även efter döden.
Olof Myrhs son Eric, kom sen att byta namn till Waxin då han rannsakades för ett dråp som skedde i Tensta. Det var såklart
jobbigt att bli anklagad för något så dramatiskt att sonen valde att byta efternamn, i tron på att "snacket" skulle försvinna.
Sonen blev friad från misstanken i domstol. Dock följde dråppåståendet sonen i hela hans liv, då det är noterat i varje
kyrkobok och militär handling.
Bild 15. Eric Vaxins soldatkontrakt sid 1.
Bild 16. Eric Vaxins soldatkontrakt sid 2. Detta kontrakt skrevs 5 år innan han satt häktad för dråp.
Bild 17. En notering i generalmönsterrullan om Eric Vaxins rannsakning.
När min familj renoverade det gamla boningshuset på gården i Fjuckby, upptäcktes husets ursprungliga grundstomme
som fortfarande fanns kvar inuti byggnaden. Genom att enkelt mäta väggarna, som visade sig vara original och inte
tillbyggda, kan man anta att huset i grunden är ett av de gamla soldattorpen i Fjuckby.
Uppe på vinden hittade jag dessutom två gamla dokument: ett brandförsäkringsbrev och ett soldatkontrakt.
I brandförsäkringsdokumentet från 1884 står det att huset var 25 fot långt, 17 fot brett och 10,5 fot högt, byggt i timmer.
Huset bestod av två rum och en förstuga. Omräknat till dagens mått motsvarar det ungefär 37,5 kvadratmeter.
Bild 18. Framsidan på ett av dokumenten, där det framgår att drängen Erik Jansson skriver på kontraktet 1882.
Bild 19. Baksidan av dokumentet där det bla framgår mängden spannmål soldaten får i kontraktet.
Bild 20. Brandförsäkring och värdering av soldattorp.
Bild 21. Lite mått och siffror på soldattorpet.
Bild 22. Försäkringsbeloppet för soldattorpet blev 800 kr, fastställt 27 november 1884.
Bild 23. Bild på timmervägg i boningshuset.
Bild 24. Bilden visar tre stycken lager tapeter på timrad vägg.
En resa gjordes till Krigsarkivet i Arninge för att ta del av soldatdokument som inte finns tillgängliga någon annanstans än
just där på arkivet. Till min stora glädje hittades dokument om soldater från Ärentuna socken. Bland annat en Erik Ek som
skrev på ett kontrakt över soldattorpet Fjuckby 36, den 15 april 1816.
Bild 25. Erik Ek's soldattorpskontrakt.
Bild 26. Påskrivet kontrakt 15 april 1816.
Alla soldater var inte allmänbildande när de påbörjade sin militärtjänst. Soldater som inte kunde läsa, skriva och räkna fick
undervisning under den tiden de var på övningar. Läskunnighet var något soldaterna behövde för att kunna läsa
instruktioner och order.
Drängen Lars Fredrik Ekberg, född 1859, blev både läs- och skrivkunnig. Han fick godkända betyg i biblisk historia, medan
han i räkning fick betyget “försvarligt", vilket visar att hans kunskaper där var något bättre än godkända. Dessutom hade
han ett gott uppförande, dokumenterat den 9 januari 1877.
Bild 27. Drängen Lars Fredrik Ekbergs betyg.
Bild 28. Lars Fredik Ekbergs betyg, Lärare EM Ekman.
Bild 29. En stilig herre, en bild som jag hittat i gömmorna på vinden.
Vem är mannen? Någon som kan utläsa vem minnet är av? Från 1908.
Om jag får hoppa tillbaka till när jag följde med Elisabeth och Lennart ut i fält i Vikstaskogen, vi satt där i gläntan på berget i
skogen och fikade, omgivna av stillheten och grönskan. Plötsligt började flera citronfjärilar fladdra omkring oss, envist och
nästan nyfiket, som om de ville säga något. Man kan kalla det skrock, men för mig kändes det som ett tecken, som om
platsen själv och människorna som en gång levde där, ville visa sin närvaro och tacksamhet.
Platsen för det gamla torpet är nu funnen, dokumenterad och kommer att markeras in på riksantikvarieämbetets
Fornsök (https://app.raa.se/open/fornsok/), en viktig del av värt kulturarv.
Var hittar man information om och kring soldater? En bra början är att börja leta på Centrala soldatregistret, Krigsarkivet,
Generalmönsterrullorna i Arkivdigital.
Källor:
Stort tack till Elisabeth Wiik och Lennart Lindberg.
Lennart Lindberg bearbetad karta.
Övrig information:
Centrala soldatregistret, (https://www.soldatreg.se/)
Arkivdigital, (https://app.arkivdigital.se/ , kräver abonnemang)
Kungliga Upplands regementets historia
Riksarkivet, (https://sok.riksarkivet.se/specialsok)
Svenska militära minnesmärken, (https://svmm.se/)
Wikipedia, (https://sv.wikipedia.org/wiki/Portal:Huvudsida(
Länstyrelsen Uppsala län, (https://www.lansstyrelsen.se/uppsala)