Östa - ett gammalt rusthåll

Denna text är hämtad ur Storvretabygden 2012 sid 72 – 76.

Östa - ett gammalt rusthåll

av Kurt Blixt

Om man tar av från väg 290 vid den så kallade ”Östaladan” mot Ärentuna kyrka, färdas man först genom en lite uttunnad
allé innan man efter en knapp kilometer kommer till Östa by och gård. Det är gammal uppländsk kulturbygd och Östa
gård har gått i arv inom samma släkt sedan 1660-talet. Ägare och brukare av gården är idag (2011 reds anm) Niklas
Andersson med hustru och son. De har tagit över efter Niklas föräldrar Torbjörn och Birgit Andersson som i sin tur tog
över efter Torbjörns föräldrar häradshövdingen Ragnar Andersson och hans hustru Eva.

Byn bestod tidigare av tre gårdar i själva byn och några mindre gårdar närmare Östaåsen. De mindre gårdarna finns inte
längre och med undantag av boningshuset till byns östra gård med tomt, ingår numera hela byn med jord i Östa gård.
Det var Ragnar Andersson som på sin tid förvärvade resten av byn. (Bild 1 och 2.)

Bild 1. Mangårdsbyggnaden på Östa gård sommaren 2011. Foto: Mats Wilhelm.

Östa är inte bara en av de stora gårdarna i Ärentuna socken. Det är också ett gammalt rusthåll från indelningsverkets
dagar. Uppgiften för ett rusthåll var att ställa en soldat med häst och uniform för kavalleriet, eller andra beridna eller
hästanspända truppslag till kronans, det vill säga statens förfogande. Vapen stod dock kronan för.
Motprestationen från kronan var skattelättnader eller friskrivning från krigstjänst. 
Motsvarigheten till rusthåll kallades inom infanteriet för rotar.

Bild 2. Östa by och gård från Kättstahållet sommaren 2011. Foto: Kurt Blixt.

Det regemente som rusthållet tillhörde, hade anor som går tillbaka till landskapsfanorna under vasatiden och kavalleri-
regementet Upplands ryttare som sattes upp inför Sveriges ökande engagemang i 30-åriga kriget på 1620-talet. Efter
lång och förtjänstfull tjänst under Sveriges  många krig, upphöjdes regementet den 26 november 1667 till ett av
konungens livregementen och fick namnet Livregementet till häst. Förutom från Uppland ingick kompanier från
Västmanland, Närke och Södermanland. Fram till 1792 hade regementet 12 kompanier med drygt 1500 man totalt.

Nu omorganiserades regementet och bildade tillsammans med andra enheter Livregementesbrigaden. Den del som
hamnade i Uppland fick namnet Livregementets dragoner och de indelta ryttarna blev dragoner, det vill säga soldater
som förflyttar sig till häst men strider till fots.
Ryttartorpen blev dragontorp.

1815 började namnet Livregementets dragonkår att användas och regementet bestod fram till 1833 av 4 kompaniet
med 125 dragoner vardera. Regementet indelades nu i 5 skvadroner om 105 dragoner vardera. Förändringarna innebar
att många rusthåll fick byta både kompani/- skvadron och nummer. Östa rusthåll hade till exempel haft nummer 98
under Livregementet till hästs tid, men fick nu nummer 69. Skvadronerna i den nya organisationen var:
Livskvadronen
Sigtuna Skvadron
Roslagens skvadron
Norra Upplands skvadron
Uppsala skvadron

  Bild 4. Så här kunde ett kontrakt se ut. Dragonen heter Erik Asplund. Riksarkivet.
  Tack Sandra Waxin för kopian. (Kontraktet finns inte med i boken. Reds anm.)
 

  Bild 5. Livregementets dragoners uniform 1859. Bild ur Sveriges Försvar, del III.

Östa rusthåll blev således från och med 1833 nummer 69 av Norra Upplands skvadron av Livregementets dragonkår.
Regementets stab, liksom musikkår, tross och förråd låg i Stockholm och med delar i Uppsala.
Vid regementsmöten sammandrogs skvadronerna till Polacksbacken i Uppsala eller till Ladugårdsgärde Stockholm.
Den 4:e skvadronen (Norra Upplands) hade sin samlingsplats för uppbrott i Svista vid gamla E4:an och mötes- och
övningsplats vid Hof i Rasbokils socken.

Karta 1. Kartan är en del av Generalstabens karta från 1867. På kartan kan man se dragontorp och soldattorp utmärkta. Lantmäteriet Historiska kartor,

Ryttar- och sedermera dragontorpet för Östa rusthåll låg på Östaåsen öster om byn. Vilket av de numera rivna eller
befintliga torpen som var dragontorpet har artikelförfattaren i dagsläget inte kunnat utreda. Parallellt med dragontorpen
fanns också över hela landskapet infanteriregementet Upplands regementes alla rotar och soldattorp, även i Ärentuna.
Det gör inte saken lättare, eftersom torp även från detta regemente torde ha funnits på åsen. 
Regements- och skvadronskamrater till dragonen på Östa saknades inte, eftersom dragoner och rusthåll också fanns i
grannbyarna Kolje, Gränby och Ånge. 
Edshammars gård liksom Stora Skärna var också rusthåll, men tillhörde Roslagens respektive Upsala skvadroner. (Bild 3.)

År 1746 hette den indelte ryttaren på Östa Anders Östberg och han var enligt rullan gift. Rusthållare var kronobefallnings-
mannen Jonas Kaellander, som angavs som ofrälse, vilket inte var så vanligt vid konungens hus- och livtrupper. Intressant
att notera är att de indelta ryttarna eller soldaterna ofta tog namn som anknöt till rusthållet eller roten. Östberg knyter an
till Östa och i 1757-års rulla heter ryttarna i Svista och Ånge, Sviström respektive Ångström. Vid den sista general-
mönstringen 1886, som finns i Krigsarkivet heter de sista dragonerna på Östa Carl Emil From och Claes Johan Björk.

År 1893 återgår regementet till namnet Livregementets dragoner. Nya tider stundar och 1901 tar Riksdagen beslut om att
införa allmän värnplikt med en kärna av värvat och stamanställt befäl. De indelta dragonerna försvann efterhand som de
tjänat ut och värvat folk och värnpliktiga ersatte dem. (Bild 5.)

Erfarenheterna från världskriget 1914 - 1918 visar att kavalleriets roll på slagfältet definitivt spelat ut sin roll. Detta
tillsammans med att Nationernas förbund (NF) med syftet att undvika krig genom samarbete bildats efter kriget, bäddar
dels för en reducering och samtidigt modernisering av försvaret, dels att kavalleriet tillhör de drabbade. Försvarsbeslutet
1925 beseglar regementets öde och den 11 november 1927 paraderar regementet för sista gången och rider därefter in 
i historien.
Den siste rusthållaren på Östa blir Torbjörn Anderssons morfar Gustaf Pettersson.

Källförteckning

Riksarkivet/Krigsarkivets rullor och generalmönstringar.
Sveriges Försvar del III, Svenska bokhandelscentralen 1928.
Samtal med Torbjörn Andersson, Kättsta.