Storvreta 2014 11 03
Mitt namn är Ann Charlotte Olsson
Jag har blivit tillfrågad om jag hade några kort av Storvreta järnvägsstation.
Min pappa Gustaf Einar Olsson arbetade på järnvägsstationen i många år.
Jag kommer ihåg några föreståndare, Allert Pettersson samt Anselm Svensson. De bodde i huset på övervåningen på station.
Allert Pettersson, hans fru hette Ingeborg, de flyttade från Storvreta till Mörlunda som ligger i Småland.
Nästa föreståndare som hette Anselm Svensson, hans fru hette Edit, de hade en son som hette Ulf.
Några ”stinsar” kommer jag också ihåg förutom min pappa, Tage Eleström och Knut Lehman.
Vi hade förmånen att resa fritt på tåget.
Min pappa, alltså Gustav Olsson, hade uniform på sig när han var i tjänst. Det är därför jag tycker om de som har uniform.
När det var mörkt ute fick han använda en lykta. När sommaren kom var det en flagga när tåget var på ingång.
En gång kom en man och sprang över spåren. Då kom tåget och körde på honom. Min pappa fick dra fram honom.
På nätterna var det också bemanning. Det var Elis Eklund och han bodde hos sin dotter och måg. De var Anna-Lisa och Birger Pettersson.
Birgers pappa startade KJ Pettersson och Söner som gjorde fina möbler.
När jag var liten, sa pappa du får vänta, om bommarna är nere, tills tåget gått förbi.
När stationen lades ner hade pappa fortfarande några år till att tjänstgöra. Då var han på Uppsala station.
På den tiden var det inte så många bussar som gick. Då köpte mina föräldrar bil, så mamma fick köra in honom och hämta honom. Jag följde med då.
De kallade vårt hus för ”Stinshuset”, det hade jag aldrig hört förr, samt Telefonstationen, därför att mamma, Henny Olsson, var telefonföreståndare. Växeln lades ner den 28/9 1954. Då var jag 9 år. (Om du vill läsa om växeln kan du klicka här.)
Min pappa bodde sedan i ett rum på Skogsgården, Vretalundsvägen 10.
När mamma var ute med hunden, gick hon till Station. Då frågade pappa om han fick låna hunden. Nej sa mamma, hon går inte utan mig.
Tage och Inga Eleström, de bodde i Storvretagården i en lägenhet. Den brann ner och de fick bo hos oss, alltså i stinshuset. De hade också en hund som brann inne. Det kom en dam med hunden på cykeln. Han ligger i ”min trädgård”.
Jag kommer ihåg vad jag sa när tågen stanna, ”pappa tåget”, så tänker jag även idag.
Skrivit detta, gjorde Gustaf Olssons dotter Ann-Charlotte Olsson, kallad Lotta.