Den här texten är hämtad ur Storvretabygden 2012 sid 107 - 112
Smeden Sixten Ohlsson, en Storvretaprofil
av Kurt Blixt
På väg till Preem-macken längs Kilsgärdesvägen i Storvreta, passerar man efter ”Konsumkorset” ett par hus hitom macken på höger sida, en gammal och till synes övergiven verkstadsbyggnad. Med viss svårighet kan man fortfarande läsa ”Sixten Ohlssons Smidesverkstad”. (Sedan 2023 är det ett radhus på den tomten. reds anm.) Här arbetade Storvretaprofilen Sixten Ohlsson som lärling och smidesmästare från 1930 till strax före sin död 1991. Under ett kort år 1946 till 1947 arbetade han på annan plats i Storvreta.
Personligen lärde jag känna Sixten genom min svärfar Wilhelm Johansson, när jag kom till Storvreta i mitten av 1960-talet. Sixtens välkända Volvo Duett körde ofta upp på vår gårdsplan och ”gubbarna” satte sig ner på en gammal bänk längs hussidan för att prata. De var sedan många år jaktkamrater och hade även i övrigt mycket att prata om. Det var till Sixten man gick för grövre smidesjobb på trasiga plogar och andra jordbruksredskap.
Sixten föddes den 16 juni 1916 i en lantbrukarfamilj på gården Grönviken i Rasbo. Efter skolgången arbetade han som dräng på olika gårdar, men hade tidigt en dröm om att bli smed och 14 år gammal började han 1930 som lärling hos smidesmästaren Martin Jansson i Storvreta. Här blev han - med undantag för året 1946 - 47 som egen företagare i Grandins gårdssmedja - kvar hela sitt yrkesverksamma liv, mer än 40 år. Sixten övertog 1947 sin läromästares smedja och bosatte sig då också i villa Solliden på Kilsgärdesvägen som är närmaste granne till smedjan mot Preem-macken sett. Där bor idag Sixten och hustrun Gretas sonson Roger med sin familj. (2011 reds anm.)
Grandins gårdssmedja och snickarbod låg intill det fyrstigskors som ligger strax sydväst om ”Snusdosan” i Storvreta. Den tillhörde Carl-Fredrik Grandins gård, men användes efter gårdens delning av arrendatorerna som var Carl-Fredriks son Hilarius med hustrun Ingegärd och dottern Alma med maken Johan Isaksson. Smedjan stod kvar till i början av 1970-talet, då den inte överlevde en smällare under firandet av sista april. Någon tryckte in smällaren mellan de fnösketorra brädorna i panelen och smedjan blev lågornas rov. Tyvärr gick en mängd gamla slöjd- och smidesverktyg till spillo.
Bild 1. Sixten Ohlsson sittande utanför sin smedja i slutet av 1940-eller början av 1950-talen. Foto ur familjearkivet.
Någon gång under 30-talet när Sixten arbetade som lärling och smidesarbetare hos Martin Jansson träffade han sin blivande hustru Greta (Margareta). Hon var född på gården Aspnäs i Östervåla den 28 november 1915 och arbetade vid tiden när de träffades som piga i byn Gränby ett par kilometer väster om Storvreta. Dottern Solveig föds i Gretas föräldrahem i Östervåla 1937 och 1940 gifter de sig. En bostad för paret Ohlsson blev den lilla lägenheten ovanpå Lindholms Elektriskas verkstad, då nybyggd på det som nu är ödetomten på Fullerövägen 3C.
Bild 2. Sixten och hustrun Greta på semester i jämtländska Oviken någon gång under 1950-talet. Observera Sixtens välkända keps! Foto ur familjearkivet.
Under tiden där föddes sonen Gerth 1942. Familjen Lindholm var också en familj som växte och när äldste sonen Theodor gifte sig med Annie Hammarling från Björklinge 1943 och sonen Hans-Ove föddes samma år, blev det dags för Ohlssons att flytta. Tvåbarnsfamiljen Ohlsson flyttade då till Lövlunds hus som låg ungefär där familjen Holmbäcks hus på Fullerövägen 4 ligger i dag. Det som återstår av detta hus är gatunamnet Lövlundsvägen, en liten murdel som ingår i familjen Holmbäcks källare och lite rödfärgad ytterträpanel som min svärfar Wilhelm ”säkrade” vid rivningen. Det var samma panel som då fanns på vårt hus. Kanske sågat på den såg som en gång i världen fanns nere vid Ekeby kvarn? I samband med att Sixten övertog Martin Janssons smedja 1947, flyttade tvåbarnsfamiljen till villa Solliden där sonen Kjell föddes 1950.
Bild 3. Villa Solliden vår/vintern 2011, Greta och Sixtens hem under mer än hälften av deras liv. Foto Kurt Blixt.
Våren 2010 besökte Alf Elmeskog Sixtens smedja tillsammans med Sixten och Gretas son Gerth för att med kamerans hjälp dokumentera hur det såg ut inne i den lite ”luggslitna” smedjan idag. Det visade sig att därinne såg det i princip ut som när Sixten gick hem från sitt sista arbetspass. Inte nog med det, hans Volvo Duett stod parkerad innanför portarna!
Bild 4. Sixten Ohlssons smedja våren 2010. Foto Alf Elmeskog.
Bild 5. Ässjan m.m. inne i smedjan våren 2010. Foto Alf Elmeskog.
Sixten och hans Volvo Duett var ett välkänt inslag i Storvreta när han var verksam. Eftersom Sixten var en ganska liten och tunn person till det yttre, syntes i stort sett bara huvudet och kepsen bakom vindrutan. Det var när man såg och tog i Sixtens händer som man insåg att han var smed, i övrigt var det inget i hans yttre som skvallrade om vilket yrke han hade. Sixten var vad vi idag skulle säga arbetsnarkoman och mycket ofta var det hustrun Greta som kom ut i smedjan för att tala om att det var dags att avbryta för att gå och sova. Med tanke på att Sixten drabbades av TBC - brodern Tage dog i farsoten - och att han därefter hade begränsad lungfunktion, är det närmast otroligt att han kunde genomföra det fysiskt påfrestande arbete som han gjorde. Den 25 november 1991 gick Sixten ur tiden och 7 år senare 1998, följde Greta efter. Därmed hade två gamla Storvretaprofiler och en epok gått ur tiden.
Bild 6. Sixten och Gretas äldste son Gerth vid Sixtens välkända Volvo Duett våren 2010. Foto Alf Elmeskog.
Sedan Alf Elmeskog besökte Sixtens smedja med sin kamera våren 2010, har smedjan och Sixtens gamla Volvo Duett sålts. Den nye ägaren till smedjan har enligt uppgift för avsikt att bygga en villa på tomten, men behålla smedjan som redan åtgärdats för att bromsa upp ytterligare förfall. Just smedjan lär ha varit ett tungt skäl för köpet, Vem vet, efter många års tystnad kanske ett och annat hammarslag åter kommer att kunna uppfattas från den gamla smedjan inom en snar framtid?
Källor:
Intervjuer med Gerth Ohlsson (son till Greta och Sixten Ohlsson), Upplandsmuséet,
”Järnet och dess män”, Bo Larsson.