Att växa upp i Storvreta under 1950 och 1960 talet
Av: Torsten Morén
Här är lite av mina minnen och upplevelser.
Jag växte upp i en vanlig arbetarfamilj med en yngre bror, vi bodde i en för tiden relativt stor villa på tomt (skogsbacke) över 3000 kvm. Vår familj hade två rum och kök på bottenvåningen och mormor bodde i ett rum och kök på övervåningen.
Bild 1. J.E. Blomqvists möbelfabrik. Bilden visar de anställda 1920.
Under denna period hade merparten av alla arbetsföra vuxna sin försörjning i någon av alla träindustrier i byn. Som exempel, av 15 familjer på vår gata så arbetade någon från hälften av familjerna på K.J. Pettersson och Söners möbelfabrik som låg där nuvarande Handelsknuten med restaurang Kreta, Gymmet, Möbelaffären med flera är belägna. Sen fanns J.E. Blomqvist möbelfabrik längs nuvarande Jan Eriks väg, Anton Lunds snickeri direkt söder om före detta bensinmacken, där tillverkades bland annat skidor. Larssons snickeri, som tillverkade biografstolar längst upp efter nuvarande Malörtsvägen.
Bild 2. Anton Lunds villa Furuskog, Kilsgärdesvägen 17, med möbelfabriken i bakgrunden.
Att växa upp under dessa år präglades mycket av att hjälpa till hemma, göra rätt för sig. Man fick klippa gräs, plocka bär och potatis, kratta löv, skotta snö och till helgen under sommaren randa grusgången med en stor kratta med åtta kraftiga pinnar. Något som var roligare var att hjälpa till i bigården. Man fick slunga honung, tappa den på burk, (vissa år närmare ett ton) smälta i nya vaxkakor i ramarna som bina skulle bygga på och samla honung i till nästa år. Under hösten koka stora mängder sockerlag, gavs som foder till vintern. Vi hade 30 - 40 bikupor/bisamhällen hemma på gården och vissa år ytterligare 20 - 30 stycken ute vid rapsfälten på Uggelsta gård, halvvägs till Vattholma längs väg 290.
Handel och service, fanns väl allt vad vi till vardags behövde, det som inte var helt utbyggt var avloppssystemet, först i skiftet 50/60-tal lades riktigt avlopp på vår gata så vi äntligen kunde installera WC. Gatunamn inte heller, varje hus hade sitt namn, vårt hette Solgläntan.(Pomonavägen 8 reds anm)
Butiker jag minns var Källhyddan, ett kombinerat bageri och mjölkaffär beläget längst ner vid nuvarande Hasselvägen där idag en parkering finns. Här köpte vi mjölk, som skopades upp till vår egna flaska, senare inhandlades även mjölken där övriga specerier och matvaror handlades, i Lanthandeln som blev Konsum i början av 60-talet. Där minns jag att man själv fick pumpa upp mjölken till sin egna flaska. Efter några år kom så mjölken i de bruna glasflaskorna. Butiken låg längst ut i hörnet, vid nuvarande Ärentunavägen/Kilsgärdesvägen. Vissa varor handlade man i Petterssons Lanthandel som blev ICA i början av 60-talet, adress nuvarande Ärentunavägen 13, där idag Apoteket och blomsteraffären ligger.
Bild 3. Petterssons lanthandel efter flyttningen till Ärentunavägen 13 år 1936, med poststation.
Det fanns ytterligare ett bageri, Bergströms Bageri nuvarande Bagarvägen 5, dit hade vi nära. Vi kunde gå ut genom en grind på baksidan av vår tomt, rak över nästa tomt och nuvarande Olle Åkares väg, så var vi där. Utöver bakverk fanns där stora kokosbollar för 25 öre, de tilltalade mig mest. Fram till en bit in på 60-talet fanns också en stor Handelsträdgård för blommor, grönsaker och frukt belägen mellan nuvarande Vattgårdsvägen, Astrakanvägen och Lövlundsvägen. Rester av den stora fruktträdgården finns för övrigt kvar i parken vid Astrakanvägen. Lite kuriosa här, är att min morfar planterade dessa fruktträd 1949.
Bild 4. Handelsträdgården, Pettersson lanthandel och brandstationen. Upplandsmuseet.
Det fanns även bilar som kom en gång i veckan och sålde varor, bland annat en Fiskbil. Men bilen man minns mest var bilen från Storvreta Bryggeri, bryggeriet som fram till ca 1950 låg i hörnet av nuvarande Hasselvägen/Bagarvägen, men som nu var placerat i Rasbo. Den sålde bland annat svagdricka, pilsner och läsk, kommer speciellt ihåg INGO-läsk och Rally Cola.
Bild 5. Storvretabryggeriets tre bilar innan 1950. 1950 flyttades bryggeriet till Rasbo pga svårigheteer att få tillstånd för utbyggnad.
Övrig service som fanns var Rådmans Åkeri på nuvarande Olle Åkares väg, skötte t ex. snöröjningen. Ernlunds Skomakeri, Vitsippsvägen, Bensinmacken Esso, där mack funnits till för några år sedan, Skrädderi, Hasselvägen 13, Postkontor, först inhyrd i Petterssons Lanthandel, sen i hörnet Ärentunavägen/Fullerövägen. Där hämtade man posten i sitt eget postfack, vi hade fack nr 35. Under 1963 började posten köras ut per cykel till den egna brevlådan vid fastigheten, Storvretas första brevbärare hette Gunborg Ferm.
Bild 6. 1954 års ekonomiska karta lagd på kartan från 2021 med de platser som nämns i texten.
Lek, självklart var det en massa lek, som liten lekte man med gran och tallkottar, använde dem som kor och grisar, byggde bondgårdar. Vi klättrade mycket i träd, lekte Indian och Cowboys, utrustade med fjäderskrudar, tomahawk, pilbåge eller knallpulverpistol och hemmagjorda trägevär. Ofta var vi i vår skogsbacke, men också i skogen söder om nuvarande Pomonavägen. När man blev större spelade vi självklart fotboll där utrymme fanns, det var en bra gräsyta där idag Spannmåls och Hemmansvägen ligger, men vi fick fixa planen själva. De som hade tog med sin manuella gräsklippare, sen var det bara att klippa, det kunde ta hela förmiddagen. Sen blev det match, vi delade ofta upp Storvreta i lag Nord och lag Syd, jag tillhörde lag syd och vi förlorade oftast. Återkommer till fotbollen i mera organiserad form senare.
Vi tävlade mycket, vi sprang, hoppade höjd och längdhopp i spånhögen vid Storvreta Sågverk, beläget där Lyckebokyrkan nu ligger. Vintertid åkte vi mycket skidor, hoppade i backe på kullen ovan bergrummet vid nuvarande Himmelsvägen, spelade hockey på gatan eller nere på isarna (fanns ofta två) vid Storvretaskolan.
Lite busigare lekar var, jaga kor i en hage belägen i skogsbacken mellan kryddgatorna och Piratparken, klättra i staplarna av sågade brädor vid Storvreta Såg. Vara vid K J Pettersson och Söners lada längs järnvägen, där förvarades stora lådor av masonit som bäddsofforna transporterades i, dessa lådor använde vi som kojor. Ett annat bus var varuautomaterna utanför Petterssons Lanthandel, där försökte vi manipulera dem så man fick två varor istället för en för det mynt man lagt i.
Under ett antal år i slutet av 1950-talet gick jag i simskola vid Storvad i Gamla Uppsala. Vi åkte buss dit, den gick ifrån Brandstationen mitt i dåvarande centrum, där idag Restaurang Vretens parkering är belägen. Något jag minns speciellt var kösystemet till busen, alla ville vara först för att få sitta längst bak i bussen. Så om den skulle avgå kl 12.00 så gick man ner till brandstationen redan vid tiotiden för att placera sin väska/ryggsäck i kön, ibland var man först ibland inte, sen gick man hem en stund. Och sen tillbaka igen till avgångstiden kl 12.00, och tro mig, kösystemet fungerade.
De mera organiserade och återkommande aktiviteterna som fotboll och skidåkning hölls uppe vid Skogsvallens IP genom Storvreta IK. I fotboll hade vi en ledare vid namn Bo Kjörling, Storvretas Mr fotboll under många decennier, han höll ihop ungdomslaget, spelade och höll samman seniorlaget. Här minns jag speciellt bortamatcherna, då stuvade Bosse in oss alla i sin Volvo Duett, inga säkerhetsbälten då inte. Vi var också med i UNT-cupen under några år, turneringen spelades på hockeyrinken på Studenternas IP.
Vad gäller skidor så fick Storvreta i mitten av 1960-talet det efterlängtade elljusspåret 2,5 km, då rullade verksamheten igång på riktigt med poängtävlingar för oss ungdomar. Den utrustning man då hade var inte den bästa, gick skidorna av, tex. att man bröt skidspetsen så fanns inte pengar till nya, utan man fick laga. Vi hade en granne som limmade hop skidan igen med en bit masurbjörk ovanpå för stabiliteten, hans namn var Emil Sandström, far till Märta, som jag kommer nämna senare, (hon arbetade i skolköket). Så småningom fick även jag bättre utrustning.
I samband med elljusspårets tillkomst arrangerades en Korp och familjestafett om 3x5 km. under en 10 års period, jag var med och åkte en 4-5 gånger. Stafetten ersättes sedan med det så kallade 24-timmarsloppet. Ett minne som poppar upp från dessa korpstafetter är från 1968, Då föll jag i spurtstriden på sista sträckan med EN, ja en ynka sekund mot Arne Eriksson i det vinnande laget Snickarbröderna som även innehöll Arnes bröder Bosse och Sixten Eriksson, detta trots att jag då hade nya dåtidens tävlingsskidor med rottefella-bindning och nya låga skidskor av märket ”Assar Rönnlund”. Men föret var inte bra……blötföre.
Mästerskap på skidor hölls under några år i slutet av 1960-talet även av Ärentuna Scoutkår, en Scoutkår som hade bildats i början av 1960-talet. Där var jag en av de första gänget pojkscouter. Vår första lokal hade vi i gårdshuset (nu rivet) vid nuvarande Storvretagården i Storvreta centrum, samma gårdshus där min mor (idag 97 år) växte upp och bodde fram till 1931. Mor Ulla-Britt som var en av ledarna för flickscouterna tillsammans med Evy Åhlén. År 1966 blev ett lyft, för kåren för då byggdes scoutstugan uppe vid elljusspåret, det var i grunden baracker som hämtades någonstans i Stockholmsområdet, forslades hit och byggdes upp av frivilliga insatser, alltså våra föräldrar.
Bild 7. Gamla Storvretaskolan.
Sen har vi skolgången, alla började med att gå första och andra klass i den gamla röda Storvretaskolan mellan Jan-Eriks väg och Kilsgärdesvägen där idag en förskola ligger, så även jag hösten 1958. Där fanns två skolsalar och mellan dem en gymnastiksal med ribbstolar. Byggnaden fanns kvar hela 70 talet. Kommer väl ihåg min lärare i ettan och tvåan Anny Engborg. Sen från klass tre blev det flytt till den då relativt nybyggda Storvretaskolan, där gick jag till och med klass sex, mina lärare var först Birgit Nilsson sen Ruben Nygren, en välkänd hårdhänt lärare. Under min tid på Storvretaskolan började man servera lunch så då slapp man mackor och choklad. Tror året var 1962, minns två tanter från min gata som arbetade i skolköket, Märta Sandström och Greta Andersson. Minns också att överbliven mat på tallriken, den som inte åts upp, skrapades ner i hinkar som sen bars tvärs över gatan till grisarna på Wille Johanssons lantgård, där idag Vårdcentralen och bostäder ligger. Under mina år i Storvretaskolan fanns ingen gymnastiksal, så dessa lektioner var utomhus, det var mycket brännboll, friidrott som löpning (60 metersbana fanns) längd och höjdhopp, slungboll och kast med liten boll. På vintern mycket skridsko. I Storvretaskolan gick man fram till om med klass åtta, den som ville läsa vidare fick redan från klass sju ta stegen ut i stora världen, jag hamnade då på Katedralskolan i Uppsala från sjuan till och med nian.
Bild 8. Nya Storvretaskolan.
Sommarjobb började man fundera på i mitten av 60-talet, alltså från ca 13/14 års ålder. Sommaren 1968 tillbringade jag på Ärentuna Kyrkogård genom att hjälpa vaktmästaren Olle Wennberg klippa och ansa gräs runt gravarna. Jobbet fick jag genom att familjen kände Olle. Åren innan, 1965 till 1967 var jag cirka sex veckor varje sommar hos Nils Kinch vid Storvreta Minkfarm eller Pälsdjursfarm som den ursprungligen hette när farmen även hade silverrävar. Där fick jag göra allt som övriga fast anställda gjorde, förbereda och göra mat av bland annat fiskrens, strömming och komagar som kördes igenom en stor köttkvarn, därefter blandade man i olika mjöl, gryn samt vatten i en stor blandare. Maten kördes sen ut till minkarna med skottkärra eller i en liten trädgårdstraktor med stor behållare frampå, den klickades ut ovanpå burarna. Några år var jag även med på senhösten och beredde skinn.
Sommarjobben på minkfarmen gjorde att jag med arbetsbetyget därifrån kunde söka och få mitt första permanenta jobb på Skandinaviska Banken i augusti 1969.
Ni som vill fördjupa er mera i Storvretas alla träindustrier, handel, skolor och övrig service kan göra detta genom att läsa böckerna om Storvretabygden, som finns i flera upplagor. De finns även att låna på biblioteket. (Reds anm. Många av artiklarna finns också att läsa om du botaniserar i menyn.)