Johns anteckningar

Johns anteckningar

2018 började jag släktforska. Jag blev snabbt nyﬁken på familjen Pettersson som jag hört talas om, särskilt då om ”Johns skrubben” som min mamma och morfar pratat om, skrubben låg i det gamla boningshuset på gården.

I skrubben vid fönstret där John satt, har färgen på den vita listen vid fönstret nötts bort. John var lam och hade polio. Familjen Pettersson har bott på gården som min mamma är uppväxt och bor på nu. Jag fann familjens gravsten på Ärentuna kyrkogård. Jag blev väldigt glad över att stenen var kvar. Jag tog över skötseln av graven.

10 år tidigare hade min mamma hittat en låda på vinden i gamla boningshuset. Lådan innehöll gamla dokument och bilder. Hon lämnade över lådan till sin svärfar Bengt Eriksson som är från byn och som tycker om gamla grejer och dokument.

Lådan glöms bort, men är i säkert förvar hos svärfar.

Min mamma kommer plötsligt ihåg lådan, och för två år sen hämtade jag hem den från Bengt och jag började läsa innehållet i lådan. Jag blev nu varse om vems låda det var. Det var Johns. Hans grav som jag nu rår om och planterar blommor på.

I trälådan fanns det dagböcker, brev, gamla dokument, bilder och anteckningsböcker skrivet i morsealfabetet. Anteckningarna är skrivna mellan åren 1905 till 1942.
Bild 1. Familjen Petterssons grav på Ärentuna kyrka. Foto: Sandra Waxin

Bild 2. Johns trälåda som hittades på vinden. Foto: Sandra Waxin

Bild 3. Släktskapet. John var kusin med min morfars pappa.

Vem var John?

Johan Pettersson föddes 2 oktober 1884 i Ärentuna, Fjuckby. Men han kallades för John. Han insjuknade i polio och blev som det står i kyrkböckerna “lam”. Året då John ﬁck polio är troligtvis runt år 1894 och då var han 10 år gammal. På så sätt förändrades livet på gården for hans familj. År 1901 omhändertogs Johns kusin Engelbrekt “Berten” Waxin som fosterbarn till gården i Fjuckby för att vara den 17 årige John till sällskap. Berten var uppväxt i Vattholma där han hade 5 syskon, han 10 år gammal när han kom till Fjuckby.

Bild 4. John spelar fiol vid en sammankomst vid Prästgården Ärentuna.

Polio

Lite kort om polio, det är en virussjukdom som började sprida sig aggressivt i slutet av 1800-talet fram till 1955 då man hittade ett vaccin. Det var många barn som blev sjuka. Viruset infekterar ryggmärgen som sen leder till förlamning.

Skolan

Johns utbildning var 2 år i småskolan mellan 1890 - 1891 och totalt 298 dagars skolutbildning. Sedan var det storskolan mellan 1892 - 1895 totalt 479 dagars skolgång. Troligtvis ﬁck han då hjälp med skjuts till skolan sista året då han blev lam. Goda betyg A och AB i nästan allt. Förutom B i geometri.

Bild 5. Vårterminen 1893, Johan Petterson och hans vän Selin Gabrielsson gick i samma klass.

Bild 6. Fiolspelande John till vänster i bild. Berten till höger sittandes på stolen. Bilden är tagen 1901framför huset í Fjuckby.

Johns liv

Tack vare “Wagnen” öppnades nya vyer för John då han var mycket stillasittande när det inte fanns samma hjälpmedel som det finns idag. Vagnen eller som det står i hans bok "Wagnen" gjorde att han kunde ta sig fram. Det var en specialbyggd vagn som han kunde sitta ner och trampa på cykeltrampor med armarna/händerna istället för med fötterna. Han rullade ofta ut till den norra delen av byn, vid åkern där han hade fri sikt att se ut över ”nejderna”.

John skriver stolt om när de åkte till Hammarby i Rasbo för att hämta hem hans vagn. Han var då 22 år gammal, Han skriver även om när han tog en tur till Vaxmyra som ligger ca 1 km från där John bor. Vilken känsla det lär varit for honom när han nu kunde ta sig någonstans helt själv.

Barnen i byn var som ﬂugor runt honom när han rullade fram genom byn. De var nyﬁkna på John och tyckte han var rolig, då han skojade mycket med barnen. Därav kan man anta att han var barnkär.

Han spelade instrument såsom fiol och psalmodikon. Han tyckte om att skriva, både berättelser, verser och anteckningar. Han var även mycket duktig på att stoppa strumpor. Han hade guldringar i öronen för att det skulle ”hämma” hans ledvärk.

Hur var livet för en man som John i början av 1900-talet?

Bild 7. Johns utsikt från där han såg ut över nejderna. Dock mer vegetation nu än vad det var då. Foto: Sandra Waxin

Bild 8. Anteckningar från skrivboken. John är till Hammarby i Rasbo efter wagnen. 21 juli 1906. Förmodligen det första hjälpmedel till vagn han får.

Bild 9. John tog en tur till Vaxmyra, troligen med Wagnen.

Bild 10. 25 april 1931 "Jag är ut med wangen."

Morseanteckningarna

När jag började gå igenom allt som låg i Johns låda och hittade en anteckningsbok skriven med massa prickar och streck. Jag blev genast nyfiken på vad han hade skrivit. Jag kom fram till att det var morse. Jag satte då min gammelmoster Kerstin som är 91 år gammal i arbete med att översätta Johns skrift. Entusiastisk som hon är så översatte hon texten.

Morsealfabet är ett kodsystem som man använde for att översätta från telegraﬁ till textmeddelanden. Man använde sig av kodsystemet mellan 1850-talet och en bit in på 1900-talet. John skrev 70 sidor morse i ett anteckningsblock.

Första anteckningen är från 14 oktober 1916. Från första sidan som gammelmoster Kerstin översatt skrev John följande,

”Tärnorna som vinka ned upp å ynglingens stig, tärnorna vinka skälmskt kurtisören till sig.”

”Oden som hade plymen som fänrikar har bröder hur glade skulle lillﬂickan vi dra.”

John skrev små verser i sin morsebok. Han skrev om kärlek och om kvinnor. Man uppmärksammar Johns längtan efter kärlek. Allt han skriver om är just kärlek. Varför han skrev i morse var kanske för att då ﬁck han ha sina verser ifred utan att någon skulle kunna läsa dem och kanske ha retat honom för dem.

22 november 1916 skrev han två verser.

”Min lilla min rara min sockersöta du. Jag rakt inte längre kan hålla mig. Ni av kärlek jag lågar oh därför jag frågar om inte du snart nu vill bliva min fru”.

”Flickornas kärlek den liknar man vid ett ihåligt trädfullt med getingar i.”

Bild 11. Apropå kärlek. En bild från Johns låda.

Bild 12. Första sidan med morsekod från anteckningsboken, skriven 1916. Även den sidan som gammelmoster Kerstin översatt.

Bild 13. Bilden visar Johns instrument. Ett psalmodikon. Ett instrument som har färre strängar än en gitarr och som
man spelar med en stråke. Foto: Sandra Waxin

Hjort Anders

I början av 1900-talet kom Hjort Anders in i Johns liv. Han var troligen en idol för John, då han hade kort på honom. De båda spelade ﬁol så John kanske ﬁck inspiration av Hjorten. John och kusin Berten åkte ﬂera gånger for att se Hjorten spela.
Hjort Anders Olsson var en av Sveriges främsta spelmän första halvan av 1900-talet. Han var från Rättvik, Dalarna som sedan 1908 ﬂyttade ner till Uppsala, Börje.
Denna bild är ett kort från Johns låda.

Bild 14. Hjort Anders Olsson, spelman från Rättvik.

Bild 15. 4 Januari 1909 var John till Altuna och lyssnade på ”mästerspelmannen” Hjort Anders Olsson.

Bild 16. John noterar 7 maj 1909 uppländska spelmän.

Bild 17. 12 december 1909 Berten och John var till Hjort Anders.

Bild 18. John sitter längst ner till vänster på bilden. Med sin fiol i handen. Bilden är tagen bakom prästgården vid Ärentuna kyrka.

Bild 19. Bild på Kusin Berten.

Anteckningarna

Med hjälp av Johns anteckningar kan vi få en inblick i hans liv. Det finns två antecknings-böcker av typen dagboksnoteringar kvar efter honom. Anteckningarna är skrivna mellan 1905 och 1942.
Alla högtidsdagar är noterade. När små- och storskolan började och slutade. Konfirmation, inskrivning och examen. När potatisen sattes och plockades upp ur jorden. Snömängd, antal åsk- och blixtnedslag per år. Sol och månförmörkelser.

”Tackas” och lysningar från bygden. ”Tackas” betyder tacksägelse, man tackade en person som avlidit i församlingen. Det skulle ske söndagen efter dödsfallet på gudstjänsten i kyrkan. John skriver om dans eller politik sammanställning på bland annat Vigle park, besök, auktioner, sjukhusbesök. När de var dags att så eller skörda. Ta in skörden, lada, olyckor, kalas eller när göken och lärkan sågs törsta gången på våren.

Första gången lärkan sågs för året
1 Mars 1912
1 April 1916
27 Mars 1917
9 Mars 1918
20 Februari 1920

Bild 20. Exempel på hur det ser ut i Anteckningsboken.

Efter varje år gjorde John ett bokslut för året då han sammanfattade och skrev upp ett antal döda och födda i bygden. Antal äktenskap och hur många människor som bodde på bygden. Hur skörden blev. Antal blixtar som slagit ner. Torka, snöoväder eller andra särskilda omständigheter under årets gång.

Bild 21. Johns sammanfattning för år 1920 med uppgifter från bygden.

Bild 22.

Auktioner var mycket attraktiva. Alla auktioner som var i närheten har John noterat. Det var särskilt många auktioner i mars månad varje år, det kunde även vara några på hösten.

När man läst igenom Johns anteckningar kan man se familjens levnadsmönster. När de lämnar gården för att ta sig med droskan till närmsta by eller evenemang. Vilket är 1 gång i månaden eller varannan månad som även John får följa med.

Han noterar när det är något särskilt evenemang men de behöver inte betyda att John själv var där. Kanske bara något han önskade.

Man åker bland annat till ”Geﬂe” för att sälja äpplen på torget. Man tar en sväng till Björklinge och Uppsala på marknad.

Bild 23. Världens undergång 17 december 1919...

Innebörden i hans noteringar kunde skifta. Från kungligheters bröllop och död, krig, mobilisering, till när rågen skördades eller när potatisen var klar för året.

Det är speciellt att läsa om hur livet som bonde på landsbygden var och hur stor betydelse nyheterna hade for omgivningen även ute på landet. Nyheter, stora som små. Allt från den lilla byn och det som hände ute i världen.

På gården fick de el indraget 8 december 1916, det tog fem dagar for elektrikerna. Det är först den 31 oktober 1930 som John får tillgång till radio i hemmet. John var först i byn med radio. Han hade en radio av märket Radiola. Man lyssnade på nyheter och dåtidens dansmusik. Mellan sändningarna var det långa tysta stunder. På söndagar var det gudstjänst. Även grannarna runt omkring kom förbi för att lyssna på radio.

December 1907
14. Tackas efter konung Oscar II och Hägglunds gossen från Kyrsta.

21. “Klagodag” efter konung Oscar!

Augusti 1914
2. Ringer till mobilisering från kl 10 till kl 12 em.
3. Landstormen utrycker kl 10 em.
6. Sluta lada för i år.
7. Andra och tredje bevering reste ut idag.
16, Mobiliseringsringning för ﬂottan.
21. Stor solformörkelse.
25. Börja så råg.
28. Sluta så råg.

1 Oktober 1916
Klockorna ﬂyttas l timme tillbaks från den tyska tiden.

27 April 1918
Börjar så. 30 grader varmt.

17 December 1917
Världens undergång är idag.

Maj 1920
1 Kronprinsessan Margareta död idag.
3 Börjar så.
6 Göken är här.
9 Tackas efter kronprinsessan Margareta.

Oktober 1921
14 Sluta plöja på ängarna.
16 Månförmörkelse ikväll.
28 Sluta med rovoma.

12 Oktober 1922
Grusar landsvägen.

25 December 1922
Juldagen. Bara is överallt.

27 Januari 1923
Ett för årstiden ovanligt strängt åskväder med skarpa blixtrar och hagel.

18 Mars 1923
Tackas efter Anton Åhlen från Kullgränby som blef dödad genom olyckshändelse i Kyrsta skog.

22 Januari 1922
Urspårning Upsala Gäﬂe järnväg.

Juni 1927
18 Fruktträden blommar rikligt.
21 En hemsk eldsvåda vid Åsby i Tensta by. Då 3 barn blef innebrända.
24 Midsommardagen, Bröllop vid Östa.
29 Solförmörkelse.

Bild 24.

14 September 1929
Mjölkbilen började idag.

11 Mars 1930
Skolbarnen är till Lyckebo på biograf.

4 April 1930
Drottning Wiktoria död.

Bild 25.

1 Mars 1931
Wasaloppet i Mora!

20 Oktober 1932
Wigsel mellan Gustaf Adolf och prinsessan Sibylla af Koburg.

26 November 1932
Prinsessan Sibyllas ankomst till Sverige.

3 Oktober 1940
En fruktansvärd förgiftningsolycka vid Wansta i Tensta då 3 meniskor blef dödade till följd av förgiftning.

3 November 1940
Gla Upsala kyrka ﬁrar 800 års jubileum.

Bild 26. De gamlas dag! 6 Oktober 1929.

Bild 27. 9 Juni 1917 var det 40 grader varmt.

Bild 28. 300-års minnet av Gustav Adolfs död. 6 November 1932.

Bild 29. En sammanfattning från bygden av John från året 1939.

Bild 30. Johns sammanfattning från bygden av John från året 1939.

Krig
Under fösta världskriget skriver John om hur Berten får åka till polacksbacken söder om Uppsala och sen att Berten blir placerad i Boden och är borta i 75 dagar. Berten fullgör även vapenövningen. Sen har John noterat att det inte ﬁnns några anteckningar mellan 1 november 1914 till 6 Juni året därpå. Varför vet jag inte om det är på grund av kriget, eller att han har fullt upp med annat, det är oklart.

Bild 31. Berten fullgjorde vapenövningen under första världskriget 15 april 1913.

Bild 32. 16 Augusti 1914, Mobiliserings Ringning för ﬂottan. Första världskriget.

Bild 33. Notering från 1914 oktober under första världskriget. Han informerar även om att det saknas anteckningar.

Bild 34. Bild på Berten i militären.

Första anteckningen om andra världskriget 1 september 1939 ”Krigets Tyskland. Polen börja”. Kriget har dragit igång. John skriver om ransonering av kaffe och te 27 Mars 1940.

Johns anteckning från 28 Oktober 1940 beskriver hur mycket jordbruket hemma i Fjuckby var lika betydande och viktigt att notera som världskriget. ”Krig mellan Italien och Grekland. Sluta tröska”.

Bild 35. John noterar nyheterna om kommande världskrig i boken. Nyheter stora eller små nog för att noteras i hans skrivbok.

Bild 36. 10 Maj 1940 förklarar Tyskland krig med Holland, Belgien och Luxemburg.

Bild 37. Fred mellan Finland och Ryssland 13 mars 1940.

Bild 38. Krig mellan Danmark och Tyskland 9 April 1940.

Bild 39. 5 April 1941 krig mellan Jugoslavien och Tyskland.

Bild 40. 9 December 1941. Krig mellan Amerika och Japan och England.

Bild 41. 28 Oktober 1940 skriver John om att kriget startar mellan Italien och Grekland, i nästa mening skriver han att de har slutat tröska för året.

Bild 42. Bild från gården i Fjuckby 1920-talet mellan världskrigen.

Emma Kvarnström
Ni som läst tidigare reportage på hembygdsföreningens hemsida har säkert läst om Emma Kvarnström, “SyEmma”. Bilden från hennes begravning där människorna radat upp sig står faktiskt Johns mamma och pappa.
Den 4 och 15 november skriver John om tackas efter Emma och när begravningen sker.

Historien om SyEmma får lite mer liv när man även hittar spår av henne i andras anteckningsböcker. (Om du vill läsa om SyEmma kan du klicka här.)

Bild 43. 4 November 1917. Tackas efter Emma Kvarnström.

Bild 44. Bild från SyEmmas begravning 1917. Mamma Klara sitter som andra person från höger med ljus kofta. Pappa Johan står allra
längst bak vid trädstammen med mustasch och hatt.

Breven
John brevväxlade med två bröder som var uppväxta i Ärentuna. Edvin och Selin Gabrielsson. John och Selin gick i samma klass i Ärentuna. Även Edvin gick i samma skola senare. Även fast bröderna ﬂyttade till Stockholm och Vimmerby så behöll de kontakt via brev. Männen sinsemellan verkar ha musiken och skrivandet som gemensamt intresse.

Bild 45. Porträttgalleri på Edvin Gabrielsson som Småland lät fota 1932 för framtiden att bevara
personer från olika verksamhetsområden i samhället.

23 november 1941 inleder Selin sitt brev med

”Ungdomsvän!” Han frågar om John fortfarande spelar fiol. Han skriver sen att John hade det lätt för sig att lära sig ”bitar”.

Han skriver att man blir bortskämd med för mycket musik nu när man har radio men det mesta av musiken liknar närmast plåtslageriverkstad. De är annat med riktiga spelmän som spelar utan noter.

Männen skriver om förändringar som sker i världen och här hemma.

Maskinskrivare eller stadsbo trodde Selin att han aldrig skulle bli. ”Allting händer och sker oväntat iallafall alltid för mig” skriver han.

”Du som varit där hemma alla åren, och du har nog märkt en hel del av förändringar på olika områden och på olika sätt.” skriver Selin.

”Alla människor, var de än må ha bott, så nog är det mesta av deras liv en för andra omedveten historia!” Han skriver vidare om att vägen genom bygden blitt rak och bred. Men att de inte förändrar en människas liv. Kanske blir livsföringen en annan, Men att det andliga livet dock går sina egna krokiga vägar som förr.

Selin berättar om sitt arbete, han är vaktmästare i ett lägenhetshus i Sundbyberg. Värden har kosing och har kostat på pannrummet 10 tusen kronor bara i år. Det är 7 motorer och 4 ﬂäktar. Kolen de fått tag på i år är dålig men för den påkostade pannan var det inte något problem.

Selin sågar också ved. 260 kubikmeter ved vid lägenhetshuset. 250 kubikmeter ved vid en annan fastighet. Allt ska sågas för hand och kärras in. Han får 1:50 kr extra i timmen för veden.

Selins vårminne från en vårkväll hemma i byn.

”Jag gick från dig, jag hade varit till dig och lånat den stora bössan. Det fanns ju lite fågel på våren men den var svår att komma i skotthåll på, och vi hade då ännu inte börjat med kulgevären. Den där kvällen kan jag både se och känna än! Jag travade iväg med bössan utefter vägen fram mot Jan-Lars, och över deras ”Gluphage”", av oss kallad ”Jan-Lars-pussen”. Både hörde och säg jag fågelsvärmarnas svepande orienteringsﬂykt. Från himlen kom det diskreta och mångfärgande reflexljus, dunkelt, men likväl genomskinligt. Vintern var till ända nu, och det var någonting som höll på att hända överallt omkring en. Det var mystik, men det var också realitet. Varje ljud, varje vindﬂäkt viskade om liv. Liv, liv! Inom mig själv var det sannerligen också resonans! Jag hörde allt, jag såg allt och kände allt, ända långt in i det bleka vårljuset inne i hagarna! Den tiden är förbi!”

Bild 46. Kartan visar där Selin började sin promenad mitt i Fjuckby från John och sen gick ner mot Jan-Lars och
vidare till "Gluphagen/Jan-Larspussen " som är i området innanför cirkeln.

Selin påminner John om vad han skrev i ett tidigare brev då John talade om olika lotter och öden i livet och John där beskrev sig vara nöjd för sin del. Selin visar sin känsliga sida och fortsätter ”De orden var inte bara vackra, utan sanna. Själva tonen så klingande äkta. Ingenting alls av överord, ingenting mellan raderna.”

Selin skriver vidare om att det inte är många i Johns ålder som kan påstå sig vara nöjda med livet. ”De är livsfilosofin i en människa som avgör kraften och styrkan i livet. Många har rest världen över men horisonten är lika trång ändå.”

Det är rörande att läsa att män sinsemellan visar känslor. Även de som är födda slutet på 1800-talet.

Bild 47. Del av brev från Edvin till John 1941.

Bild 48. Kuvert till ovanstående brev.

Familjen och Johns sista tid
Tiden går och l november 1920 kommer en Piga ner till Fjuckby från Enånger, Hälsingland, Knappt ett år senare ställs det till med ett Sommarbröllop på gården. Det gifta paret är Berten och hans Helena. Samma år blir även Berten arrendator på gården.

Bild 49. Helena Asplund från Enånger, Hälsingland.

Bild 50. Pigan ”Helén” Asplund från Enånger, Hälsingland som cyklade ner till gården i Fjuckby 1920.

Bild 51. Bild från sommarbröllopet mellan Berten och hans fru Helena 1921. John är med på bilden i vänstra hörnet sittandes i hans ”Wagn”.

Bild 52. Bild från kammarn med uppdukat ﬁkabord. Från vänster, Helena, Klara, John, Herr Pettersson och Berten.

Man kan tänka sig att Bertens fru Helena ﬁck sköta John en hel del i hemmet när Johns föräldrar blev för gamla och när Berten var ute och arbetade. John behövde självklart hjälp att lyftas runt till diverse platser, man kan ta i åtanke att dasset låg ute på gården och inte inne i huset. När man nu vet i efterhand hur Helenas rygg såg ut på äldre dagar (alltså kutrygg) så kan man förstå varför, då det måste ha varit otroligt tungt for hennes taniga kropp att då lyfta en man som nästan var lika bred som lång.

Ett av Bertens barn har med egna ord beskrivit barndomen som tråkig och jobbig när barnen var tvungna att underhålla John. Så som att spela kort med honom. Särskilt barnet Greta avskydde kortspel under hela hennes levnadstid. Då kan man tänka sig hur mycket kortspel det blev for barnen.

Bild 53. Berten och hans familj framför huset som de delar med John och hans far och mor. Kvinnan som står på farstukvisten är modern
Klara. Bilden är tagen 1931.

Från första början var huset som familjen bodde i inte stort men under tidens gång byggde man ut huset i små etapper.

Min mamma har alltid sagt ”fasters köket”. Huset hade alltså två kök i slutet när det var så många. ”Faster köket” låg innanför i den del som Petterssons höll till i. Det var även där John hade sin ”skrubb”.

Min mamma har inte tänkt mer på varför man alltid sagt just ”fasters köket” eller från vem köket fått sitt namn från. Men med tanke på att de bara funnits en faster där så är det Bertens faster Klara som köket fått sitt namn från. Tänk vad ett namn på en del av ett hus kan leva vidare i generationer utan att man ens vet från vem eller varför den fått sitt namn.

Men i ett brandförsäkrings papper från 1884 kan man läsa hur stort huset var. Huset på gården är ett gammalt soldattorp med måtten, 25 fot långt, 17 fot brett och 10,5 fot högt i timmer. 2 rum och en förstuga. I dagens mått är de räknat till ca 37,5 kvadrat. Det var alltså 5 vuxna och 6 barn på den boytan. Man får räkna med en och annan dräng som kom till gården som också bodde i huset. Det fanns även ett fähus, ladugård och en bod.

Johns far går bon först i familjen år 1933. John noterade tiden och stryker under noteringen med svart bläck i boken. Åtta år senare dör hans mor, likaså stryker John under texten och tiden för bortgången. Sex månader efter hennes död, dör John, 58 år gammal. Han led av kärlkramp. John förblev ogift livet ut.

Bild 54. Herr Pettersson, Johns pappa.

Bild 55. Johns anteckning om hans pappas bortgång.

Bild 56. Johns mamma Klaras bortgång.

Berten fick ofta resa in till Uppsala för att köpa medicin till John när han ﬁck sina kärlkrampsattacker, då det inte fanns så mycket medicin hemma.

När Berten en gång åkte till Uppsala för att köpa medicin så var han förbi ”Sjölanders” som var en affär och samlingspunkt i Uppsala.
Där fanns det stall till hästen och mjölkbilen stannade även där. På vägen in till stan funderade Berten på om de inte vore lika bra om att få köpa med sig en kista till John istället för medicin då han var så dålig och sjuk. Men väl inne i stan ringer familjen från Fjuckby till affären som de visste att Berten skulle besöka. I samtalet till affärsbiträdet berättar de att John hade somnat in hemma, affärsbiträdet ﬁck då ropa tillbaka Berten då han precis hade lämnat affären.

Berten hade då inte hunnit köpa någon medicin till John. Men han ﬁck order om att köpa med sig en kista hem istället. John dör av hjärtfel 29 April 1942 och där tar anteckningarna slut.

Bild 57.

Bouppteckningen
Kusin Berten arrenderade marken och gården av familjen Pettersson på slutet när Klara och herr Pettersson var för gamla för jordbruket. Från början var det troligen uträknat att Berten skulle ta över gården efter dem, med tanke på att John inte hade förmåga att driva gården själv.

I Bouppteckningen kan man läsa om vem som skulle ta över gården efter familjen Petterssons bortgång. Redan 1917 skrev Pettersons i testamentet att Berten skulle ärva gården. Men efter Herr Petterssons (Johns pappas) död skriver Klara och John i ett testamente.

” Vi Klara och John Pettersson, testamentera här med till vår arrendator, J .E.E Waxin och hans hustru Helena Waxin.”

I texten senare kommer kraven.

”Waxin och hans hustru skola, vårda, sköta- och bistå oss med den hjälp vi båda behöver, till bådas vår död. Om nu Waxin och hans hustru härdanefter fullgöra båda våra ovanangivna fodringar till vår fulla belåtenhet, så äger han och hans hustru full äganderätt till allt vad vi båda äga, så väl fast som löst, av vad namn och beskaffenhet det vara må, utan något som helst klander av någon, eller några, vem det vara mådde. Men ännu må vårat arrendekontrakt vara gällande. Detta testamente är efter noggrant och moget övervägande upprättat. Fjuckby 1 oktober 1940.”

Berten gifte sig med pigan Helena som kom nedcyklandes från Enånger efter första världskriget, de har nu bildat en stor familj och har 6 barn, 5 ﬂickor och en pojk.

År 1942 tog familjen över gården efter Johns död. Johns saker slängs inte. Anteckningsböcker och musikinstrument sparas uppe på vinden. Böcker som 80 år senare läses av mig, som är Johns kusins barnbarns barn. Vad hade John tyckt om det?

Det blev en stor släkt av Berten och Helena.
Deras 6 barn som i sin tur ﬁck barn så blev det totalt 14 barnbarn till Berten och Helena.

Min morfar Olle som var det yngsta barnet och enda sonen till Berten och Helena tog över gården 1959.
Helena och Benen bor kvar på gården tills de dör, Helena dör 1968, 76 år gammal och Berten dör 1974, 83 år gammal.

När man tänker på Johns livsöde, med hans sjukdom, att han blev kvar på gården och förblev ogift. Kanske hade han velat rest iväg? Träffat en kvinna eller gjort karriär inom musiken eller skrivandet, det är bara mina spekulationer. Men att han nu blev kvar i Fjuckby livet ut, och att han ändå kände sig nöjd med sin del och lott av livet känns obeskrivligt bra i mitt hjärta. Hoppas han känner detsamma nu när jag har lyft fram honom och hans historia.