Min farmor Hulda Njurling föddes 1871 på Backa gård vid Ärentuna kyrka. Hon var enda barnet och fick tidigt lära sig allt om ett stort lanthushåll och att delta i gårdens sysslor.

I en inspelning för Uppsala landsarkiv från 1950 talet berättar hon bl.a. om livet förr till vardags och fest.

Självhushåll var en självklarhet, man levde med årstiderna och åt vad som fanns i säsong.
Spannmål, rotfrukter, potatis och grönsaker odlades på gården, kött och fläsk kom från ladugårdens kalvar, får och grisar och ägg kom från höns och gäss. Av mjölken producerades smör och ost. Vilt jagades i skogen och fisk och kräftor fångades i ån.
Frukt och bär fanns i trädgården eller plockades i skogen och på åsen.

Hulda gifte sig redan som 18-åring med Erik, bondson och underofficer från Vigle gård.

     Bild 1. Erik och Hulda. Foto: Barbro Råsbrant.

Det var ett stort och pampigt bröllop i 3 dagar ( se Storvretabygden 2012 sid. 119) med massor av mat och dryck, bl.a. beskrivs hur pigorna fick gå till Uppsala för att hämta stora krokaner som de sedan bar tillbaka i klädkorgar, en promenad på 3 mil!

Klicka här så kan du höra Hulda berätta om bröllop.

Hulda och Erik fick 9 barn och flyttade 8 ggr till olika gårdar under åren 1889 - 1919. Hushållet med barn och tjänstefolk kunde ibland uppgå till c:a 15 personer som skulle ha mat 3 ggr dagligen, kaffe och mellanmål dessutom.
På den tiden fanns ingen elspis eller diskmaskin, inget kylskåp eller frysskåp. Maten förvarades i källare, bodar och skafferier, saltat, torkat eller rökt.

Det krävdes mycket planering och logistik för att ansvara för ett storhushåll med många munnar att mätta.
Hulda stod oftast själv för matlagningen, hon var road och duktig och lämnade andra sysslor till tjänstefolket eller sin mor Kristina som sedan hon blivit änka för andra gången bodde med familjen och hjälpte till med barnskötseln.

Några av Huldas väl använda kokböcker finns bevarade, en inblick i den tidens matvanor m.m.
I boken "Husmanskost en hjälpreda för sparsamma husmödrar" från 1883 finns bl.a. en förvandlingstabell för mått och vikt.
1 ankare = 1 1/2 kubikfot = 38 lit.
1 stop = 50 kubiktum = 1,3 lit.
1 jungfru = 3,1 kubiktum = 8 centiliter
1 skålpund = 425 gram
1 lod = 3 ort = 13 gram

Nytt metersystem skulle införas 1888 obligatoriskt och till "lättnad för den som nyttja nyare mått och vigter" visades denna förvandlingstabell. Knappast lätt med olika system parallellt!

Där finns också under rubriken ”åtskilligt” information ”att byka kläder” och ”att räkna ut väfvar”.
Recept finns på t.ex. Stufvat kalvhuvud , Njurbröd och Lungmos. Allt togs tillvara!

Stufvadt kalfhufvud.
Ett väl rengjordt och vattenlagdt kalfhufvud, äfvensom kalffötterna, läggas i en gryta med kallt vatten och salt att uppkoka och skummas. När det blifvit fullkokt, skrädes det och skäres i strimlor.
Spadet silas genom hårsil, en bit smör och en sked mjöl läggas i en förtennt kastrull och, då det fräser, vispas af spadet vid pass ett halfstop, en matsked sirup, en matsked ättika, peppar och salt efter smak äfvensom köttstrimlor iläggas; då de uppkokat, ätes det med imkokt potatis.Väl kokta russin äro goda att hafva i denna stufning, men kunna äfven uteslutas. Äfven stekt kalfhjerna på rostade brödskifvor kan bjudas dertill.

 Bild 1. Bilden visar ett kalvhuvud och kalvfötter.

Njurbröd.
Stekt  kalfnjure med allt sitt fett jemte något kokt eller stekt kalfkött hackas fint och uppblandas med salt, peppar, muskott, 2 hela ägg, 2 skedar grädde och ett skedblad fint stötta skorpor.
Fyrkantiga skifvor af hvetebröd doppas helt hastigt i söt mjölk, som får afrinna; derefter bredes köttfärsen tjockt på båda sidor; skifvorna stekas gulbruna i smör eller flottyr och serveras till aftonrätt.

Lungmos.
Sedan kalflungan och hjertat blifvit väl urvattnade, läggas de i kallt vatten och salt att uppkoka och skummas. Då de kännas kokta, upptagas de att afrinna, man skräder bort strupen samt ådrorna i lungan och hjertat, hvarefter det öfriga hackas fint.
Ett skedblad smör och mjöl läggas i en kastrull att fräsa, och påspädes med lungspadet, förut siladt genom hårsil, men vispas väl, att det ej grynar sig; såsen brynes med en matsked brynt socker, en matsked ättika, muskott, salt och peppar; det hackade lungmoset får uppkoka häri, hvarefter det ätes med imkokt potatis.
Lungmos kan äfven upphällas i formar och uppstjelpes då det stelnat; skäres i skifvor och ätes med ättika och peppar.

I ”Hemmets kokbok” från 1918 hittar man recept på t.ex . Blodpudding med kålrötter , Sylta på hjärtslag och Plättar med löpe.

”Kokbok för husmödrar” med 2000 anrättningar från 1882 innehåller bl.a. anvisningar hur man styckar en oxe och recept på

Stuvad hummer,

 

 Bild 2. Bilden visar en pyramid av hummer, räkor  och kräftor.

Halstrade kalftungor,

Vildsvinssylta av tamgris,

Stekta tuppkammar och

 

 Bild 3. Bilden visar tryffel, tuppnjurar, tuppkammar och oliver.

Svinfötter i madeira.

Fina illustrationer inspirerar och recepten rubriceras även på franska som Oreilles de porc farsis / Färserade svinöron!  Rolig läsning men något svårläst text med gammalstavning och en fantastisk inblick i dåtidens mathållning.

Barbro Råsbrant