Nedanstående text har skrivits av Bosse Wesslén som en uppgift i Arkeologi B, Uppsala universitet.
Inledning.
I den nordligaste delen av Gamla Uppsala socken i Uppsala kommun ligger Ekeby, c:a 11 km norr om Uppsala och c:a 2 km VSV om Storvreta centrum. Storvreta är en by som började växa när järnvägen mellan Uppsala och Gävle invigdes 1874 och kan numera beskrivas som en sovstad till Uppsala. Ekeby har legat på ungefär samma plats under en lång tid, med början under bronsålder genom järnåldern och fram till idag. Jag ska försöka visa hur byn kan ha utvecklats och hur dess lokalisering har förändrats genom tiderna.
Figur 1. Norra Uppsala kommun, Ekeby markerat med röd prick (Eniro, 2019-12-27).
Landhöjning och topografi.
Det var för mellan 3 000 och 3 500 år sedan som platsen för nuvarande Ekeby steg ur havet. Då var havsnivån mellan 17 och 21 m högre än idag. Vid undersökningar 2003 inför byggandet av en anslutningsväg mellan Storvreta och den nya E4:an undersöktes ett område söder om Ekeby. Där drar man slutsatsen att lermarkerna har tagits i anspråk under bronsåldern, kanske redan under äldre bronsåldern, varför någon skog aldrig har kunnat etableras (Onsten-Molander & Wikborg, 2006:128). Man kan anta att samma förhållanden rådde vid Ekeby. C:a 300 m öster om Ekeby, vid Skarpan, är höjden över havet c:a 30 m. Det området blev torrlagt c:a 1 000 år tidigare än Ekeby.
Figur 2. Strandlinjekurva c:a 1 000 f.Kr. (SGU, 2019-12-20)
Fornlämningsmiljö.
Ekeby ligger i ett större område med många fornlämningar, som också är ett av Sveriges mest fornminnestäta områden. Fyrisån är en bidragande orsak till att området har varit intressant för människor sedan området och omlandet steg ur havet.
Figur 3. Fornfynd runt Ekeby (Fornsök, 2019-12-20). Ekeby vid pilen.
Väster om Fyrisån och även söderut breder stora områden med glacial och postglacial lera ut sig vilka har erbjudit goda möjligheter för boskapsskötsel och odling (SGU, 2019-12-20).
Figur 4. Jordartskarta (SGU, 2019-12-20).
Ungefär 25 km norr om Ekeby ligger båtgravfältet i Vendel som har gett namn åt perioden, Vendeltid 550 - 800 e Kr . Omkring en halvmil söder om Ekeby ligger Gamla Uppsala med sina högar. Norr om Gamla Uppsala ligger båtgravfältet i Valsgärde och ytterligare norr om Valsgärde ligger vapengraven Fullerö. Fullerö ligger c:a 3 km sydväst om Ekeby. Trots att Fullerögraven antas vara plundrad i äldre tid så har man vid senare utgrävningar (Arwidsson 1948, Andersson 1993, Nicklasson 1997 och Wikborg 1998) hittat förvånansvärt många och fina gravgåvor (Onsten-Molander & Wikborg, 2006:10). Ekeby ligger alltså i ett område som gränsar till högstatusplatser både norrut och söderut.
Figur 5. Vy från det östliga byläget mot den nuvarande byn. Det var vid det röda bostadshuset som skelettet hittades 1917. Foto: Bosse Wesslén.
Tidigare undersökningar och fynd.
Som jag nämnt ovan gjordes en utgrävning under 2003 föranledd av en ny anslutningsväg mellan E4:an och Storvreta. Det området ligger mellan 400 och 1 000 m söder om Ekeby. I området som ligger närmast Ekeby, RAÄ 601 (Björkgården), fann man boplatslämningar inom ett 100 * 40 m stort område.
Ytterligare söderut fann man boplatslämningar inom ett 250 * 40 m stort område, RAÄ 602 (Trekanten).
Vid Björkgården gjordes dateringar från yngre bronsålder (1100 f.Kr.–520 f.Kr.), yngre förromersk järnålder (600 - 1 f Kr.) och till romersk järnålder – folkvandringstid (0 -550 e. Kr.) varför man tror att det har varit en lång boplatskontinuitet vid detta område (Onsten-Molander & Wikborg, 2006:141).
Vid Trekanten hamnade dateringarna mellan äldre bronsålder och vendeltid/vikingatid (1 700 f.Kr. - 800 e.Kr.), alltså ännu längre än vid Björkgården. Här hittade man även gropar för tjärframställning som daterades till romersk järnålder.
Dessutom hittade man två gjutformsfragment där det ena daterades till yngre bronsålder/äldre förromersk järnålder (omkr. 500 f.Kr.) och man drar slutsatsen att bronsgjutning kan ha förekommit vid Trekanten (Onsten-Molander & Wikborg, 2006:141).
Analyser av fynd av mollusker pekar på att Trekanten verkar ha varit ett ganska fuktigt område (Onsten-Molander & Wikborg, 2006:222).
I de makroanalyser som gjordes på prover tagna vid Trekanten hittade man spår av olika sädesslag. Det var dock svårt att artbestämma resterna. Men man kunde datera vetekorn från ett av husen till äldre bronsålder (1 700 - 1 100 f.Kr.). Man hittade också korn, havre, råg och lin.
Dessutom hittade man fröer från kvävekrävande växter som målla och måra vilket kan tyda på att man gödslade marken (Onsten-Molander & Wikborg, 2006:213).
2007 undersöktes bl.a. en sträcka från rondellen vid Björkgården upp till och förbi avtagsvägen till Skarpan inför anläggandet av en VA-ledning. Sträckan ligger norr om infartsvägen till Storvreta. Där upptäckte man lämningar som tolkades som en separat boplats där två anläggningar daterades till bronsålder ( 1 700 - 500 f.Kr.) (Schütz & Göthberg, 2007:44).
Det är kanske den tidigaste bosättningen vid Ekeby.
Vid Skarpan utfördes 2011 en förundersökning där man gjorde fynd i ett kulturlager som daterades till järnålder (600 f.Kr. - 1 050 e.Kr.) (Apelgren & Nelson, 2012:5).
Man hittade även trärester i stolphål där man genom kol-14 datering kom fram till att byggnaden hörde till tidig medeltid, den andra halvan av 1100-talet (Apelgren & Nelson, 2012:10).
När man skulle gräva för en vattenledning i Ekeby 1914 vid det västra byläget hittade man en skelettgrav där den döde var begraven med huvudet i väster. Man hittade också ett lerkärl och obrända ben från nöt och fågel i graven. 1917 när man skulle bygga ett nytt hus hittade man ytterligare en skelettgrav som innehöll två små silverbleck, fem glaspärlor och fyra spikar av järn. Gravskick och föremål tolkas som att gravarna härstammar från tiden kring övergången från vikingatid till medeltid (Göthberg, 2018:11).
Figur 6. Skelettet efter en vikingatidskvinna, 170 cm lång, återfunnet 1917 vid grundgrävning för Ekebyhandeln.
Historiska källor och äldre kartor.
Ekeby omnämns första gången 1357.
Enligt 1540-talets jordeböcker bestod Ekeby av fem gårdar, där Uppsala domkyrka var den dominerande ägaren med två gårdar.
Av de kvarvarande ägdes en av andra kyrkliga institutioner, en var frälse och en var skattegård (Schütz & Göthberg, 2007:11).
När Ekeby nämns 1357 räknas även en kvarn upp (Dahlbäck, et al., 1984:178). Ekeby var enligt en karta från 1640 uppdelad så att två gårdar låg vid ån medan två låg på höjderna österut, ungefär där Skarpan ligger på dagens kartor. Strax sydväst om Skarpan ligger ett gravfält, RAÄ 191 som daterats till romersk järnålder (1 - 400 e.Kr. ), möjligen folkvandringstid (400 - 550 e.Kr.) (Schütz & Göthberg, 2007:10).
Figur 7. Del av karta över Ekeby 1661 – 1671 (Kulturarvsplattformen Alvin, 2020-01-06). Kartan visar kvarnen och byn.
På kartan i figur 7 kan man se att det bara är fyra gårdar. Så det har försvunnit en gård sedan 1540-talet.
Man kan också se fägatan ut mot betesmarkerna i sydost.
På samma karta anges att jorden norr om gård 1 består av grund jord, vid B består jorden av ”leer mylla” liksom den gör öster om D.
Via kartans transkription framgår att hemmanet vid 1 är akademie och att en kvarn hör till den.
De tre andra gårdarna är kronogårdar.
Dessutom kan man se att man brukar jorden i tvåsäde (Kulturarvsplattformen Alvin, 2020-01-06).
På en karta från 1705 som gjordes vid en arealavmätning ser man de fyra gårdarna på ungefär samma platser som på 1600-talet (LSM, B22-7:1, 2020-12-15).
På den häradsekonomiska kartan från 1859–63 ser man att de gårdar som låg vid Skarpan är flyttade västerut till de andra gårdarna vid Fyrisån.
Där står det också att det ligger ett bränneri vid kvarnen (LMM, J112-84-2, 2019-12-27).
Man anlägger också en såg på den västra delen av ön invid kvarnen, antagligen under 1800-talets andra hälft och den var sedan i drift till 1960-talet (Escanilla & Wallner, 1994:19f).
Sammanfattning.
De boplatslämningar som upptäcktes vid infartsvägen till Storvreta och sträcker sig från SV mot NO förbi Skarpan pekar på att man bodde där under bronsåldern.
Bosättningen kan ha fortsatt in i äldre järnåldern med en något östligare lokalisering vilket de gravfält och stensättningar som ligger mellan Skarpan och Ekebylund tyder på.
Gravfälten och stensättningarna kan vara en förklaring till den östra delen av byn som finns på kartan från 1640-talet. Man kan anta att det bosättningsläget fortsatte att existera genom järnåldern och in medeltiden.
Skelettfynden i Ekeby som nämns ovan pekar på att det också har funnits bosättningar/gårdar vid Fyrisån åtminstone sedan skiftet vikingatid/medeltid.
Man kan dra slutsatsen att man har utvecklat byn och tagit nya områden i anspråk för odling och bete genom bebyggelsen vid Fyrisån. Det är dock svårt att utifrån arkeologiskt material närmare säga när det har skett.
Kvarnen som omnämns 1357 tyder på att byn redan då har haft en viktig roll. Byn har haft tillgång till ganska omfattande betesmarker åt norr, nordost, öster och sydost.
Med hjälp av de fynd som gjordes vid utgrävningen vid Björkgården och Trekanten kan man tänka sig att man har odlat olika sädesslag i Ekebys absoluta närområde från bronsåldern och framgent. Där har man hållit nötkreatur, får/get och svin för kosthållet. Man har även funnit fiskben, men den lilla mängden är säkert missvisande eftersom fiskben är så små och lätt blir förstörda. Så man har även fiskat för att få föda.
Det är lätt att tänka sig att man också i Ekeby har haft liknade kunskaper och tekniker som i Björkgården och Trekanten för att få föda och utkomst eftersom man har haft tillgång till både odlingsbar mark och betesmarker.
På ägodelningskartan från 1705 ser man att den odlade marken har blivit större både norrut och söderut. Man utvecklar byn under 1800-talets senare del med småindustri i form av ett bränneri och en såg förutom kvarnen. Med en term lånad från dagens ekonomer så diversifierar man sin produktportfölj eftersom jordbruket kanske inte var så bärkraftigt som man önskade. Bränneriet upphör men jag kan inte säga när det sker. Sågen lever kvar in på 1960-talet som nämns ovan och kvarnen läggs ner 1986 (Escanilla & Wallner, 1994:21). Jordbruket lever vidare ännu idag, men nu är det bara en gård som bedriver jordbruk och nyttjar markerna.
Litteraturförteckning
Apelgren, Katarina & Nelson, Mats, 2012. Spår av järnålder och tidig medeltid i Fullerö, Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
Björck, Niclas & Larsson, Fredrik, 2012. Senneolitikum och bronsålder i Fullerö park, Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
Dahlbäck, Göran, Ferm, Olle & Rahmqvist, Sigurd, 1984. Det medeltida Sverige, 1 Uppland, 2 Tiundaland. Stockholm: Riksantikvarieämbetet.
Eniro, 2019-12-27. Eniro. [Online]Available at: https://kartor.eniro.se/?c=59.933602,17.677689&z=12 [Använd 27 12 2019].
Fornsök, 2019-12-20. Fornsök. [Online]Available at: https://app.raa.se/open/fornsok/ [Använd 20 12 2019].
Göthberg, Hans, 2018. Ekeby och Fullerö skog, Uppsala: Upplandsmuseet.
Kulturarvsplattformen Alvin, 2020-01-06. Alvin. [Online]Available at:
https://www.alvin-portal.org/alvin/view.jsf?dswid=-890&pid=alvin-record%3A235158&c=1&searchType=CARTOGRAPHIC&af=%5B%5D&query=&aq=
%5B%5B%7B%22A_FQ%22%3A%22ekeby+quarn%22%7D%5D%5D&aqe=%5B%5D [Använd 6 01 2020].
LMM, 2019-12-27. J112-84-2, Gävle: Lantmäterimyndigheten.
LSM, 2020-12-15. B22-7:1, Gävle: Lantmäteristyrelsen.
Luciano Escanilla & Helmer Wallner, 1994. Ekeby Quarn - en av Upplands äldsta kvarnmiljöer.. i: Storvretabygden. Årsbok 1994.. Storvreta: Storvreta Ärentuna kultur- och hembygdsförening, pp. 19 - 20.
Onsten-Molander, Anna & Wikborg Jonas, 2006. Trekanten och Björkgården, Boplatslämningar från brons- och järnålder vid Fullerö, Uppsala: Societas Archaeologica Upsaliensis.
RAK, 2019-12-19. Erentuna J112-84-2, Gävle: Lantmäterimyndigheten.
Schütz, Berit & Göthberg, Hans, 2007. Förhistoriska boplatser och historisk bytomt vid Fullerö-Storvreta, Uppsala: Upplandsmuseet.
SGU, 2019-12-20. Sveriges Geologiska undersökning (SGU). [Online] Available at: http://apps.sgu.se/kartgenerator/maporder_sv.html [Använd 20 12 2019].