Nedanstående text är kopierad från Storvreta Ärentuna kultur- & hembygdsförenings årsskrift Storvretabygden 1994, sid. 31 – 56.
EKEBY
byn vid åsgenomskärningen och forsarna
av Helmer Wallner
Kolonisationen i det område som senare blev Ekeby, liksom i Storvretabygden i övrigt, började för tre och ett halvt årtusende sedan, när landet höjt sig över havet efter den senaste istiden. Eva Hjärthner-Holdar har i Storvretaboken (sid 42 i Storvretabygden Forntid-Nutid ) skrivit om den förhistoriska bebyggelsen med rön från den av henne ledda utgrävningen i ett område vid Himmelsvägen i Storvreta samhälle. Området ligger inom Ekeby bys gränser.
Den centrala delen av den nuvarande Ekebybygden låg emellertid vid denna tid under havsytan. Brons- och järnåldersbosättningarna låg upp emot skogen. Där kom sannolikt också den första fasta bebyggelsen i Ekeby att ligga.
En sammanhållen bybebyggelse i Ekeby är av senare datum. Ekebyforsarna började bildas ungefär vid inledningen av vår tidräkning och torde vid vendeltid - vikingatid ha nått sådan höjd och styrka att de kunde tas i anspråk som kraftresurs av någon påhittig bonde. Av naturliga skäl torde det ha rört sig om en enkel skvaltkvarn för husbehov med någon drivsnurra vid stranden. Ån strömmade fritt. Om kvarnen och dess historia skrivs en särskild artikel. (Klicka här för att läsa den.)
Ekebyforsarna blev efter hand en stor tillgång för bygden. De kom att tilldra sig stort intresse från dåtida makthavare och samhällsbyggare. Enligt publikationen ”Inventering av väder- och vattenkvarnar i Uppland” av Per Erik Rågfelt fanns en kvarn i Ekeby på 1200-talet. Ekeby omnämns 1357 i samband med att Anders Eskilsson och hans syster Ingeborg donerade fastigheter i byn till det under Uppsala domkyrka lydande Fullerö kanonikat (nr XIII). Avkastningen gick till den kanik (ledamot i domkapitlet) som innehade detta ämbete.
Gustav Vasa lade beslag på egendomen 1537. Den ingick inte i Gustaf II Adolfs stora donation till Uppsala akademi men hans dotter Kristina bytte bort den 1639 till Uppsala akademi mot annan egendom. Egendomen med kvarn är fortfarande i universitets hand.
På grund av det stora intresse som på detta sätt visats kvarnen har Ekeby by blivit rätt väl dokumenterad. Uppgifter återfinns i de s.k. landskapshandlingarna (se Det medeltida Sverige, utgiven av riksantikvarieämbetet), i jordeböcker, fastighetsböcker, kamerala handlingar, universitetets konsistorieprotokoll och litteratur om universitetets historia, lantmäterihandlingar och på kartor etc.
Bybildningen
I Ekeby fanns på 1540-talet enligt ”Det medeltida Sverige” fem jordebokshemman. Ett hemman var skattejord, ett frälsejord, två ägdes av Uppsala domkyrka och ett var kloster- och helgeandshusjord.
Om det inbördes läget av några av dessa gårdar får man en uppfattning från ett donationsbrev 1495, varigenom Lars Olofsson överlåter frälsejord med kvarnström till Uppsala helgeandshus på villkor att hans hustru Elseby Andersdotter med piga beredes plats i helgeandshuset. I donationsbrevet upplyses följande: ”Jorden är belägen mot norra ändan av byn, där först ligger (gården) som kvarnarna tillhör, därnäst in i byn biskop Korts i Strängnäs jord, och så dessa förstnämnda”. Gårdarna bildade alltså en grupp vid kvarnströmmen.
I en annan tidigare överlåtelsehandling, från 1473, anges att ett försålt frälsehemman i Ekeby låg ”rätt mitt i byn”.
En sammanhållen bybildning i anslutning till kvarnen är alltså dokumenterad i slutet av 1400-talet men torde ha funnits långt tidigare.
Samtidigt låg någon eller ett par gårdar i Ekeby upp emot skogen.
Den första kända kartan över Ekeby är från 1660-talet. Kartan är ritad på pergament och tillhör universitet. En xeroxkopia, som inte alls belyser kartans kulturella värde, se fig 1.
Fig 1. Utdrag av 1660 års karta. (Denna karta är kopierad från kulturarvsplattformen Alvin, www.alvin-portal.org.)
Redovisningen av gårdarna på kartan stämmer inte med nyssnämnda handlingar från 1400-talet. Då redovisades fem hemman i Ekeby och av dem åtminstone tre nere vid ån. Antalet gårdar anges på kartan från 1660-talet till endast fyra. Inte mer än två av dem (nr 1 och 2) låg vid ån. Två gårdar (nr 3 och 4) låg vid vägen upp emot skogen på sydsluttningen av en kulle, som enligt ägobeskrivningen vid laga skiftet år 1845 kallades Hasselbacken, ett namn som fortfarande har fog för sig. Sydsluttningen beskrevs som en ”ländigare del av backen”. (Gårdsnumren på kartan har inte något samband med de senare åsatta hemmansnumren.)
Vägen från Uppsala finns angiven på kartan från 1660-talet, liksom bron över ån med det fortfarande kända namnet ”Skiermans broo”. Med modern stavning ”Skärmans bro” finns i universitets konsistorieprotokoll i mars 1698 omnämnt att bron blivit ”i vårtid bortfluten”.
Nästa gång byn blev kartlagd var 1705, se fig 2. Kartan anges vara en förminskning av en geometrisk karta. Den skulle ligga till grund för skattläggning och är rätt skissartad. Kartan reviderades 1757, Denna version av kartan är noggrannare och mer detaljerad. Gårdsnumren på båda versionerna är överensstämmande och har inte något samband med de blivande hemmansnumren.
Fig 2. Utdrag av 1705 års karta.
Akademihemmanets gård har åsatts nr 1, den gård, som låg mitt i det tidigare bycentret, nr 4, de båda gårdarna vid skogsvägen nr 2 och 5. En ny gård har tillkommit och fått nr 3. Denna gård är mer detaljerat redovisad på den senare av versionerna, fig.3. Gårdssymbolen är där betydligt större än övriga hemmansgårdars och dessutom har gården försetts med ingärdad tomt och långsmal trädgård. Enligt en beskrivning, skriven på kartan, är gården ”en liten herregårdsbyggning med trä- och humlegård som uti åkern är upptagen”.
Fig. 3. Utdrag av 1757 års version av 1705 års karta.
I beskrivningen anges att byn bestod ”af 5 hemman, 4 crone och ett Academiae, samt en Academiae tullquarn, vare cronehemmanen donerade sal. Professors Scheffers änka i lifstid” (professorn återkommer senare, se nedan).
Närmare upplysningar om herrgården och övriga gårdar kan man inhämta från protokollet till en delning av byn år 1725, företagen av lantmätaren Johan Leitz efter förordnande av landshövdingen och med åberopande av 4 kap byggningabalken. Någon karta över denna delning finns inte kvar.
Denna 1725 års delning är historiskt intressant så till vida att den verkställdes före tillkomsten av skifteslagstiftningen. Den första förordningen om storskifte kom 1747. Utan maktmedel hade lantmätaren att förhandla fram överenskommelser, vid tvist fick delägarna i byn gå till domstol. Förrättningen pågick dagligen med redogörelse i protokollet för varje dag, även om uppehåll för Marie bebådelsedag och Palmsöndagen. Rättsverkningarna av förrättningen är oklara, men det saknar för oss sentida läsare betydelse. Intressant för oss är att läsa sakuppgifter om hemman, bönder mm.
Av protokollet till delningen framgår att ett par av gårdarna förvärvats av en inspektor Hasselgren och att dennes ”antecessores” (föregående ägare) inte haft någon bondgårdstomt att bygga på. Han hade då byggt ”på sitt och de andras åkerskiften i södra gärdet” mot ersättning till ”de andra”. Att det var gården nr 3 (herrgården) på 1705 års karta är det därmed inget tvivel om. Enligt kyrkböckerna var Hasselgren inte skriven i församlingen.
Vem var då Hasselgrens ”antecessores”? Han kan återfinnas i universitetets konsistorie-protokoll. Mjölnaren Lars Mattsson i Ekeby anmälde för konsistoriet att professor Scheffer byggt ett hus ”utan lov” och att han skadat en av mjölnarens åkrar. Mjölnaren fick senare ersättning för skadan av akademien.
Det visade sig att professor Johannes Scheffer hade låtit sig (eller akademin) att bygga ett landställe i Ekeby år 1671.
Scheffers gård togs i 1669 års jordebok upp med redovisning på gårdarna i Ekeby. Tomten hade varit gemensam mark för byn (åkern i byn var i huvudsak odelad). Scheffer ansåg sig också äga andel i akademins skog och föreslog en delning mellan sig och mjölnaren.
Utom bondgårdarna finns på 1705 års karta upptagna två torp:
en stuga öster om Skärmans bro och
en ”soldatstugu” vid vägen till skogen, uppförd i enlighet med det av Karl XI inrättade indelningsverket (en f.d. torpstuga, nu permanentbostad, finns fortfarande kvar där med den gamla soldattorpsskylten uppsatt på gaveln).
Vissa uppgifter om bebyggelsen i Ekeby i början av 1700-talet kan man inhämta från fornforskaren J. Peringskiölds landskapsbeskrivning Monumenta Uplandica som han utgav 1719. Han skriver: ”Ekeby som eljest kallas Skarp-Ekeby, sal. Professor Scheffers gård, längst norr i gamla Upsala socnn belägen, strax vid Stiermans bro som går öfwer Lena Åån, hwilken på ömse sidor hafwer en stor myckenhet af små och stora Hedniska Ättebackar, samt en stor uthuggen gråstenshäll, stående på Åbacken midt för bemälte gård”.
Åbacken som Peringskiöld talar om och gråstenshällen finns kvar, fastän Åbacken genomskurits av väg 290 och gråstenshällen hamnat på andra sidan vägen, uppe på krönet av backen vid den gamla häradsvägen. Den höga stenen står i häradsgränsen och har sannolikt en gång rests för att markera den.
Ja, nog har miljön vid Skärmans bro förändrats - ”vandaliserats” skulle nog fornforskarna Peringskiöld och Scheffer ha sagt om de levat. Stugan på västra sidan av bron står kvar, minnande om tider då hästforornas körkarlar och ryttarna stannat till vid krogen för att få något i sig för fortsatt färd, eller om kafétiden då ungdomar från Ekeby och Storvreta vandrade ned till denna idylliska plats för en fika och en stilla flirt. Bron revs i slutet av 1930-talet, då väg 290 byggdes.
Professor Johannes Scheffer (us)
Vem var då denne Scheffer som plötsligt och oväntat givit sig in i mjölnarens och böndernas värld i Ekeby? Och byggt på en åker, det som väl aldrig hänt förut i Ekeby. Han var en av de mera framträdande professorerna i 1600-talets Uppsala. Född i Tyskland blev han 1647 kallad till den skytteanska professuren och residerade alltså i Skytteanum. Han gav ut ett stort antal vetenskapliga arbeten inom vitt skilda områden och kan enligt Nordisk familjebok ”med rätta anses som Sveriges förste vetenskaplige språkforskare av högre rang”.
Han ägnade sig också åt svensk fornforskning, skrev t.ex. ”Lapponia” efter en Lapplandsresa och gav ut ”Upsala antigua”. Han placerade där det forna Uppsala tempel till den plats där Bondkyrkan i Uppsala sedan byggdes. Av detta uppstod en hetsig akademisk strid med bl.a. Rudbeck d.ä.
Scheffer föddes 1621 och avled 1679. Han adlades med namnet von Schefferus. Hans änka levde länge och hade rätten att, som redan nämnts, uppbära räntan från alla hemmanen i Ekeby utom kvarnhemmanet. Det var ett uttryck för det ekonomiska indelningsverk som Karl XI inrättat samtidigt med det militära. Räntan skulle användes för de lokala offentliga utgifterna.
Fig. 3 a. Professor Schefferus landställe, herrgården i Ekeby med sin nära 100 meter långa trädgård, var väl placerad, synlig redan på stort avstånd när man närmade sig Ekeby genom Fullerö. Ett förstorat utdrag från 1757 års karta. Hussymbolen på kartan kan knappast göra anläggningen rättvisa. (Reds. anm. Denna kartdel kommer från 1705 års ägodelningskarta, men är väldigt lik.)
Storskiftet
Nästa lantmäteriförrättning som omfattade Ekeby var storskiftet 1764 som måste ha inneburit en genomgripande omvandling av hemmanen. Skiftet verkställdes enligt uppgift av lantmätaren Olof Gerdes med anteckning om att lantmätaren Abraham Borell upprättat kartan. Egendomligt nog saknas numera både karta och handlingar till storskiftet.
Men skiftet har åberopats vid en skattläggning 1786 av alla hemman i Ekeby utom akademihemmanet.
Som ägare till hemmanen i Ekeby antecknades vid skattläggningen, nu med aktuella jordeboksnummer:
för nr 1 Anders Andersson och Erik Ersson
” ” 2 Eric och Olor Andersson
” ” 3 Uppsala akademi, som inte berördes av denna skattläggning
” ” 4 sämskmakaren Johan Dahlström, ej kyrkobokförd i Ekeby
” ” 5 mjölnaren Gottfrid Mineur, vilken alltså, utom att vara mjölnare vid akademikvarnen, även ägde detta hemman.
Vid länets lantmäterikontor i Uppsala finns ytterligare en karta över Ekeby, utan årtal, fig. 4. Den är skissliknande och har legat till grund för en skattläggning, det ger anteckningarna på kartan tydliga belägg för. På kartan är upptagna alla de hus som finns på 1705 års karta och dessutom ytterligare en bondgård (betecknad som nr 2) i den centrala delen av byn.
Fig. 4. Utdrag av skattläggningskarta.
Kartan är också viktig för att den tydligt visar att gårdarna vid vägen till skogen är åtskilda av vägen. Det ger bättre möjlighet att identifiera den gård som på kartan betecknats med nr 5. På kartan finns också ett gårdstecken för det torp på södra sidan av Hasselbacken som kom att betecknas som skomakarens. Det låg nära bondgården där som kartan visar.
Laga skiftet
Slutligen berördes byn av laga skiftet år 1845. Det verkställdes av lantmätaren Olof af Uhr, som senare handlade också laga skiftena på Storvreta och Årby. Xeroxkopior av skifteskartan i två skilda skalor, se fig. 5 och 6. Även vid laga skiftet åberopades den storskifteskarta från 1764 som förut nämnts men som saknas.
Skifteskartan och handlingarna är synnerligen betydelsefulla dokument i hembygdsarbetet. Storskifteskarta och handlingar för Ekeby är tyvärr förkomna.
År 1827 infördes laga skiftet. Det var avsett att byavis svepa fram över landet. För att kunna få igång och fortsätta denna verksamhet bestämdes i den första skiftesstadgan angivna år att laga skifte skulle ske på en by så snart en enda delägare begärt det.
I Ekeby söktes skiftet av en målare i Uppsala, C. G. Malmgren, som just köpt en hemmansdel och ännu ej fått lagfart. Det blev inte populärt. Han kom inte ens till första sammanträdet, vilket inte gjorde saken bättre.
Lantmätarna fick enligt skiftesstadgan befogenhet att besluta att gård skulle flytta ut utanför bycentrum för att gårdarna skulle kunna få sina ägor samlade så vitt möjligt runt gården. För hembygdsforskare har utflyttningarna kommit att medföra vissa svårigheter att följa bebyggelseutvecklingen i en bygd. Detta erfar man även i Ekeby.
Vid tiden för laga skiftet 1845 fanns i Ekeby de fem hemman som nämnts förut. Tre av dessa hemman, nr 1, 2 och 4, var uppdelade var för sig i två delar med egna brukningscentra, innefattande som vanligt mangårdsbyggnad och många uthus. Hemman och hemmansdelar kom att vid laga skiftet betecknas:
Litt Aa Ekeby nr 1, ägare Pehr Hansson, reg.nr Ekeby 1:2
” Ab Ekeby nr 1, ” Jan Ersson, reg.nr Ekeby 1:3
” Bc Ekeby nr 2, ”Gropgården”, ägare Anders Ersson reg.nr Ekeby 2:2
” Bd Ekeby nr 2, ägare Anders Andersson, reg.nr Ekeby 2:2
” C Ekeby nr 3, Uppsala akademi reg.nr Ekeby 3:1
” De Ekeby nr 4, C. G. Malmgren reg.nr Ekeby 4:2
” Df Ekeby nr 4, Pehr Pehrsson reg.nr Ekeby 4:3
” E Ekeby nr 5, Anna Brita Andersdotter reg.nr Ekeby 5:1
I Ekeby fanns alltså 1845 fortfarande fem hemman men åtta bondgårdar. I skiftesakten finns inte någon förteckning över gårdarnas ägoinnehav före skiftet. En sådan hävdeförteckning måste ju ha upprättats för att det skulle vara möjligt att beräkna hur mycket mark som skulle tilldelas var och en i skiftesplanen. Lantmätaren har tydligen ansett detta som ett arbetspapper utan betydelse för framtiden, vilket tyvärr var rätt vanligt på den tiden.
I protokollet finns beslut om utflyttningen av gårdar. Böndernas självklara intresse har lett till att lantmätarens förslag till ny skiftesplan flera gånger diskuterats och jämkats. Beslutets sista utformning är knapphändig och inte lätt att tyda. Av kostnadsberäkningen for utflyttningen framgår dock klart att tre gårdar skulle flyttas ut och även vilka de var.
Fig. 5. Laga skifteskartan, den centrala delen av byn. Uppförstorad kopia.
Fig. 6. Laga skifteskartan, alla inägorna.
Vid jämförelse med ägobeskrivningen kan man avläsa var de gårdar låg, som skulle flyttas ut. Med ledning därav har nu upprättats en skiss över Ekeby bys samtliga bondgårdstomter som de låg före utflyttningen, se fig. 7.
Fig. 7. Samtliga gårdstomter före utflyttningen.
Bara i ett fall framgår vart gård skulle flytta. Det gäller Jan Erssons gård inom hemmanet Ekeby nr 1 som skulle flyttas till hemmanets skifte invid gränsen mot Storvreta. Denna bondgård låg före laga skiftet på den plats där Grandins stora gård nu är belägen. Grandins gård låg då på andra sidan vägen, ned mot ån och kallades vid laga skiftet Mineursgården. Långt tidigare (”fordom” som det står i protokollet) hade Jan Erssons gård legat vid vägen upp till skogen omedelbart bortom soldattorpet, litt.(Ab) fig. 7.
Grandins byggde 1922 ny mangårdsbyggnad söder om vägen, där det stora huset, numera gulmålat, fortfarande ligger, fig.8.
Här låg förr i tiden professor Scheffers herrgård.
Fig.8. Grandins gård, foto från 40-talet. Det fotot har vi inte lyckats återfinna. Denna bild är nytagen av Nils Olsson.
De två gårdar som förutom Jan Erssons skulle flytta ut vid laga skiftet var:
Pehr Hanssons gård inom Ekeby nr 1 (skälet torde ha varit att lämna bättre utrymme åt Gropgården som låg nedanför vägen mot ån)
Malmgrens gård inom Ekeby nr 4 vid Skarpan. Där hade två bondgårdar kommit att trängas vid varandra, se fig 5. Dessa gårdar kallas i ägobeskrivningen till laga skiftet Skarp-Ekeby. Tomtbacken ligger inom ett block- och stenrikt område, som kallas Skarpan och betecknas som ”ländigare” än Hasselbacken. Åkern söder om backen har vid laga skiftet åsatts högsta graden som är 1.
Vart dessa båda gårdar skulle flytta ut har inte kunnat utredas. Det är också sannolikt att dessa två gårdar inte blev flyttade. Inga tecken tyder på att det skedde. Det första ledet i utflyttningen, nämligen att ta ned och frakta bort hus, måste ju ha skett för att bereda plats för nytillträdande (vid tredska kunde länsmannen gripa in).
Men det andra ledet att sätta upp husen på den nya platsen tycks inte ha genomförts. Ingen av gårdarna finns upptagen på 1861 års ekonomiska karta, vilken normalt redovisar uppgifter om utflyttade gårdar. Skälet torde vara att gårdarna vid skiftets slut eller strax därefter kom i nya händer och att de nya ägarna innehade andra gårdar i byn med tillräckliga byggnader för sina behov.
Flyttningen av den förstnämnda av de tre gårdarna (Jan Erssons) till skiftet nära gränsen mot Storvreta blev tydligen försenad Men den blev så småningom av. Där finns nu en husgrund kvar som visar detta. Vid vägen uppfördes senare gården Lyckebo som givit namn åt en hel samhällsdel. Lyckebo är en helt privat namnsättning. När det skedde är inte känt, kanske vid ett bröllop har någon föreslagit.
Fig. 9. Lyckebogården, foto från 40-talet. Denna bild kommer från Digitalt museum.
Gropgården nere vid ån (kan ses på fig.14 a), som genom utflyttningen fått tillgång till Pehr Hanssons gamla tomtplats har senare (sannolikt före 1900) flyttat upp sitt brukningscentrum dit och där byggt nytt boningshus, kallat Harald Anderssons, senare Danielssons, som fortfarande står kvar som permanentbostad på s.k. avstyckad gård. Den ägdes förut av konstnärs-paret Ylva och Torild Eklund, se fig.10.
Fig 10. Harald Anderssons gård, senare Danielssons, gammalt foto. Tyvärr har vi inte lyckats hitta någon bild på denna gård. Om du har en bild hör gärna av dig!
Jordbrukets förutsättningar genom tiderna
Jordbrukets betingelser i Ekebybygden tycks före storskiftet 1764 - med undantag för akademigården - inte ha varit så goda. Mycket tyder på detta.
Ett hemman lades helt ned mellan 1400-talet och 1660-talet. I beskrivningen till 1705 (1757) års karta anges tydligt Ekebyjordbrukens bristfälliga karaktär. Där uppges att hemmanen tidvis ”legat öde så att åkern mästadels ligger igen och husen förfaller men academihemmanet har alltid varit i bruk, efter vid qvarnen kunnat samlas någon gödsel, deremot de andra hemmanen som --- så ringa boskap kan föda --- och litet kunna gödsla årligen, varandes här den mästa åker som kan uptagas aldeles ren refnad; den öfriga marken vid Lit Q, R är fuller och gammal åker, men emedan det med gödsel ej kunnat underhållas blifver ansedd såsom aldeles oduglig och för slikt ödesmål har Byn denna gången kommit att mätas.” Och --- ”Byns endaste äng, men är nu intet instängd efter den är aldeles oduglig, mäst överväxt med enbuskar”.
I detta byns tillstånd är det inte förvånande att Peringskiöld 1710 fått beskedet att Scheffers gård, som dock låg gynnsamt till på åkern nere vid vägen, kallades Skarp-Ekeby.
Detta dåliga tillstånd hade bland annat sin grund i att gårdarnas ägor var söndersplittrade i tegar svåra att bruka eller byns åkrar delvis var odelade vilket förutsatte gemensamt bruk, svårt att ordna rationellt. Byn låg i solskifte som det uttrycks i protokollet till 1725 års delning.
Genom storskiftet skapades nya förutsättningar. Nu kunde bedrivas ett mer effektivt jordbruk. Beteckningen Skarp-Ekeby, som Peringskiöld nämnt, fick begränsas och dra sig tillbaka upp till gårdarna bakom Hasselbacken. Och genom laga skiftet 1845 förbättrades ytterligare jordbrukets förutsättningar i Ekeby. I lagaskiftesakten betecknades endast Hasselbackens sydsluttning som Skarpan och gårdarna där som Skarp-Ekeby.
Skarpan
Ekeby bys gamla bebyggelseområde i Skarpan, på sydssluttningen av Hasselbacken, ligger på ungefär samma höjd över havet som motsvarande områden i centrala Storvreta och Årby byar. Det finns goda skäl förmoda att de tillkommit under samma utvecklingsskede.
Vid laga skiftet låg i Skarpan två bondgårdar inom hemmanet Ekeby nr 4, litt De och Df. Gårdarnas tomtplatser var rätt otillgängliga, blockiga och steniga som de var. Möjlighet fanns dock att odla en liten kryddtäppa. Tre sådana redovisas på kartan och kan fortfarande skönjas på marken. På den tiden var detta ganska normalt. Det föreskrevs i skiftesstadgan att, i de fall gård skulle flyttas ut ur byn, skulle en sådan tomtbacke väljas ut för den nya gårdstomten. Vid laga skiftet på Ekeby ansågs t.ex. den blockiga backen, fig. 108, lämplig som byggnadsplats.
Målaren Malmgrens gård (litt De) i Skarpan skulle flyttas ut. Byggnaderna revs eller monterades ned efter skiftet. Malmgren sålde sin gård till bonde i byn som redan hade tillgång till byggnader.
Långt före laga skiftet hade bonden på den bondgård som fanns i Skarpan väster om vägen till skogen - nr 5 fig. 3 eller litt (Ab) fig.7 - på eget initiativ flyttat ned bondgården till byn vid landsvägen (till tomten litt Ab fig.7). Bondgården låg sannolikt före nedflyttningen på ett skärvstensfält (fornlämningsnr 192) som i fornlämningsregistret beskrivs som ”Skärvstenshög beb lämning, sentida” (se sid 46 och 54 i Storvretaboken). (Länka till den artikeln)
I den gård (litt. Df) som fick ligga kvar i Skarpan bodde efter laga skiftet inte någon jordbrukande bonde mera, endast hyresfolk. Den sista hyresgästen var sannolikt statdrängen Jan Janssons änka, född 1829 och inflyttad till Skarpan 1892. Där bodde hon med sin son Karl August (straffad ett par gånger), lite isolerad, lite utanför samhället. Hon kallades i böckerna statdrängsänka, kanske också till vardags nere i byn. Hon hade ett klingande namn, Desideria Wilhelmina Hallenborg. Det finns i bygden minnen av en gammal kvinna som vid sekelskiftet bodde i Skarpan och kallades ”moster ----”.
Av bondgården kan nu husgrunder skönjas.
Vid Skarpan har också skomakartäppan legat. Skomakare Lustig och hans hustru skulle enligt ett vid häradsrätten intecknat kontrakt äga besittningsrätt till täppan under Lustigs och hans hustrus livstid mot villkor att Lustig, så länge han levde, tillverkade ”Näfverskor för Byamännens behof” (§ 19 i skiftesprotokollet).
Lustig var nu död men hans hustru levde. Byamännen medgav att hon skulle få behålla nyttjanderätten. Den markägare på vilkens lott torpet skulle komma att ligga vid skiftet skulle få ersättning av övriga delägare. Änkan levde sju år efter laga skiftet, till 1852. Det är sannolikt att byggnaderna snabbt därefter rasade ihop. Den grästorvsklädda grunden och stenhögen efter spismuren kan fortfarande ses, liksom rester efter dikena på täppan.Skomakare Lustig var född 1788 och hans hustru 1791. Före Lustig fanns där en skomakare Peter Berg, född 1772.
Efter det senaste sekelskiftet har Skarpan, bortsett från soldattorpet, legat öde. I de stora stenblocken finns kanske många minnen lagrade - urgamla eller bara gamla - ljusa och mörka.
Mellan bondgårdarna och skomakarns låg och ligger ett stort plant stenblock, som använts vid midsommar och andra fester har det sagts. Över hela området ligger en trolsk prägel, man kan i fantasin tänka sig en kultplats där i forna tider.
Ett skomakeri kom senare till i anslutning till Skarpan, omedelbart invid och väster om soldattorpet. Sannolikt hade man då övergått till annat material än näver. Skomakaren K.A.Berg inlöste sedermera tomtplatsen från fastigheten Ekeby 2:3 enligt ensittarlagen, vilket förutsatte att byggnaden funnits på platsen före 1919.
Huset är nu fritidsbostad.
I Norrbo strax bortom den nuvarande platsen för värmeverkets solfångare (ett annat Norrbo ligger längre söderut inom Fullerö) startade Nils Ernlund, född 1815, ett skomakeri i en stuga som han förvärvat. Hans son som också hette Nils, född 1860, övertog skomakeriet som senare gick till nästa led, sonen Henning Ernlund, född 1886. Alla tre kallades i husförhörslängd sockenskomakare. Ernlunds hus är rivet sedan länge. Familjen och skomakeriet flyttade 1924 ned till Charlottenro vid Vitsippsvägen i samhället.
Några torp och backstugor från äldre tid
På skogen fanns sedan gammalt några torpställen. Två av dem låg i Norrbo vid järnvägen, nära skomakare Ernlund, nyss nämnd. Det ena torpet, tidigare kallat Hanssons, är nu en renoverad villa. Det andra torpet innehades av "Träben-Anders". Han hade odlat upp en vret på skogen, senare uppkallad efter honom. Hans stuga är riven.
Vaskvreten, som låg närmare byn, var ett dagsverkstorp med skyldighet för torparen att göra sina dagsverken i den bond-gård som Grandins nu äger. På gamla generalstabskartan och i husförhörslängd kallas torpet Ekeberga. Erik Johan Persson var torpare där på 1890-talet. Den siste torparen var "Vask-Anders" som kallade sig rättare.
Torpet är rivet.
Den gamla soldatstugan vid byns gamla väg till skogen, upptagen redan på 1705 års karta, används nu som permanentbostad. I samband med avstyckning av soldattorpet blev den gamla fägatan till skogen i Ekeby avskuren. Den hade tidigare avlysts från körtrafik. Förteckning över soldater finns i bilaga.
En gammal handelsträdgård vid järnvägen är nedlagd. Huset är nu fritidsbostad.
En del backstugor fanns förr i byn.
Den på gamla kartor över Ekeby upptagna backstugan öster om Skärmans bro, som i mitten av 1700-talet beboddes av ”Cathrina”, född 1707, och vid laga skiftet tillhörde Jan Andersson, har rivits. Så har också skett med backstugan som stod nedanför soldattorpet vid vägen till skogen, grunden kan skönjas under en grästorvsklädd jordhög.
Vid den nya väg mot skogen som börjar vid transformatorstationen ligger lägenheten Ekeby-lund, väl bevarad, byggd sannolikt före sekelskiftet av en ortsbyggmästare som hette Anders Gustaf Fredlund. För vem han byggde är inte känt. En mindre åker arrenderades en tid från Grandins hemman. Tomten köptes och avstyckades 1940.
Fig. 11. Namn på gårdar och torp, backar och gärden.
Fornlämningar
Ett minne från vikingatid var en runsten som stod vid väg kanten mitt i Ekeby. Det är sannolikt att stenen stod just där for att markera ett vad över ån.
Runstenen är omskriven i ”Ransakningarna” åren 1667-84 där står:
”Hardt weed vägen i Eekieby enn sten ligger omkull påskrifwen” (se fig. 12). Stenen var 2.1 meter hög, 1.65 m. bred. Enligt teckning synes den inte ha varit väl förankrad. Inskriften har granskats av O. Celsius 28/8 1726. Efter denna tid har stenen varit försvunnen. Arkeologer har vid flera tillfällen förgäves letat efter den.
Text på runstenen: Visäte och Likvid och Rikvid läto resa stenen efter Holmger (?) sin fader. Öpir ristade.
Fig. 12. Runstenen som varit försvunnen mer än två sekel.
En kvalificerad gissning till runstenens försvinnande kan vara att den stora flata runstenen,väl användbar för byggnadsändamål, togs i anspråk vid byggandet av stenkvarnhuset 1791.
Ett välbevarat tusenårigt skelett
Vid grundgrävning 1917 för handelshuset på lägenheten Ekebyholm påträffades skelett med kranium, väl bevarat. Träkistan var helt förmultnad. Endast fyra spikar återstod. Viss under-sökning gjordes av Historiska museet. Skelettet uppges vara från 800- eller 900-talet, se fig. 13. Det kan förmodas att det inte rörde sig om en ensamgrav utan att flera gravar finns inom området. I bygden har talats om minnen av detta. I en notis 29/5 1917 i UNT talas om ”andra fynd som vid nivelleringen anträffats i närheten”.
Fynd vid skelettet:
2 små silverbleck och 5 glaspärlor vid skelettets halskotor; 4 spikar.
Undersökningen utförd år 1917 av amanuensen Arvid Julius.
Fig. 13. Skelettet efter en vikingatidskvinna, 170 cm lång, återfunnet 1917 vid grundgrävning för Ekebyhandeln.
Handel o . d .
Handelsbod fanns länge i byn. Den inrättades först i Gropgårdens mangårdsbyggnad som låg ned mot stranden. Gropgården var ett talande namn på denna lågt liggande bondgård. Handelsmannen hette enligt husförhörslängden Carl Valfrid Aug Pettersson, född 1856. Därefter kom Anders Andersson, född 1862.
J. Forslund övertog sedan affären och blev den förste telefonstationsföreståndaren när Storvreta telefonstation inrättades år 1900. Handelsman och telestationsföreståndare 1907-13 var Karl Julius Pettersson, sedermera framgångsrik möbelfabrikör i Storvreta, se fig. 14 a.
Av Gropgården återstår nu bara grundstenar och rester av källaren. Trävirket levererades till ved under andra världskriget enligt påbud av statsmakterna. Som nämnts har gårdens jordbrukscentrum flyttats upp till övre sidan av vägen (se fig. 10).
Fig. 14 a. Gropgården, här använd som affär, med handelsmannen Karl Julius Pettersson och hans familj, foto 1913.
1913 övertog Edvin Johansson handelsrörelsen som under kriget gav goda inkomster. Han kunde 1917 bygga nytt butikshus med bostad uppe vid vägen genom byn, på en liten triangelformig tomt han köpt av grannbonden inom samma hemman som Gropgården (Ekeby nr 2). Hans avsöndrade lägenhet fick namnet Ekebyholm, se fig. 14 b. Innan dess hade den medeltida landsvägen (häradsvägen) genom byn, nära avtagsvägen till skogen, legat lågt. I oförändrat läge hade den höjts rätt avsevärt till nuvarande nivå.
Om fornlämning i grundgrävningsgropen har berättats ovan.
Affären övertogs senare av sonen Tore Johansson, på gamla dar boende i Nyby. Affären, som syns på foto, har upphört. Byggnaden är nu stor permanentvilla med glasveranda.
Enligt husförhörslängden lär tidigare ha funnits en handel nere vid kvarnen. Den innehades av Fredrik Öström, född 1839. Närmare uppgifter om den saknas. Han kan ha varit släkt med lantbrukaren på akademihemmanet Lorentz Valdemar Öström, född 1847, inflyttad till Ekeby 1877.
Fig. 14 b. Handelshuset, lägenheten Ekebyholm, senare ombyggd till permanentvilla. På denna bild från Digitalt museum saknas trappan och dörren in till affären.
Bebyggelse runt sekelskiftet 1800/1900
Vid sekelskiftet tillkom runt Ekeby en del ny bebyggelse. Hemmanet Ekeby nr l litt. Ab hade som nämnt flyttat ut till Norrängen efter laga skiftet eller blivit ersatt av nybygge och fått namnet Lyckebo (se fig. 9).
Fig. 15. Skogvaktarbostället i Norrängen. Denna bild är senare än i boken. Bilden kommer från Digitalt museum.
Fig. 16. Lyckås. Denna bild kommer från Digitalt museum.
Inom det Norrängsskifte som hörde till akademihemmanet Ekeby nr 3 uppfördes ett skog-vaktarboställe, nu permanentvilla i Storvreta samhälle (se fig. 15). I Norrängen tillkom också gården Lyckås (se fig.16).
IOGT-logen Ärentuna Lycka byggde sitt föreningshus vid Norrängen 1925-27 (se fig. 17). Det såldes 1959 och blev rivet 1980. Om logen och allt vad den betydde som samlingsplats för samhället har skrivits i Storvretaboken.
Fig. 17. Logen Ärentuna lycka. Bilden kommer från Digitalt museum.
En ny epok bryter in efter sekelskiftet
En ny epok i Storvretabygdens utveckling inträdde i början av seklet. Storvreta by kom efter järnvägsstationens placering där att exploateras för industri och bebyggelse. Ett samhälle växte fram. Bondgårdarna används nu, efter jordbrukets och industrins nedläggning, som villor för permanentboende. Endast ett mindre arrendejordbruk med centrum vid Kettners finns kvar på kommunens marker.
I centrala Ekeby blev utvecklingen en annan. Under jordbrukets omvandling till väsentligen storbruksdrift har bara ett av jordbruken i byn kunnat klara sig och utvecklats till ett modernt storjordbruk. Det är Grandins jordbruk med brukningscentrum på det gamla hemmanet Ekeby nr 5 (Mineurska hemmanet). Mangårdsbyggnaden ligger nära den plats där professor Scheffers herrgård byggdes 1671 och stod och dominerade bygden på 1600-och 1700-talen, liksom en inkörsport till bygden (se fig. 3 a, sid.6). Grandins gård, se fig. 8, sid 6.
De övriga bondgårdarna har, på samma sätt som i Storvreta by, omvandlats till villor för permanentboende i den mån de inte som Gropgården rivits. Jorden har förvärvats av Grandin genom köp och byte. Till en del arrenderas den.
Akademihemmanet Ekeby nr 3 med Ekeby kvarn och övrig bebyggelse lever kvar och synes stå inför en renässans med möjligheter att bli ett nygammalt kulturellt centrum i bygden. Om kvarnen skrivs en särskild artikel. (Lägg in en länk)
Storvreta samhälle har utvidgats betydligt åt norr och söder på 1970- och 80-talen. Det har beskrivits närmare i Storvretaboken. (Lägg in en länk)
Hela samhällsdelen Lyckebo ligger inom Ekeby bys gränser. I Ekebys centrum har uppförts en ny villa nära vägen ned till kvarnen.
Hemmansägare och soldater
i Ekeby genom tiderna finns förtecknade i bilaga.
Bilaga
Hemmansägare och soldater i Ekeby
Uppgifterna har hämtats från husförhörslängder (Hfl) och handlingar rörande skattlängder (Skl) och skiftesförrättningar (Ls). Uppgifter från domsagornas fastighetsböcker (FB) har forskats fram av Dagmar Grandin.
Ekeby nr 1
Före laga skiftet 1845:
Skl 1786 Anders Andersson och Erik Ersson
FB 1775-1830 Anders Andersson och Erik Ersson
Hfl 3/8 mtl Anders Andersson, f 1772,
3/8 mtl Eric Ersson, f.1767, infl 1799, död 1838
FB 1840 Per Hansson
Jan Ersson
Hfl Greta Mattsdtr (1779 - 1838)
Jan Ersson
Hfl 1845 Anders Andersson i Fullerö
Jan Ersson
Laga skiftet 1845 och därefter:
Ls 1845 Aa 1:2 Per Hansson (utflyttar)
Ab 1:3 Jan Ersson (utflyttar)
FB 1850 Anders Andersson å nr 2
Fredrik Andersson, f 1816
FB 1851 (53) Maria Nilsdotter enl testamente
Per Jansson, f 1826
FB 1860 And Anderssons änka å nr 2
Mats Ersson
1870 Anders Andersson å nr 2
Johan A Andersson, först brukare, senare ägare
Hfl 3/8 mtl Andersson å nr 2
3/8 mtl Jan Andersson,f 1828, infl 1866, utfl 1870
FB August Karlsson, 1903 Adolf Oskar Hellman
Johan Andersson
1904 Erik Aug Olsson
Per Mattsson
1917 Adolf Rand
1944 Henning Grandin
John Hedlund
1967 Bo och Dagmar Grandin
Ekeby nr 2
Skl 1786 Eric och Olof Andersson
FB 1800 Jan Ersson
Olof Anderssons änka
Hfl Margret Andersson, f 1747, son Anders Olsson, f 1785
Margret Andersson, f 1747, bonden Anders Olsson
FB 1810 Jan Ersson (från 1800)
Anders Olsson
Hfl Jan Ersson, f 1778
Anders Olsson, f 1785
Hfl Jan Ersson, f. 1798
Laga skiftet 1845 och därefter:
Ls 1845 Bc 2:2 Jan Ersson och dess pupill Mathilda Jansdtr (kv.bor)
Ls 1845 Bd 2:3 Anders Andersson (kv.bor)
FB 1845 Anders Ersson i Fullerö
Anders Andersson
FB 1850 Anders Ersson i Fullerö
Anders Andersson, från 1851 hans änka
1878 Lars Petter Löfgren
Anders Andersson enl test
FB, DG 1898 L.P. Löfgren
Erika Anna Maria Karlsdtr, Aug Karlsson
1903 Ad Oskar Hellman, Erik Aug Olsson. från 1910 A.P. Andersson
1913 Harald Andersson o hh Ed Charlotta Löfgren
Anders Petter Andersson (från 1910)
1917 Harald Andersson
Ad Leonard Rand
1944 Harald Andersson
Henning Grandin
1949 Danielssons
Henning Grandin
1967 Bo och Dagmar Grandin
Ekeby rn: 3, kvarn och egendom
ägare Uppsala domkyrka 1357-1537
ägare Kungl. Maj:t och Kronan 1537-1639
ägare Uppsala akademi 1639-
Ekeby nr 4
Skl 1786 sämskmakaren Johan Dahlström i Uppsala
FB 1795 3/8 Mats Andersson
1800 3/8 Anders Ersson
1835 1/4 Anders Erssons arvingar
1/4 Jan Andersson
1840 1/4 Per Persson
1/4 Jan Andersson
1845 1/4 målaren Malmgren
1/4 Fredrik Persson, flyttar till nr 1,
från 1848 Anders Ersson å Fullerö nr 1
Laga skiftet 1845 och därefter:
Ls 1845 De 4:2 målaren C.G. Malmström i Uppsala (utflyttar)
Df 4:3 Pehr Pehrsson (kvarbor)
Hfl 1846 - 50 målaren Malmgren i Uppsala äger
1/4 Anders Ersson på nr 2
1851 - 55 byggmästare Erik Eklund, f.19, infl. 53, fl till Bälinge 1860
ägare Anders Ersson i Fullerö
Hfl 22 - 24 Anders Ersson i Ekeby, brukas av L.P. Löfgren
Ekeby nr 5
FB 1775 Bengt Andersson,
1780 Bengt Bengtsson
Skl 1786 mölnaren Gottfrid Mineur
FB 1790 Gottfrid Mineur
Hfl 1812 - 1819 fru Hedvig Mineur, född Lund, f 1748, avfl 1816
1819 – 1845 demoiselle Hedvig Mineur, f 1779, död 1843,
brukas av hennes bror cornetten Daniel Mineur
Laga skiftet 1845 och därefter:
Ls 1845 E 5:1 Anna Brita Andersdtr i Fullerö (kvarbor)
FB 1845 J.A. Åström i Västmanland
FB 1850 Lars Bengtsson i Fullerö
1855 J.O. Lundin i Fullerö
FB 1871 Anders Andersson, f 1835, gäller till 1897
FB 1897 Anna Maria Karlsdtr
1898 August Karlsson
1903 Adolf Oskar Hellman
1904 Erik Aug Olsson
1905 Katrina Nilsdtr
1910 Anders Petter Andersson
1917 Adolf Leonard Rand
1944 Henning Grandin
1967 Bo och Dagmar Grandin
Soldattorpet rote nr 18 i Rasbo kompani, Upplands regemente
Hfl AI:3-24
Soldaterna:
Lars Ekengren, f 1744, infl 1763, struken (sannolikt död) 1788
Anders Frugt, f 1769, infl 1791
Jan Bring, f 1778, infl 1805
Nils Bring, f 1791
Thomas Eklund, f 1801, infl 1826, avsked med pension 1853
Jan Peter Ek, f 1829, infl 1854, utfl 1857
Anders Otto Rask, f 1834, infl 1860
Jan Fredrik Eklund, f 1846, infl 1864, flyttat till Lena 1879 (hette förut Bolling)
Karl Krans, f 1854, infl 1878, hustru och sju barn, varav Gustav, född 1895, länge kvarboende på torpet, som han friköpte.