Denna text är kopierad från Storvreta Ärentunas kultur- och hembygdsförenings bok Storvretabygden, Forntid - Nutid 1990, sid 79 - 93.
Storvreta samhälle
Från bondby till centralort
Bytiden
Storvreta samhälle har sitt ursprung i Storvreta bondby. Byns samlade bebyggelse låg på den plats där samhällets centrum nu är beläget. Samhället har alltså från början utvecklats där och därefter spritt sig åt söder, öster och norr. Byn hade en ansenlig ålder. Hur den såg ut i äldre tider vet man inte. Byggnaderna hade då en kort livslängd. Rötskador och vådeld gav upphov till en snabb omsättning av byggnadsbeståndet. Man kan förmoda att ett av de allra första arbeten som de ursprungliga invandrarna till våra trakter företog var att bygga sig bostäder. Enkla stolphus med lerklinade väggar och ett rökhål i taket på samma sätt som deras förfäder hade gjort redan under den yngre stenåldern. Denna typ av bostäder torde därefter ha förekommit ända in i medeltiden.
I ritade teckningar i anslutning till utgrävningar i kvarteret Kransen i Uppsala har man velat visa hur människorna bodde under medeltiden. Man kan anta att förhållandena var ganska likartade i Storvreta. En publikation som utgavs efter utgrävningarna har alltså intresse även för oss. Ur boken har vi hämtat ett par teckningar, fig 44 och 45.
Den första detaljerade dokumentationen av bebyggelsen i Storvreta gjordes vid storskiftet på Storvreta by år 1763. Nästa husbeskrivning upprättades vid laga skiftet 1851 och 1852, se ovan i avsnittet Bondhemmanen i Storvreta. På 1763 års karta ser man fyra klungor av byggnader med ett stort antal hus i varje klunga, väl sammanhållna runt ett slutet tun som i form av en försvarsställning. Självhushållets tid då det mesta tillverkas hemma kan utläsas. Av kartan och delningsbeskrivningen i akten framgår att tre av gårdarna var uppdelade. Två syskon i varje familj hade tydligen byggt sig var sin bostad inom klungan. På kartan är också redovisat ett soldattorp med soldatjord vid nuvarande Vretalundsvägen.
Fig 44. Rekonstruktion av bebyggelse från 1300-talets början. Bilden hämtad från publikationen Kransen i Uppsala, Upplands fornminnesförenings tidskrift, men anses vara representativ även för landsbygdens bebyggelse. Teckning av Eva- Lotta Odelberg.
Fig 45. Bildens ursprung lika med fig 44. En stång i väggen intill avfallsgropen var det avträde - preveten - flertalet fick nöja sig med. I stället för toalettpapper använde man tillskurna pinnar eller mossa. Denna typ av dass har på landsbygden förekommit ända in mot slutet av 1800-talet.
1852 års karta från laga skiftet ger en annan bild av bebyggelsen. Under de knappt 90 år som förflutit sedan storskiftet har alla bondgårdar fått en helt ny typ av bebyggelse. Den slutna klungan har försvunnit. Byggnaderna har uppförts var för sig utan nära samband. Angående byggnadsstilen, se fig 37. Antalet bondgårdar har ökat, enligt beskrivningen till tio. Man kan förmoda att byggnaderna på 1763 års karta redan vid denna tidpunkt varit gamla, slitna och otidsenliga och att den omvälvande reform av jordbruket som storskiftet innebar satte fart på byggnadsverksamheten i byn. Bebyggelsen år 1852 finns väl dokumenterad i lagaskifteshandlingarna. Detta måste ske för att bedöma vilka bondgårdar som skulle flyttas ut. Alla byggnader-bostadshus, badhus, ladugårdar, stall, brygghus, lador etc - finns i detalj redovisade med angivande av längd, bredd, höjd, byggnadsmaterial, utrustning inomhus osv. Av mangårdsbyggnaderna vid laga skiftet finns nu ingenting kvar. De har rivits helt eller ersatts av nya bondgårdar ofta på samma plats som de gamla.
Stationssamhällesperioden
Järnvägen genom Storvreta invigdes 1874. Stationssamhället Storvreta började ta form först vid senaste sekelskiftet. Innan dess fanns i Storvreta, förutom bondgårdarna och soldattorpet, bara några få byggnader (fig 46).
Dessa var järnvägsstationen från 1874, Salemkapellet som byggts år 1895, villa Smedjebacken, Kilsgärdevägen 9, byggd år 1892 av J.E. Blomqvist, samt villa Karlsborg, Hasselvägen 30, byggd 1899.
Fig 46. Bebyggelsen i Storvreta vid sekelskiftet 1900.
Fig 47a. Bebyggelsen i Storvreta 1910.
Mellan 1900 och 1910 tillkom 19 hus, däribland missionshuset, byggt år 1908. Under 1910-talet bebyggdes 23 fastigheter. Under 1920-talet bebyggdes ytterligare 32 fastigheter och under 1930-talet 26 fastigheter, mest med bostadshus. I antalet ingår också samhällets industribyggnader. Industrierna utvecklades under dessa årtionden och blev tillsammans en viktig utvecklingsfaktor (mer om detta i avsnittet om industrier). År 1940 fanns alltså här i Storvreta drygt 110 bebyggda fastigheter.
Nu ritade kartskisser visar bebyggelseutvecklingen 1910 och 1920, se fig 47a och 47b,
och bebyggelsen 1930 och 1940, fig 48a och 48b.
Fig 47b Bebyggelsen i Storvreta 1920.
Fig 48a. Bebyggelsen i Storvreta 1930.
Fig 48b. Bebyggelsen i Storvreta 1940.
Villabebyggelsen från stationssamhällestiden är intressant. Den gav åt samhället en prägel av gedigenhet, stil, ordentlighet men också av personlighet. Detta gav samhället en kännetecknande prägel, en själ. När man hör genuina Storvretabor berätta, ibland med stöd av fotoalbum finner man att denna prägel verkligen hade en motsvarighet i människornas sätt att leva. Här fanns gemenskap och känsla av ansvar för bygden. lbland har det skrivits lyriskt om de vackra trädgårdarna och det intryck av trädgårdsidyll som präglade samhället.
Det stora trädgårdsintresset i Storvreta lyser fram när man läser protokollen från Storvreta fruktodlarförening. Nästan alla hushåll i samhället var medlemmar i föreningen. 1931 fanns 65 medlemmar, 1942 var medlemsantalet 97. I januari 1958 beslutade man att upplösa föreningen. Det skedde i anslutning till att samhället började sin snabba tillväxt.
Hemkänslan i samhället återspeglas också av namnsättningen. Byggnadstomterna, som före 1928 kallades avsöndrade lägenheter, kunde få ett särskilt namn inskrivet i jordregistret, en rätt som grundade sig på en äldre sed och som utnyttjades flitigt här, se sid 93.
Man valde ofta ett personnamn, säkerligen den ena makens, såsom Karlsborg, Karlsro, Sofiero, Charlottenro, Oscarsborg, Olofsborg, Mariedal, Lassebo. Eller man ville låta namnet vara en förhoppning eller visshet om familjelycka och kärlek. Sol i olika sammansättningar förekom ofta, Sol-viken, Solhem, Solgläntan, Solgård, Solhäll, Solhaga, Solslätt, Solliden. Namn med samma syftning var Tomtebo, Stjärnan. Namn med en känsla av trevnad var Alphyddan, Björkhemmet, Källhyddan, Bergshyddan, Fridhalla, Skogsbo, Furuskog, Rosenhill. En helt praktisk önskan var kanske Lugnet, dit bonden Hilarius Grandin flyttade när han pensionerade sig. Att Hasselbacken och senare Hasselvägen låg vid hasselsnåret är rätt klart.
En fullständig och intressant dokumentation av bebyggelsen i Storvreta finns i det 1948 utgivna bokverket Sveriges bebyggelse (delen Uppsala län). Köpmannen Folke Pettersson har skänkt sitt exemplar (med föräldrarnas namn tryckta på ett särskilt försättsblad), till vår förening. Boken kommer att finnas tillgänglig på bibliotekets hembygdsavdelning.
Stationssamhällets kulturhistoriskt intressanta miljöer framgår av vyer fig 54 – 56, och av foton av typiska villor, 57 – 60, sid 89 – 92.
Bebyggelseutvecklingen under den senare delen av stationssamhällestiden och i fortsättningen åskådliggörs genom flygbilder ur löpande serier från lantmäteriets fotografering för de offentliga kartorna. Bilder har där valts ut och förstorats till skala 1:5000. De finns tillgängliga på biblioteket. De återges här i förminskad skala. Den första flygbilden togs 10/8 1950, fig 49.
Fig 49. Flygfoto över Storvreta 1950. Pumphuset vid källan, rävfarmen, sågen vid Enskede och i trädgårdsmästeriet, som syns på fotot, är nu borta. Bebyggelsen vid Prästgatan (Vängelinsväg) har börjat, likaså anläggningen av idrottsplan. Fig 49-53: Lantmäteriverkets tillstånd se sid 4.
Fig 50. Flygfoto 1965. Industrihuset vid Lyckebo centrum har uppförts. Tillfarten dit gick via Vretalundsvägen och Hasselvägen. Reningsverket har tillkommit och bebyggelse på flera ställen.
Fig 51. Flygfoto 1977. Rävfarmen nedlagd. Ärentunaskolan, vattentornet och soptippsvägen byggda. Bostadsbebyggelsen har ökat kraftigt. Skogsvallsvägen klar till järnvägen.
Fig 52. Flygfoto 1981. Adolfsbergsbebyggelsen under uppförande. Hela Skogvallsvägen utbyggd. Vattholmagärdet bebyggt.
Fig 53. Flygfoto 1987. Lyckebo- och Adolfsbergsområdena bebyggda. Ärentunaskolan ödelagd av brand.
Kransortsperioden
En kraftig utveckling av Storvreta sattes i gång vid tiden omkring 1960. Samhället hade då omkring 700 invånare.
Eftersom det s.k. miljonprogrammet ofta nämns och diskuteras bör här för jämförelse nämnas att detta program i huvudsak rörde städer och stadsliknande samhällen. Där startade en intensiv byggnadsverksamhet med en närmast explosiv utökning av antalet bostäder. Den politiska pressen på kommunerna att genomföra detta var stor. Till grund för detta byggande blev det nödvändigt med en omfattande fysisk samhällsplanering som måste ske under stor brådska. Detaljplaner upprättades på löpande band för sig eller som partiella ändringar i tidigare plan, ofta etappvis inom små områden som kommuner eller byggnadsföretag disponerade. Detta måste rimligtvis leda till att kvalitetsmässiga plankrav inte kunde tillgodoses i samma utsträckning som i en lugnare arbetstakt. Översiktliga hänsyn och människors behov av service kunde bara delvis beaktas.
I det mera landsbygdsbetonade område som Storvretabygden utgjorde blev utvecklingen en annan, grundad på lokala initiativ, även om det av naturliga skäl blev oundvikligt att miljonprogrammets byggnadsstil och bebyggelseidéer kom att påverka utbyggnaden.
Här hade man en medveten strävan att bygga upp "en idyllisk småstad genom att förbättra, bygga nytt och trivsamt" som en av parollerna lydde. Storvreta skulle säljas med braskande reklam som det uttrycktes i UNT. I en annons för att locka människor hit angavs Storvreta med rätta som "Modernt samhälle i vacker natur". I syfte ingick att skapa underlag för service, inte minst med tanke på den vikande arbetsmarknaden här.
Kommunen subventionerade tomtmarken och bebyggandet. Tomtmark med anordnat vatten och avlopp såldes för 1:75 kr per kvm. Dessutom gavs köparen ett engångsbelopp av 1500 kronor.
De ledande krafterna i projektet "Operation sälja Storvreta" var kommunfullmäktiges ordf Erik Nilsson, som tagit initiativet, kommunalkamreren Bror Lindström och Ragnar Andersson. De backades upp av Storvretas fastighetsägareförening som också hade ansvar för väghållningen.
Projektet kunde framgångsrikt genomföras därför att man skaffade fram tillgänglig mark för bebyggelse. Kommunen köpte redan 1951 upp det hemman mitt i byn som allmänt kallades Bond-Enars eller Bond-Anderssons. Senare förvärvades också Gradins, Kettners, växthusområde vid Vattgårdsvägen. Man disponerade till slut i allt väsentligt den för samhällsutbyggnaden erforderliga marken i trakten.
Under denna expansiva period och alltfort har Storvreta samhälle expanderat kraftigt. Det framgår illustrativt av följande serie flygbilder (fig 50 - 53):
Flygbild den 16/7 1965.
Flygbild den 9/ 7 1977.
Flygbild den 27/6 1981.
Flygbild den 22/ 7 1987.
Antalet hushåll i Storvreta är nu drygt ett och ett halv tusen. Okningstakten under de senaste årtiondena har alltså varit stor.
Hos samhällsborna och politikerna föreligger en målsättning att sätta en gräns för utbyggnaden. Det är viktigt att vår ort får behålla sin allmänt uppskattade karaktär av trädgårdssamhälle med naturen in på knutarna. Denna karaktär lever kvar här från stationssamhällets tid.
Några vyer över Storvreta visar denna trädgårdskaraktär, fig 54-56. Några typiska villor från denna tid, se fig 57-60.
Positiv utveckling kan också skapa vissa problem. Många människor har efter den snabba utbyggnaden under de senaste årtiondena blivit oroliga och ansett att servicebehovet kommit att få stå tillbaka vid samhällets expansion. Genomförda enkäter visar detta. Man har också svårt att förstå varför stora områden av viktigt allmänt intresse med därtill hörande byggnader, lämpliga som samlingslokaler eller annat samhällsändamål, inte har skyddats mot exploatering.
Fig 54. Vy över Storvreta från 20-talet. Från vänster landsfiskal Palms villa, gamla Storvretaskolan Börjessons, senare Tierp-Erikssons bondgård, häradsskrivare Lidfors villa Storgården.
Det mest uppmärksammade fallet blev missionskyrkans rivning och den stora tomtens exploatering för gruppbebyggelse. Den självklara lösningen borde ha varit, sägs det ofta, att kommunen förvärvat fastigheten och använt lokal och mark för samhällets behov eller att mark och hus getts ett godtagbart skydd inom ramen för gällande byggnads- och byggnadsminneslagstiftning. Tomten är centralt belägen. Dess lämplighet för allmänna ändamål är uppenbar. Behovet av sådan mark har varit och är skriande. Byggnaden hade ett kulturhistoriskt värde.
Den nya fantasilösa gruppbebyggelse som uppfördes på missionstomten, mitt i samhället blev en chock. Storvretaborna frågade sig hur detta kunde ske. Varför blev inte vid storkommunens tillkomst den kommunala organisationen uppbyggd så att de gamla landsbygdssamhällenas intressen kunde tillgodoses? I dessa fall ger inte heller kommundelsreformen något skydd mot sådana misslyckanden. Den är inte uppbyggd så.
Fig 55. Vy över Storvreta från gamla skolan mot söder ungefär 1930. Tierp-Erikssons bondgård, Jan-Eriks väg 3, till vänster, i mitten Palmska villan och i bakgrunden Aug. Erikssons ekonomibyggnad som Oscar Pettersson köpte för rivning att använda för affärshusets uppförande.
Detta fall och andra likartade, om än inte så extrema, visar att Storvreta samhälles planering är i behov av en översyn. Vid de översiktliga planeringar som skett här har intresset varit så starkt inriktat på att välja ut byggnadsmark för bostadsbebyggelse att samhällets interna behov av service och trivselskapande miljö fått stå tillbaka. På samma sätt behövs en översyn av samhällets trafiksystem. Samhällsborna har vid flera tillfällen framhållit detta. Allt detta blev ett starkt motiv för Storvretaborna att ivrigt arbeta för att få ett vackert och funktionellt centrum. Ett centrum som erbjuder rimlig samhällelig servicenivå men som också bidrar till att återskapa och stärka samhällets tidigare identitetskänsla och bli en symbol för samhället. Det är därför med glädje som vi i samhället kan konstatera att arkitekttävlingen om centrumutformningen givit ett lyckat resultat med anknytning till ortens historia. Hela samhällets planeringsstandard tar därmed ett stort kliv uppåt. Självklart är det synnerligen angeläget att centrumplanen blir genomförd inom nära tid.
Men därmed är inte samhällets planeringsproblem lösta. Behovet av en sådan översyn av samhällets planering som nyssnämndes anses i Storvreta allmänt vara högst aktuellt.
Ett problem avser t.ex. planeringen av trafikleder och allmänna trafiklinjer. Här anses bl.a. den sedan länge omtalade ringlinjen vara av särskilt intresse.
Fig 56. Vy över Storvreta norrut ungefär 1950. Närmast korsningen mellan Ärentunavägen och Fullerövägen med Bond-Anderssons stora ladugård till vänster och boningshus (Storvretagården) till höger.
Ett annat problem avser utformningen av centrum. Risk kan, anses det, föreligga att drömmen om en grön, vacker, trivselbefrämjande centrummiljö spolieras om där skulle planeras och byggas en dominerande, kanske t.o.m. ful trafikapparat. För att inte tala om den halvsekelgamla frågan om ett inomhusbad...
Fig 57. Villa Karlsborg byggd 1899, Hasselvägen 30, foto Lars Åberg.
Fig 58. Villa Oscarsborg byggd 1923, Hasselvägen 16, foto Lars Åberg.
Fig 59. Hasselvägen 15, foto Lars Åberg.
Fig 60. Villa Tomtebo byggd 1909, Vretalundsvägen 8 med Skogsgården i bakgrunden, foto Lars Åberg.
Namn på avsöndrade lägenheter (tomplatser)
Namnen är upptagna i adressordning
Namn Adress Namn Adress
Adolfsberg Adolfsbergsvägen 13 Solgläntan Pomonavägen 8
Solviken Bagarvägen 9 Solhaga Pomonavägen 9 B
Skogsbo Barrvägen 4 Enhäll Pomonavägen 10
Karlsro 1 Ekhagsvägen 5 Torsborg Pomonavägen 11
Norra Ekhagen Ekhagsvägen 6 Rosenhill Pomonav, Lissvägen
Fridhalla Ekhagsvägen 10 Lillgården Salemsvägen 4
Alberga Ekhagsvägen 12 Alphyddan Vattgårdsvägen 4
Furuberg Ekhagsvägen 14 Solslätt Vattgårdsvägen 18
Villan Fullerövägen 3 C Gunnebo Vattgårdsvägen 20
Kristinelund Fullerövägen 3 Sorento Vattgårdsvägen 22
Norrbacka Fullerövägen 7 Solnedal Vattgårdsvägen 24
Smedjebacken Fullerövägen 10 Siggesberg Vattgårdsvägen 26
Hasselbacken Hasselvägen 5 Kastenhov Vattgårdsvägen 32
Vretaberg Hasselvägen 7 Solhäll Vattgårdsvägen 34
Vretaberg Hasselvägen 9 Nybygget Vattgårdsvägen 36
Karlsro Hasselvägen 10 Mariedal Vattgårdsvägen 38
Lugnet Hasselvägen 12 Liljansberg Vitsippsvägen 3
Joneberg Hasselvägen 14 Charlottenro Vitsippsvägen 4
Oskarsborg Hasselvägen 16 Eriksberg Vitsippsvägen 6
Solbacken Hasselvägen 19 Solhem Vretalundsvägen 1
Bergshyddan Hasselvägen 22 Fridhem Vretalundsvägen 2
Granliden Hasselvägen 24 Vretalund Vretalundsvägen 3
Olofsborg Hasselvägen 25 Soldattorpet Vretalundsvägen 6
Björkhagen Hasselvägen 29 Enhagen Vretalundsvägen 7
Karlsborg Hasselvägen 30 Tomtebo Vretalundsvägen 8
Rosenlund Jan-Eriks väg 11 Skogsgården Vretalundsvägen 10
Granhyddan Jan-Eriks väg 14 Lassebo Vretalundsvägen 14
Hyddan Jan-Eriks Väg 17 Erikslund Vretalundsvägen 18
Villa Talludden Jan-Eriks väg 19 Fredrikslund Vretalundsvägen 19
Granhult Jan-Eriks väg 21 Erikslund Vretalundsvägen 20
Sofiero Kilsgärdevägen 7 Sundsborg Vretalundsvägen 22
Smedjebacken Kilsgärdevägen 9 Lillberget Vängelins väg 4
Solliden Kilsgärdevägen 13 "f.d.prästgård" Vängelins väg 6
Furuskog Kilsgärdevägen 17 Storvretagården Ärentunavägen 11
Lövlund Lövlunds väg 7 Strömsdal Ärentunavägen 13
Kettners Markegångsvägen 21 Palmska villan Ärentunavägen 14
Haga Olle Åkares väg 3 Kjällhyddan Ärentunavägen 15
Tallbacken Olle Åkares väg 5 Källhagen Ärentunavägen 18
Björksätra Olle Åkares Väg 7 Gammelhagen Ärentunavägen 20
Solgård Olle Åkares väg 8 Tallåsen Ärentunavägen 38
Furunäs Pomonavägen 7