Nedanstående text är hämtad ur Storvretabygden Årsbok 1994.
Storvretabarnens skolgång i gamla tider
av Holger Fröjmark och Helmer Wallner
Den allra första skolverksamheten i Sverige började under medeltiden i de katolska klostren. Efter reformationen inrättades på skilda platser s.k. barnaskolor, trivialskolor och gymnasier, senare också läroverk.
Initiativet till en allmän skolbildning tog Karl XI genom att i kyrkolagen den 3/9 1686 föra in ett påbud (24 kap § 22) innebärande skyldighet för kyrkoherden att tillse att barnen i hans socken skulle lära sig "läsa i bok" och kunna "sina kristendomsstycken" . Skyldigheten skärptes snart på det sättet att bestämmelsen om att kunna läsa i bok, som från början stått sist i lagrummet, flyttades fram till paragrafens inledning (se bilaga A) .
Biskopen ålades att ha tillsyn över att detta skedde. Vid gudstjänsterna i kyrkan varje söndag skulle förhör förekomma. Snart flyttades dessa över till hemmiljö och blev de allmänt kända hus-förhör som hölls rotevis inom församlingen. Vid husförhör skulle även invånarna i roten förtecknas. Dessa husförhörslängder är numera en värdefull källa vid släktforskning.
Det uppdrag i folkbildningens tjänst som Karl XI ålagt prästerna tog de med stort ansvar. Exempel från Gamla Uppsala socken visar detta. Där finns fogade till husförhörslängder från 1720-talet listor över församlingsborna, indelade i kategorier t.ex. "kvinnor som kunna läsa i bok" eller "äldre män som icke kunna läsa i bok" etc.
Det kungliga påbudet om undervisning i läsning och kristendomskunskap efterlevdes också på det sättet, att ett stort antal skolor inrättades runt omkring i riket. Även i Ärentuna skedde detta, med start vid pingst 1817, se Storvretaboken sid 165. Någon skyldighet att delta i denna undervisning fanns dock inte. Som visats i boken klagade kyrkoherden bittert över detta. Erfarenheterna var tydligen lika på andra håll.
Den obligatoriska folkskolan inrättades genom skolstadgan den 18/7 1842 (Sv författningssamling nr 19/1842), utdrag därav se bil.B. I stadgan föreskrevs att seminarier för utbildning till lärare skul1e inrättas i Stockholm och alla stiftsstäder. Undervisningen där var till en början ett år (det gällde ju att få fram lärare snabbt). Den ökades snart till tre år och i slutet av 1870-talet till fyra år. Församlingarna ålades att anskaffa lokaler för undervisningen och att anställa lärare med utbildning.
Införande av denna obligatoriska skolgång medförde, har det ansetts, en viss övergående försämring av läskunnigheten i landet. Föräldrarnas ansvar för att lära sina barn och övrigt husfolk att läsa avtog när socknarna övertog ansvaret. Om denna tes är vetenskapligt belagd är okänt.
Av 2 § 1:o i 1842 års skolstadga framgår att skolstyrelse skulle inrättas i varje församling. I punkt 3:o i samma paragraf föreskrevs att ett skolreglemente skulle upprättas. Skolstadgan innehåller en mängd intressanta föreskrifter. Att skolgången verkligen skulle vara obligatorisk framgår av 8 § 5:o (vid tredskande "må barnen ifrån föräldrarna skiljas"). Friskolor tilläts, liksom undervisning i hemmet, dock under kontroll från skolstyrelsen.
Skolreglemente för Ärentuna socken upprättades snabbt och godkändes av domkapitlet 21/4 1843. För Gamla Uppsala socken utfärdades ett skolreglemente 1868, ett annat hade tidigare utfärdats långt före 1842 års skolstadga, nämligen den 6/7 1782 ("Instruktion för Scholemästare" ).
I Ärentuna byggdes så småningom både folkskola och småskola nära kyrkan. Båda byggnaderna finns kvar (småskolan är numera bygdegård). För de yngre Storvretabarnen blev skolvägen på 8 km väl tröttsam. År 1866 på hösten började barn från Storvreta att i stället gå till en av småskolorna i Gamla Uppsala socken, nämligen i Fullerö. Denna skola låg nära Ekeby by.
En examenskatalog vid Fullerö småskola upprättades 1868. Tre Storvretabarn gick då i denna skola. Senare blev de 12 och flera. För detta hade Ärentuna församling att betala ersättning. Denna fråga ledde flera gånger till tvister som fördes genom ett ömsesidigt sändande av protokollsutdrag mellan skolstyrelserna.
När och var Fullerö småskola från början uppfördes är inte känt. 1864 var skolhuset där i sådant skick att det behövde repareras. Det skulle ske enligt skolstyrelseprotokoll den 1/9 1864. Men byggnaden var tydligen alltför dålig. Den 19/7 1868 beslutade styrelsen istället att ett nytt skolhus skulle uppföras "på ny plats" och den 31/1 1869 att ett lån på 1000 kronor skulle tas upp för ändamålet. Ett byggnadskontrakt upprättades den 23/2 1869. Därav framgår att skolhuset skulle bli 33 fot långt, 25 fot brett och 12 fot högt på sidorna. Det skulle inrymma lärosal och lärarbostad.
Den första lärarinnan i detta skolhus i Fullerö blev Mathilda Engren. Hon fick förutom gratis bostad 100 riksdaler i årslön. Skolhuset i Fullerö användes länge. Småskolebarn från Storvreta gick där ända till 1917. Då byggdes den första Storvretaskolan mellan Kilsgärdevägen och Jan-Eriks väg i Storvreta. I detta skede var Ester Pettersson lärarinna först i Fullerö och senare i Storvreta (se sid 166 i Storvretaboken). Hon gifte sig 1919 med handelsmannen i Storvreta Oscar Pettersson.
Fullerö småskola revs 1973. Den låg omedelbart bakom den villa i snickarglädjestil som syns väl från väg 290. Grannhuset norr därom är en ny större villa på en gammal bondgårdstomt. Vid Laga skiftet på Fullerö by beslutades att en av gårdarna mitt i byn skulle utflyttas dit.
Om skolverksamheten i Storvreta efter 1917 Se en fyllig artikel av Holger Fröjmark i Storvretaboken, sid 165 of.
Bilaga A.
Bilaga B.