I Ärentuna socken, eller distrikt som det kallas numera, finns ett mäktigt kulturarv bestående av en mängd fornlämningar. De flesta är dock svåra att upptäcka eftersom de döljs av upp emot tusentals år av växtlighet. Däremot finns det ett antal som kan beskådas till fullo, nämligen 9 runstenar och fragment av ytterligare en. Dessutom finns det ytterligare en runsten som ligger väldigt nära, i Årby. De flesta runstenarna i Ärentuna socken har tillkommit efter kristnandet, så de kan dateras till perioden 1 000 – 1150 e. Kr. Att man kan påstå att de som reste runstenarna var kristnade beror på att de flesta har ristade kors. Texten på runstenen i Årby avslutas också med en kristen referens.

Runstenarna restes ofta till minne av någon familjemedlem men de hade även en annan betydelse. Nämligen att hävda rätten till det omgivande markområdet genom bl.a. släkthänvisningar. De placerades också ofta vid vägar, vadplatser och broar för att så många förbipasserande som möjligt skulle kunna se dem.
Med broar avses inte den sorts broar vi är vana att se med ett spann över vattendraget, utan det syftas mer på att man tillgängliggjorde ett blött område genom att lägga stockar, ris och annan utfyllnad som gjorde att man kunde färdas torrskodd över vattendraget. Med nutidens språkbruk skulle man kunna säga att de byggde en sorts vägbank.

Om du klickar på länken 
Karta runstensrunda
så öppnas en ny flik med en karta över Ärentuna med runstenarna utritade. Den kan du ladda ner och skriva ut om du vill ha en papperskopia. 

Om du vill veta mer om runstenarna kan du köpa ett häfte, Runstenar inom Storvretabygden, på biblioteket som är framställt av Storvreta Ärentuna kultur- och hembygdsförening. Det kostar bara tjugo kronor. Häftet innehåller också förslag på hur man kan göra rundan.
Häftet innehåller också beskrivningar över de runstenar som är försvunna idag.

Under 1600-talet växte det fram ett behov hos den svenska makten att söka efter fornlämningar i form av runstenar, runinskrifter på berg, ättebackar, kungsgårdar, stenskansar o.dyl.  för att visa stormakten Sveriges ärorika historia.
Redan 1666 utfärdade Kungl. Maj:t (Karl XI) en förordning kallad Placat och Påbudh om Gamble Monumenter och Antiquiteter som skulle skydda fornlämningar från all påverkan. Redan under 1500-talet hade Johan Bureus och Johan Peringskiöld börjat rita av det som var ristat och skrivet på runstenar i Sverige.

När du har kommit så långt i din rundtur så att du ska besöka runstenen i Vaxmyra så kan du behöva lite hjälp att hitta den.

Om du har kommit från Fjuckby så tar du dej fram till Vaxmyra by. Strax innan vägen svänger mot höger, går man förbi bostadshuset vid den sista gården och tar strax till höger på den gamla byvägen mot Buddbo.
Efter ett hundratal meter på den gamla byvägen, strax efter den gamla smedjan står stenen Vaxmyra U 1024.

Om du kommer från Skällsta så går du till höger när du har kommit till Vaxmyra by där vägen gör en skarp vänstersväng, sedan följer du instruktionen ovan.

För den som vill veta mer om runstenar kan vi tipsa om Upplandsmuseets utställning om runstenar, Tyde den som kan!
Klicka på den följande länken så kommer du dit Tyde den som kan! - Upplandsmuseet

I samarbete med Studieförbundet Vuxenskolan.