Skvaltkvarnens historia går långt tillbaka i tiden, ända till 1200 – 1300-talet då invandrande munkar lärde nordborna att utnyttja vattenkraften. Malningen på gnidkvarn och handkvarn, som var ett tungt och enformigt arbete, hade ända sedan sten- och bronsåldern utförts av kvinnorna. I och med skvaltornas tillkomst blev det männens uppgift.

Skvaltorna är en direkt utveckling av handkvarnen, med en lodrät, stående axel lagrad lätteverket och med ett lågt placerat vattenhjul, den så kallade frärrkarn (fjäderkarlen).

Namnet skvalta kommer av skvätta, vattnet som skvätte kring vattenhjulet. Den låga placeringen av vattenhjulet gjorde att man kunde utnyttja små fallhöjder.

Inne på Risveden fanns en mängd sådana här kvarnar. Nedströms Björns kvarn i Ryks bäck låg inte mindre än fem kvarnar och en såg på en sträcka av c:a 2,5 km.

Björns kvarn är enligt traditionen byggd av ”Björn på Skogen” född omkring 1620-1630.

Gården Skogen, som var en av de större gårdarna på Risveden, låg c:a 1 km öster om kvarnen. Av den gamla bebyggelsen finns idag endast husgrunden, källaren och fägator kvar.

Första gången Björns kvarn nämns i en skriftlig handling är vid Ale Härads ting 23 maj 1653, då bönderna i Skepplanda by klagar över att ”en torpare Björn på Skogen” låtit uppsätta en kvarn på deras allmänningsmark. Förutom att han vållar dem skada genom att ta vattnet från deras kvarnar, så hade han också fördärvat ”theres uhrminnes Åhlefijske och det förtepper”. Häradsrätten bestämde, att om Björn inte godvilligt lämnade kvarnställe och ålkista, hade de klagande åborna full rätt att utriva kvarnen, i all synnerhet som den för längesedan blivit utdömd. Troligen trotsade Björn häradsrättens dom, för i kvarninventeringen 1697 och 1770 är den återigen nämnd, som husbehofssqvalta, med förbud mot 40 Riksdalers plikt, att intaga främmande mäld.

Nuvarande kvarn är byggd av Sven Larsson på Skogen, född 1794. Den är uppförd på Björns gamla kvarnfot. Genom årsringdatering av bottenstockarna har byggnadsåret kunnat fastställas till 1835-1840.

Någon gång mellan åren 1885-1890 upphörde malningen. 1898 ändrades kvarnen till att driva tröskverket på Boaredal. På insidan står det på en av stockarna ”kvarnen omändrar 1898”.

Ett linhjul, med ena axeländan lagrad i taket och den andra kopplad till drivaxeln från vattenhjulet, sattes upp inne i kvarnhuset. Runt linhjulet låg en vajer som gick ut genom väggen, där hålen syns än idag.

Vajern leddes över löphjul på trästolpar fram till ladugården i Boaredal där den drev tröskverkets remskiva.

När tröskverksepoken tog slut 1947 fick kvarnen stå bortglömd och overksam. Den 22 oktober 1954 köpte Skepplanda hembygdsförening kvarnen med tomt. En tid efteråt påbörjades en försiktig restaurering genom frivilligt arbete. Den 12 januari 1957 sattes den åter igång efter en mer än halvsekellång törnrosasömn.

Men tidens tand gnager. För att inte riskera att kvarnen skulle förfalla, gjordes en totalrenovering under 1999-2000. Hela byggnaden plockades ner, stock för stock, och det som var murket och skadat ersattes vid återuppbyggnaden med nytt friskt virke. Även taket lades om. Renoveringen utfördes av två skickliga timmermän med vana från liknande arbeten. Ekonomiskt stöd till renoveringen erhölls från Länsmuseet, Ale kommun och enskilda föreningsmedlemmar. Andra har bidragit med virke, byggnadsmaterial m.m. och många timmars frivilligt arbete. Kvarnen återinvigdes den 12 maj 2000.

Björns kvarn kan idag fortfarande sägas vara Västsveriges äldsta bevarade skvalta, som står på sin ursprungliga plats och som ännu går att mala på.

I anslutning till kvarnen fanns en såg, som uppfördes av August Gustafsson i Boaredal någon gång mellan åren 1890-1895. August Gustafsson, född 1866, var barnbarn till Sven Larsson på Skogen. Sågen hade ett stående vattenhjul med en diameter på c:a 60 cm. ett s.k. underfallshjul, där vattnet träffade hjulets skovlar på undersidan. Sågramen var enbladig och kopplad till vattenhjulet med en vevstake.

Sågen revs 1923 och enligt obekräftade uppgifter skulle ram och drivanordning ha flyttats till Göteborgsutställningen, som ägde rum samma år. Delarna skulle användas till att bygga upp en gammaldags såg på utställningsområdet.

1922 fotograferade Göteborgs museum kvarnen, både interiör och exteriör. Ett antal av dessa foton finns hos Skepplanda Hembygdsförening.