Kräkånger - Byn har 10 bönder 1539, 12 1543, 10 1547, 11 1575, 10 1600, 7 1660 - 1750, 15 1825 och 22 1878.
I antalet ingår även bönderna i Västanbyn. Åren 1547 och 1556 redovisas 259 öresland.
Namnet skrivs Lövsele enligt Lantmäteristyrelsens beslut 8/9 1951.

Byn hette äldst Kräkånger som ursprungligen var ett naturnamn med huvudleden ånger ‘vik’.
Bestämningsleden kan innehålla ett ord motsvarande norska dialekters krik m. ‘skarp vinkel ind i Fjeldmassen’ (Ross 5. 429) och krikk m. ‘skarp vinkel’ (Aasen 5. 388) samt svenska dialekters krik ‘liten sjövik’ (OGB 4 s. 6o, 8 5. 311).
Bestämningsleden syftar enligt Holm (1991:325 if.) på en tvär vinkel mot den dåtida viken som namnet Lövånger ursprungligen åsyftade. Ett namn *Krjk(a)angr(ar) har enligt Holm troligen haft betoning på huvudleden, vilket har påverkat utvecklingen av vokalen i bestämningsleden. Namnet har snarast syftat på sjön Kräkångersselet sedan den avsnörts från nuvarande Avafjärden (Holm a. st., SOL 5. 173 f., jfr Högbom 1937: 152).

Under 1940-talet ökade bilismen och många besökare utifrån gjorde sig lustiga över bynamnet vars bestämningsled man associerade till verbet kräkas.

Uttalet av namnet på grannbyn Kräkångersnoret (uppdelat som Kräkånger-snoret) associerades dessutom till ordet snor ‘slem från näsan’. Därför ville byborna byta namn på byn och det blev Lövsele, en nybildning. Huvudleden i det nya namnet hänsyftar på namnet på den lilla sjön Selet medan bestämningsleden anknyter till sockennamnet Lövånger.
Både det gamla och det nya namnet har alltså koppling till sjön Selet (ND 1951-10-05).

Namnet Lövsele uttalas med akut accent i likhet med uttalet av namn på selet i Lappland men till skillnad mot uttalet i Lövångersmålet. Andra namn i huvudled där i äldre dialekt grav accent brukats har efterhand kommit att uttalas med akut accent (Holm 1955:103 f.).