”Krämarstan på Myra”
Livet i Finnerödja under 1800-talet och till 2:a Världskriget.
Några levde av de små lantbruk, på 3-10 hektar åker, som finns i socknen, medan majoriteten av människorna bodde utspridda på socknens 240 kvadratkilometer. Där i skogarna livnärde man sig till dels på små jordplättar (0,5 – 2 hektar), en ko och gris samt lönearbete vid väg/järnvägsbyggen, dräng- och pigstädslor, vävning mm.
     Vid mitten av 1800-talet levde runt 3000 människor inom Finnerödjas gränser - idag drygt 1000. Det fåtal små lantbruk som fanns kunde inte livnära befolkningen, varför många emigrerade till Amerika. Vi måste också erinra oss att flera år, under 1800-talets andra hälft, drabbades man av utebliven skörd p. g. a. torka, frost eller skyfall och efterföljande års brist på utsäde. Modern jordbruksteknik var inte tillgänglig ännu på ett tag i vår bygd. Inte nog med dessa problem - det fanns ytterligare en djävul - lungtuberkulosen som dödade utan åtskillnad under dessa år. Bot fanns inte.
     Finnerödja socken full av finnättlingar. Gustavs Vasas son, hertig Karl (sedermera Karl IX), kallade finnar att flytta hit under sent 1500-tal och tidigt 1600-tal. Dessa finnar ville Karl IX ha för arbete med uppodling och kolning i skogarna. För kung Karl var nog kolningen förstamål. Han arbetade med uppbyggnaden av järnbruken och i dem åtgick hekatomber av träkol. Finnarna hamnade således som huggare, kolare och kolkörare i våra skogstrakter. Att Finnerödja socken (”finnens röjning”) är full av oss ättlingar till den av kungen hitkallade Anders Olovsson Finne är lätt begripligt. Lika lätt förstår man, att Finnerödja inte var den enda socknen, dit finnar överflyttades från Östra Rikshalvan till den Västra. Sådan flytt av finnar skedde till stora delar av mellan- och norra Sveriges skogar. Här kan man fördjupa sig i många sidor forskning. Nu frågar Du varför jag drar in Finnar i uppsatsen, som skall handla om Resande. Jo det finns ett samband, som jag inte kan bortse från, nämligen att Finnar och Resande ofta valt att bo på samma platser.
      Många Resande och Resandeättlingar finns i Finnerödja. Då man studerar de platser som beboddes av Resande i Finnerödja under slutet 1800-talet och i början av 1900-talet, så visar det sig vara samma torp, som Finnarna bodde på. Man köpte och sålde och bytte sinsemellan hela tiden. Man trätte, man gifte ibland ihop sig och man bytte förnödenheter med varandra. Jag vet det, för hemma hos mina föräldrar och farföräldrar var stor del av husgeråden s.k. Tattarslöjd. Grytunderlägg, smörkärnor i plåt, koppar- och bleckplåtsgrytor och bunkar. Klädhängare tillverkade av Resande av oxhorn fanns uppsatta i var och varannan farstu och på skänkarna stod bemålade glaspjäser. Resandeslöjden fanns kvar till efter 2:a världskriget då emaljvaror blev mode. Jag kommer väl ihåg hur de gamla föremålen av bleckplåt då blev utbytta och liggande ute på stenmurarna tills tiden åt upp dem. Jag har faktiskt i 10-årsåldern skjutit med mitt nya luftgevär genom bunkar och skålar, som mina resande vänners farfar eller morfar kanske gjort till min farmor.
      Krämarstan byggs på Lilla Högsås. I början av 1900-talet ägdes många torp och andra fastigheter i Finnerödja av Resande och så hade förhållandet varit åtminstone sedan 1840-talet. De fastigheter som de Resande bodde på, bestod av något till några tunnland åker – ibland större. På dessa små gårdar kunde man försörja sin familj, om man hade tilläggsarbete. Sådana var villkoren i Finnerödja socken - Finnättlingarna högg skog och kolade – Resande tillverkade förnödenheter för avsalu. Åkerlapparna och tilläggsarbetena utgjorde försörjningsgrunden. Om man inte hade tillgång till åkermark och ej orkade arbeta? – ja då blev det knepigt.
     Krämarstans tillkomst och markförhållanden stämmer inte in i den förhärskande bilden av Resandes bosättningar i Finnerödja. Låt mig förklara. På Lilla Högsås, det som kommit att kallas ”Krämarstan på Myra”, saknades odlingsmöjligheter. Lilla Högsås är beläget på nordsluttningen av högplatån Myra (ca 225 m.ö.h). Den långsmala fastigheten (ca 400 x 50 m) är orienterad Öst – Väst. Högplatån avvattnas av diken och surdråg genom Lilla Högsås. Mellan de vattensjuka svackorna finns på fastigheten torra klackar med grusig/stenig morän, där hus kan stå torrt.
      Fastigheten Lilla Högsås 1:6, som jag just beskrivit, köptes av Johan Eriksson Thor juni 1901. På fastigheten fanns inga hus eller andra anläggningar som kunde nyttjas – så långt vi känner till numera. Thor flyttade 1903 från Filipstadstrakten och byggde hus på Lilla Högsås. Själv var han 55 år gammal och Hustrun Maria var 51. Barnen var mellan 25 och 10 år gamla. Jenny var yngst i syskonskaran och enda flickan. De äldsta pojkarna hade flyttat ut. 
Nu inställer sig frågan – Varför flyttade Thor till Finnerödja och Lilla Högsås?Vad var annorlunda och bättre i Finnerödjas skogar än i Filipstads? Hur familjen Thor hade haft det i Filipstad har jag ännu för liten kunskap om. Däremot vet jag en hel del om orten man kom till - som för exempel att det då bodde Resande i vart och vart annat hus runt Lilla Högsås - och det gjorde det i hela Finnerödja. Men marken Johan köpte var/är oduglig för odling. Något gjorde under alla förhållanden att alla barnen, även de vuxna, flyttade till Lilla Högsås - till föräldrarna. De vuxna pojkarna köpte jordbitar av fadern och byggde egna hus.
                                                                                                                                                                                                                                                    Kan sjukdomar ha legat bakom Johans beslut att köpa mark i Finnerödja ?. Lungtuberkulosen tog mycket för Johan. Enda dottern Jenny dog 1912 (hon efterlämnade treårig dotter och maken). Johan själv avled 1913 och året efter 1914 dog hans hustru Maria. Tbc tog dem alla tre. Hade sjukdomen något med köpet av Lilla Högsås att göra. Kände Johan och Maria förstadierna av sin dödliga sjukdom redan 1901- 1903? Ville Johan ha en jordbit här i Finnerödja för att där samla barnen och deras familjer. Kände han att han behövde deras närhet och hjälp? Släktingar och bekanta till Thors levde nästgårds Lilla Högsås och flera bodde inom Finnerödja och omgivande socknar. Inte vet jag, men kom inte och säg att en rese som Johan Eriksson Thor saknade skäl för sin flytt hit. Rättskaffens man är epitetet han tilldelats och som används i Finnerödja bland de som hört om honom. 
Sönerna med familjer flyttade från Lilla Högsås efter Johans och Marias död. Behovet att stödja mor och far och lillasyster var ej mera. Pojkarna flyttade till de välmående lantbruksbygderna i Vadsbo härad och till trakten av Kumla. Modern Maria dog i oktober 1914, och första världskriget hade börjat några månader tidigare.      Genom att släkten Thor försvann från ”Krämarstan på Myra” blev flera hus lediga. Dessa hus övertogs genom köp eller på annat sätt av andra resandesläkter.
Sverige under första världskriget.
Exportförbud på livsmedel infördes. Import av nödvändiga varor hindrades av England och USA, som fordrade tillgång till svenska fartyg för egna frakter. Mars 1918 avstod Sverige 100 000 ton skeppsrum och fick i gengäld införa 75 000 ton varor (råfosfat, majs, foderkakor, mineraloljor och självfallet kaffe) Knapphet på det mesta – svaga skördar – stora prisökningar -103 % och mer. Flera kommissioner och styrelser inrättades men kunde inte uträtta så mycket. 1916 fick man köpa 1 kg socker i månaden. 1917 lade staten beslag på all brödsäd och mjöl hos bönderna. Ransoneringskort på bröd (brödkort) infördes, kaffet beslagtogs och brännvinsbränning förbjöds. Den dåliga skörden 1917 medförde statsbeslag på hö och foder. Då stenkolsimporten stod still måste ved användas för uppvärmning mm, vilket föranledde staten att lägga beslag på stora skogsområden. Samma hantering gällde flytande bränslen och stearinljus. Undernäring var vanlig under dessa år med knapp och olämplig kost. Hungerdemonstrationer på den ena orten efter den andra blev vanliga.
Lilla Högsås efter familjerna ThorUnder det förfärliga krigsåret l917 tog de flesta i ”Krämarstan på Myra” ut flyttningsbetyg. De små lantbruken i socknen räckte inte för att producera livsmedel. Hungersnöd och missväxt omöjliggjorde överlevnad i Finnerödja - flytt till jordbruksbygder blev ett alternativ. Ett växlingsrikt skede kom efter Thorarna. Olika Resandesläkter bebodde då ”Krämarstan på Myra” kortare eller längre tider, men efter 1917 fanns bara några få personer skrivna där.Tre unga ensamstående mammor sticker ut. Dessa kvinnor och deras barns liv kan ur arkiv och berättelser följas och är självfallet av stort intresse för deras efterkommande.