Hembygdsrörelsen växte fram i början av 1900-talet som en reaktion mot industrialismen och tidens stora samhällsförändringar. Man ville bevara den gamla folkkulturen.
Ungdomarna stod i spetsen, man ville försvara människovärdet mot industrialismens framfart. Tusentals människor samlades till möten i Dalarna, allt i Karl-Erik Forsslunds anda.
1916 bildades Samfundet för Hembygdsvård, ett riksomfattande förbund som 1975 förändrades till rörelsens egentliga riksorganisation, Riksförbundet för Hembygdsvård. Idag heter vi Sveriges Hembygdsförbund.
Med Skansen som förebild skapades friluftsmuseer och lokala hembygdsföreningar. Först bildades lokala bygdemuseer, senare ersattes dessa av levande hembygdsgårdar. Idag finns det mer än 1 300 hembygdsgårdar i Sverige. Här visar man främst det lokala kulturarvet och bygdens särart.
Byggnadsvård och föremålsinsamling spelade länge en huvudroll. Under senare år har studier och forskning i den lokala historien blivit viktigare. Hembygdsforskning är idag ett begrepp.
Föreningarna arbetar också aktivt med att visa och berätta om bygden. Inte minst för skolan är hembygdsföreningarna en viktig resurs för att tydliggöra den lokala historien. Hembygdsturismen växer för varje år: allt fler föreningar väljer att öppna café eller låta turister bo på hembygdsgård.
Ju mer hoten mot vår miljö vuxit har också vården av kulturlandskapet och kulturmiljöerna satts i förgrunden. Hembygdsrörelsen har engagerat sig särskilt för ortnamnens bevarande och för en levande landsbygd.
Av tradition har de flesta hembygdsföreningarna funnits på landsbygden. Idag har engagemanget för hembygden också flyttat till staden. Nya former för hembygdsarbete i stadsmiljön diskuteras. Här gäller det inte minst att skapa social gemenskap och trygghet med hembygdskänslan som grund.
Opinionsbildning är en viktig del av hembygdsföreningarnas arbete. Många föreningar fungerar som remissinstans på kommunal nivå. Sveriges Hembygdsförbund strävar efter att lyfta upp och belysa frågor på riksnivå.
Hembygdsrörelsens framtida utmaning är dokumentationen av 1900-talets kultur, det gäller såväl föremål och bilder som arbetsliv och folkliga minnen. En gigantisk uppgift!