SÄBRÅ HEMBYGDSFÖRENING – EN KORT ÖVERSIKT

Säbrå Hembygdsförening bildades 1938. Bland dem som tog initiativ till föreningen ingick Karl Fröberg, folkskollärare och ordförande; Edvard Boij, kyrkoherde och kassör; Lars-Erik Ericsson, folkskollärare; Filip Rodin, folkskollärare; Hanna Svensson, småskollärare samt August Norell, folkskollärare. Det var således en lärartung samling personer som såg ett behov av att bilda föreningen. Årsavgiften var tämligen blygsam även med den tidens mått, eller en krona.

                      Under de första tio åren var föreningen aktiv, bland annat samlade man material som skulle ingå i en planerad bok om Säbrå. Sedan gick föreningen in en ”viloperiod”, med exempelvis endast tre styrelsemöten under perioden 1948-1955. Stadgan innehöll inte någon föreskrift om hur ofta styrelsen borde sammanträda. Någon egen hembygdsgård fanns inte, utan styrelsen sammanträdde hos enskilda ledamöter eller i ett ”hembygdsrum” som ställts i ordning i prästgården (torde avse dåvarande kyrkoherdebostället). Av ett protokoll från november 1948 kan man konstatera dels att arkiverade handlingar förvarades i kyrktornet, dels att styrelsen skulle vända sig till kommunen för att få tillgång till lämpliga arkivlokaler.

                      Från 1969 började föreningen att bli mer aktiv. Det året hade föreningen ett trettiotal medlemmar. Nio år senare uppgick antalet medlemmar till 280. Till det som engagerade medlemmarna hörde arbetet med ”Boken om Säbrå”. Tankar om boken hade formaliserats med en kommitté redan 1952, men något resultat syntes inte till. Från början var boken tänkt att handla om enbart Säbrå kommun och församling. I och med flera kommunsammanslagningar blev siktet inställt på att boken om skulle omfatta hela nya Säbrå kommun, det vill säga Säbrå, Häggdånger, Hemsö, Stigsjö och Viksjö församlingar. Underrubriken är också Kommunens och socknarnas historia. Säbråboken var klar 1971. Med alla mått ett mycket gediget verk.

                      År 1972 upphörde folkskolan i Byåker som följd av kommunsammanslagning. Efter ett antal år förvärvade Säbrå Hembygdsförening den övergivna skolbyggnaden för en krona inklusive slöjdsal och bagarstuga. Ett stort behov av renovering förelåg, där Riksantikvarieämbetet var ett utmärkt stöd. Dåvarande landshövding Ingemar Öhrn invigde den nya Klockargården i maj 1991.

                      Föreningens verksamhet omfattar sedvanliga studiecirklar, hemslöjdsinventeringar, studieresor, arrangemang på Klockargården under främst somrarna, samt inte minst insamling och tillvaratagande av äldre kläder. Sedan många år hade föreningen haft en klädsamling, huvudsakligen bestående av olika donationer av kläder från tiden 1850-1950, som omfattar cirka 100 kostymer, dräkter och klänningar och cirka 200 andra klädespersedlar och textilier. Det var främst Margareta Grafström som har stått för insamlingen. Styrelsen fann den textil- och kulturhistoriskt intressant, då den visade hur befolkningens garderober hade utvecklats under lång tid genom flera mode- och stilhistoriska epoker. Den visade också hur män och kvinnor, pojkar och flickor, var klädda under helg och söcken, liksom vid större händelser såsom bröllop. Ett bekymmer med denna samling var dock att möjligheterna att visa upp den var närmast obefintliga. Och pengar saknades.

                      I och med Leaderprogrammet 2007-2013 öppnades dock ett tillfälle att ställa i ordning ett utrymme som dels skulle möjliggöra att allmänheten skulle kunna ta del av klädsamlingen, dels utgöra en säker förvaring. Vidare ingick i projektet dokumentation av klädsamlingen, med tydlig beskrivning av de enskilda textilierna och tillhörande historia. Efter över ett års intensivt arbete stod Klädkammaren färdig sommaren 2012. Sexton personer medverkade i arbetet med ideella insatser om totalt 634 timmar. Dokumentationen blev en framgång, den första upplagan tog snabbt slut, en andra trycktes.

                      Ett par reflektioner kring en hembygdsförenings verksamhet. Det är utmärkt att ha en egen hembygdsgård, kring vilken verksamheten kan kretsa. Man får dock se upp med de kostnader som byggnader alltid ger upphov till. Säbrå hembygdsförening har bland annat fått en gammal skvaltkvarn i Norrstig. En första reflektion är inte sällan ”Det kan ju vara trevligt med en sådan kvarn”. Kvarnen höll på att förfalla, och en särskild knuff i fel riktning följde av översvämningar 2001. För ett tiotal år sedan lyckades föreningen dock skaffa fram finansiering för att totalrestaurera kvarnen, drygt 300 000 kronor.