Hur stred dragonerna?

Dragonerna kan i strid användas både som fotsoldater och ryttare. Som fotsoldater bär de musköt/gevär och värja och ingår i vanliga infanteriförband. Men det är som beridna soldater som dragonerna är mest användbara, både i strid och som snabba spaningsförband.

Under 1600- och stora delar av 1700-talen är vårt land inblandat i de stora krig som då härjar Europas länder. Också vårt regemente, Kungliga livregementet till häst, deltar i flera av de stora fältslag som Sverige utkämpar.

Eld – beskjutning med olika slags eldvapen - och rörelse – förflyttning mot fienden av förband och fordon - är avgörande faktorer i arméernas utveckling och för att genomföra strid. Kombinationen av eldens intensitet och rörelsens hastighet är avgörande för stridens utgång.

De karolinska ryttarna anfaller i täta grupperingar, det s.k. svenska maneret. Kring den enkla, raka ryttarvärjan utformas den karolinska taktiken. Värjan är ett fruktansvärt anfallsvapen, lika väl lämpad för hugg som för stöt. Taktiken anpassas därefter. Det gäller att snarast komma fienden inpå livet. Chocken med blanka vapen avgör striden.

Karl XII  höll före, att om en liten armé skulle övervinna en stor, skulle det ske med hastigt och modigt anfall... Soldaten skulle inte skjuta förrän han såg det vita i ögat på sin fiende, och sedan den första salvan var given, ville han att de skulle angripa fienden med pikar, bajonetter och värjor...

Under karolinsk tid avgörs de flesta fältslagen av kavalleriet. I dessa strider är ryttaren och hästen lika viktiga. I mönsterrullan antecknas därför om något inte stod rätt till med soldat eller häst. Hästarna är till övervägande delen svenska. Att importera stridshästar är dyrbart, dessutom omöjligt i krigstid. Man blir tvungen att bli självförsörjande.

Karolinernas hästar är små till växten men de har en god kondition. De skall enligt bestämmelserna vara 1,4 meter höga bakom sadeln, men också lägre hästar godkänns om de är starka. Det krävs styrka av dem för att  kunna bära en ryttare som väger omkring 70 kilo, sadelutrustning på 16 kilo, vapen och kroppsskydd på 25 och proviant och packning på tillsammans 24 kilo.

Dragonen till vardags – livet på torpet

I en soldatinstruktion från 1769 står:

§ 1. Hemma i Landet, hålla Torpet vid magt, plantera Jordpäron eller Potates, vänja sig vid Geväret, som ett roligt tidsfördrif, bära Cronans bref och Ordres; förtjena med Handtvärk eller arbete; sin lättja, som föder sjukdom och älende, visa sig snygg och propre på Kyrkparaden, alltid håret uplagt, upknutit och i papper.

Det mesta av hemarbetet får dock hustrun sköta. Mannen var ju ofta hemifrån – på övningar, i beredskap och ute i krig. Soldater får också särskilda kommenderingar. Sådana kan t.ex. bestå i bevakning och ordningshållning i städerna. Ibland också att vara arbetskraft vid större statliga byggen, t.ex. anläggning av kanaler och fästningsbyggen.

Åter till soldatinstruktionen från 1769. Där står:

§ 2. Vid möten vaksam, väl klädd, ofta ömsa lintyg och strumpor, så orenlighet svett och ohyra ej får taga öfver hand; qvick och färdig i Exercisie och dess öfvriga skyldigheter, vagta sig för spel och fyllerie.   

När soldaten var hemifrån i något uppdrag får rusthållaren hjälpa familjen. Han skall stödja dragonhustrun och barnen i det dagliga arbetet på torpet, framförallt med tunga sysslor som familjen har svårt att klara själv. Ibland skrevs denna skyldighet för rusthållaren in i kontraktet, men ofta fick soldaten och hans familj lita till rusthållarens välvilja. 

Soldaten var, långt före den obligatoriska folkskolans tillkomst på 1840-talet, läs- och skrivkunnig. Han kunde vara sekreterare vid bystämman och sköta räkenskaper. Han kunde skriva budkavlar och gå till tinget för byamännens räkning. Soldaten hade ibland också särskilda färdigheter som t.ex. att snickra eller att laga skor. Detta kunde han utnyttja för att öka ut den knappa lön han fick från rusthållaren. Socialt har soldaten en relativt framstående ställning i byn eller i socknen, dock inte i paritet med de självägande bönderna. (Bilden visar en gammal skolplansch: "Indelt soldat under Karl XII:s tid")

Indelningsverket avskaffas – allmän värnplikt

När den karoliska krigsmakten är färdigbyggd i slutet av 1690-talet består den av 25 000 indelta fotsoldater, varav 7 000 i Finland, och av 11 000 ryttare, varav 3 000 i Finland.

Indelningsverkets krigsmakt fungerade väl i fredstid. Den fungerade också i krig under förutsättning att rotebönder och rusthållare skaffade ersättare för dem som stupade i strid eller dog av sjukdomar. Stora problem uppstår dock under det nordiska kriget 1700-21. Man tvingas då att låta tre rotar tillsammans rekrytera ytterligare soldater till s.k. tremänningsregementen – en tung belastning. När inte heller detta räcker tvingas man rekrytera gemensamt från ännu fler rotar, t.ex. till s.k. femmänningsregementen.

Den franska revolutionen i början av 1790-talet lägger grunden för en ny organisation med tillhörande rekrytering – värnpliktsarmén. Det skall inte längre vara en plikt att delta i landets försvar. Det skall vara en rättighet. Successivt tar flera europeiska stater efter denna princip. Med värnplikt kan betydligt fler soldater än förr skrivas ut. Grunden var lagd för att kunna organisera ”massarméer”.

För att förstärka den svenska indelta armén införs 1808 en första värnpliktslag. Den stadgar att alla ogifta män mellan 19 och 25 år skall kunna tas ut till s.k. lantvärnsbataljoner. Några år senare införs en ”nationalbeväring”. Denna innebär att alla vapenföra män mellan 20 och 45 år som en manskapsreserv skall kunna komplettera den indelta armén. Dessa försök att införa en begränsad allmän värnplikt saknar helt stöd hos gemene man.

Vid en jämförelse med förhållandena i övriga Europa kom vid mitten av 1850-talet indelningsverkets krigsmakt och nationalbeväring att framstå som mycket oprofessionell. En av de största bristerna var den korta övningstiden. Den omfattade i regel årligen återkommande repetitionsövningar på omkring 14 dagar. Ofta ställs också övningarna in. Den otillräckliga utbildningen ger den indelta armén karaktären av en milis.

Värnplikten i framförallt Preussen studeras och utredningar genomförs med syftet att ta fram beslutsunderlag för en modern svensk krigsmakt. Det går trögt. Under hela 1800-talet finns hos allmogen en stark motvilja mot allmän värnplikt. Sedan mer än 100 år är bonden van vid att han själv och hans söner inte behöver göra militärtjänst. Två statsministrar med anknytning till Österåker, Gustaf Samuel Åkerhielm på Margretelund och Erik Gustaf Boström på Östanå, misslyckas med att år 1889 resp. 1892 få riksdagsbeslut som skulle leda till förbättringar.

Gustaf Samuel Åkerhielm,
Margretelund,
statsminister 1889 - 1891

 

Erik Gustaf Boström,
Östanå,
statsminister 1891-1900
och 1902-1905

 

Allmän värnplikt

Något radikalt måste göras. Det blev riksdagens beslut om 1901 års härordning. Allmän värnplikt för män mellan 18 och 47 år införs och övningstiden för det stora flertalet bestäms till 240 dagar. I stället för indelningsverkets utspridda organisation med soldaten mitt i jordbrukarsamhället skapas nu garnisonsstäder med enhetliga kaserner. Många av de gamla övningsfälten och lägerplatserna överges och soldattorpen får tjäna nya ändamål eller förfalla.

Förändringen går snabbt. Vid första världskrigets utbrott 1914 har flertalet indelta soldater tagit avsked. De som är kvar i armén får uppgifter som t.ex. instruktörer eller arbete i förråd. En del blir landstormssoldater.

Bilden: Dragoner vid Roslags Skvadron av Kungl. Livregementets Dragonkår. Carl Berggren nr 3 från vänster, Gustaf Leonard Bergstedt i mitten och Säll längst till höger.

 

 

En del indelta knektar var kvar länge. Ett exempel är dragonen Carl Berggren vid tidigare Berga rusthåll nr 8. Han var formellt kvar i tjänst till 1953, då han avled. De gamla dragonerna träffades som pensionärer regelbundet vid medaljutdelningar och soldatträffar.

Den allmänna värnplikten för män upphör genom ett riksdagsbeslut 2009. Plikten blir vilande fro.m. 2010. År 2014 togs del av värnplikten åter i bruk,  - repetitionsutbildningen. I mars 2017 infördes åter värnplikten. I den första årskullen inkallades 4000 kvinnor och män.