Soldaterna i medeltidens allmogehärar uppvisade en blandad klädedräkt och vapenuppsättning. Det skall dröja fram till Karl XI:s tid inna en enhetlig uniformering införs i hela armén.

Uniformen är i stort sett lika för officerare och meniga. Man bär en rock och under den en väst av tyg eller skinn, som når ner på låren. Snäva knäbyxor av skinn och långa strumpor som når en bra bit ovanför knäna kompletterar klädseln. På fötterna har soldaterna skor med spänne. Officerare och ryttare bär stövlar av skinn. Till uniformen hör också en halsduk och en kappa.
Du kan lätt särskilja de olika svenska regementena genom uniformsplaggens färger.

Uniformer från Björneborgs, Skaraborgs, Östergötlands, Upplands och Kronobergs regementen.

Lika stor variation kan man se i vapenuppsättningen. De dominerande vapnen i den svenska stormaktsarmén är pikar, pistoler, musköter och olika slag av blankvapen. Gustav II Adolf föreskriver vid upprepade tillfällen att de svenska ryttarna skall beväpnas med pistoler.

Pikarna, cirka fem meter långa, är den karolinska arméns främsta vapen mot fiendens rytteri. Ungefär en tredjedel av soldaterna i kompanierna utrustas med pikar. Karl XII sätter stort värde på dessa vapen och tillåter inte att de avskaffas. men under 1700-talets senare del försvinner de.

Musköten med s.k. luntlås är ett otympligt och svårhanterligt vapen. Den väger mellan 5 och 10 kg, och måste vid eldgivning vila mot en gaffel. Omladdningen tar flera minuter. Träffsäkerheten är dessutom ringa; den praktiska skottvidden är enbart några tiotal meter.

Musköterna ersätts på 1690-talet med flintlåsgevär med bajonett.  Luntlås, hjullås, flintlås och slaglås är olika typer av avfyrningsmekanismer.

(Flintlåsgevär m/1814)

Det flintlåsgevär som används från år 1692 är i bruk ända in på 1840-talet, men det utvecklas och förbättras givetvis under denna tid. År 1867, introduceras bakladdningsgeväret, följt av mauserkarbinen år 1894 och mausergeväret 1896.

(Karbin M/1894, ombyggd modell.)

Ryttarens eldvapen i strid är karbin – ett kortare gevär – och ryttarpistoler. Men det viktigaste vapnet är värjan, seriebeställd från Vira bruk.
Under Karl XI:s regeringstid utarbetas i Sverige en helt ny taktik för anfall med ryttare. Kompaniet/skvadronen står uppställd på tre led. Varje ryttare skall med sin häst rida så nära sidokamraten att han har sitt högra knä alldeles bakom dennes vänstra knä.
Så tätt sammanslutna anfaller man fienden som en kil i fullt rännande (galopp) med värjan framsträckt. Man bildar på detta sätt en fruktansvärt effektiv projektil rakt in i fiendens led och sprider då död, skräck och förvirring.

Dragonförband

En dragon är alltså en beriden infanterist (fotsoldat). Ett annat namn på beridna soldater är kavallerister. Kavalleri är det sammanfattande namnet på alla hästburna förband. Ordet kommer från latinets caballus = häst.

Ryttarförbanden indelas under medeltiden och i s.k. fanor, förband om 300-500 ryttare. Gustav Vasa indelar senare rytteriet i landskapsfanor, en organisation som senare ersätts av en indelning i kompanier.

Att följa de svenska kavalleriförbandens historia, utveckling och nedgång är en snårig läsning. De har genom åren flerfaldiga gånger bytt namn och organiserats på olika sätt.

Det regemente, som våra dragoner tillhörde, kommer ursprungligen från uppländska fanor och bildades 1536. År 1623 är ryttarna organiserade på tre kompanier om vardera 125 man. Genom olika förändringar består regementet år 1638 av åtta kompanier. Det kallas vid denna tid Upplands ryttare.

År 1667 får regementet som tack för sina insatser under Karl X Gustavs fälttåg namnet Konungens Livregemente till häst. År 1674 utökas antalet kompanier till tolv, vardera om 150 man. Dessa soldater är alla indelta; regementet är det enda inom Stockholms garnison som inte är värvat.

År 1785 är det dags för nytt namnbyte – Lätta dragonkåren – och från 1791 utgör regementet en brigad av Livregementsbrigadens kyrassiärkår som år 1815 på nytt byter namn: Livregementets dragonkår.

Detta förhållande varar i jämnt hundra år. År 1891 byts namnet till Livregementets dragoner (K2). År 1928 sker en sammanslagning med Livgardet till häst (K1). Det nya namnet blir då Livregementet till häst (K1).

Efter en dramatisk minskning av den svenska krigsmaktens numerär återstår år 2013 av Livregementet till häst enbart den Beridna högvakten.

Fortsätt här!