Åberg - Soldatnamn för båtsmän vid Åby rote nr 106.
Åby - Nämns första gången i skrift år 1392. Ägare 1914 doktor Edvard Selander, författaren Sten Selanders far.
Åbytorp - Båtsmanstorp nr 106 är mycket välbevarat och helrenoverat år 1989. Torpet beboddes av båtsmän med namnet Åberg.
”Åkar-Pelle” se Henning Pettersson.
Åker - Soldatnamn för båtsmän ur Åkers och Kvisslingby rote nr 100. Dessa båtsmän bebodde torp nr 100 Kvisslingby.
Åkerblad - Soldatnamn för båtsmän vid roten nr 111 Stora Stava.
Åkerhielm, Johan Gustaf Nils Samuel, 1833–1900. Student i Uppsala 1850, kanslist i civildepartementet 1852, underlöjtnant vid Livregementets Dragonkår 1854, attaché vid beskickningen i Paris 1856, legationssekreterare i S:t Petersburg 1858. Finans-, utrikes- och statsminister 1889-1891. Gift 1860 med grevinnan Ebba Aurora Ulrica Gyldenstolpe.
Åkerhielm, Gustaf Fredrik Nils, 1853-1920. Student i Stockholm, studerade juridik vid Uppsala universitet. Attaché 1888, placerad på UD, legationssekreterare och kammarherre 1897. Kabinettskammarherre hos Oscar II 1900. Gift 1893 med Eva Ankarcrona.
Åkerhielm, Gustaf Samuel Viktor Nils, 1894–1950. Student i Stockholm 1912, löjtnant vid Livgardet till häst 1922, kammarjunkare 1924, sedermera kammarherre. Gift med Else Lövenskiold.
Åkerhielm, Oscar, 1811-1892. Friherre, ägare till Smedby. Kassör i Österåkers Konsumtionsförening.
Åkerhielm, Samuel, 1684-1768. Politiker i mösspartiet under Frihetstiden, riksråd. Förvärvade 1718 Margretelunds slott.
Åkerier - Ett av de första åkerierna i Österåker startades på slutet av 1920-talet av ”Åkar-Pelle”, Henning Pettersson. Hans häståkeri låg på olika platser i Åkersberga, från 1942 i korsningen Skolvägen-Bergavägen, där han också var bosatt. Åkeriet upphörde 1970. Omkring 1918 startade bröderna Gunnar och Martin Gustavsson ett åkeri med hästar. 1922 övergick de till droskbilar med station på Centralvägen. Gunnar Gustavsson drev redan på 1920-talet lastbilsåkeri. Branschen växte snabbt och konkurrenterna blev flera. 1943 bildades Åkersberga Lastbilscentral, i vilken åkarna samlades med bl. a. gemensam ordermottagning. Lastbilscentralen har idag sin bas i Säby industriområde, där tjugofyra åkare sysselsätter cirka femtio personer.
Åkersberg - Namn på kommundelen Åkerstorp, använt c:a 1765-1960. Under 1800-talets senare del var Åkersberg socknens centrum: här låg alla inrättningar av betydelse, till exempel fjärdingsmannens bostad, gästgiveri, poststation, apotek och doktorsbostad med läkarmottagning.
Åkersberga - Tätort, som skapades i och med byggandet av järnvägslinjen från Stockholm 1901. Huvudort i Österåkers kommun. Folkmängd år 2005: 26 727 invånare. Namnet skapat av sammanställningen Åkers-Berga, d.v.s. Berga gård i Åkers socken.
Åkersberga Bageri - se Bagerier
Åkersberga Bollklubb (ÅBK), bollklubb med omfattande ungdomsverksamhet, bildad 1973. Har sin verksamhet förlagd till Margretelunds idrottsplats, kallad ”Tuvavallen”.
Åkersberga Golfklubb, bildades 1991. Driver sedan 1993 klubbhus och golfbana vid Bränslet.
Åkersberga IK - ”Två föreningar bildades 1920 – Runö IF och Åkersberga IK. Båda klubbarna var livaktiga och hade bl. a. tre fotbollslag var. Men intresset avtog efter hand, mest beroende på svårigheter med att få någon plats att hålla till på. Vår socken orkade helt enkelt inte med att bära upp två rivaliserande föreningar”.
Åkersberga Innebandyförening, ”Ackers”, grundad 1984. En av länets största och mest framgångsrika innebandyföreningar med genom åren mer än tio representater i svenska landslaget.
Åkersberga järnvägsstation - Tre stationshus har genom åren funnits i Åkersberga. Det första uppfördes 1901 och fanns kvar till 1943, då ett nytt stationshus uppfördes av fabriksbyggda standardelement, en ny byggmetod vid den tiden. Detta stationshus revs 1984 och ersattes med en kiosk, som man också har tvingats ersätta då den bränts av pyromaner. I början av 1940-talet revs lokstallet i Åkersberga.
Åkersberga kvarn - Kvarnbyggnad, belägen omedelbart söder om järnvägen i Åkersberga centrum. Byggdes 1917 och ägdes då av Gustaf Kahnlund. 1938 arrenderades kvarnen av Tage Stridsberg, som övertog äganderätten fem år senare. 1958 upphörde kvarndriften och byggnaden uthyrdes till Civilförsvaret, som tio år senare köpte kvarnen. 1992 revs kvarnen och marken utnyttjades som parkering, innan bostäder uppfördes på del av området medan resten gjordes till park, Järnvägsparken. Kvarnen ingick i Kahnlunds företagskomplex ”Åkersberga Kvarn, Såg och Snickerifabrik” som bildades 1923. 1945 övertogs snickerifabriken av Harald Lundqvist, ”Lundqvists hyllor”. 1953 startade David Ahlqvist en stållinefabrik i den gamla snickerifabriken. I mitten av 1970-talet brann brädgården men återuppfördes. 1975 övertogs den av Fredells byggvaruhus. 1976 flyttade Stållinefabriken till Täby och byggnaden övertogs av en grupp affärsmän och konstnärer. 1992 revs kvarnen och 2001 gick de sista resterna av industrikomplexet samma öde till mötes.
Åkersberga kyrkliga centrum tillkom 1971 och inrymmer vid sidan av pastorsexpedition och samlingslokaler även ett kapell. Arkitekt är Lars Olof Torstensson. Kapellet stod klart 1980 och är numera Åkersberga kyrka. ”Ljusets kors”, en altarprydnad i mosaik utförd av Marika Jovinge Cropper. Ombyggnadsarbeten genomfördes år 2010.
Åkersberga Lastbilcentral - Organisation, bildad 1943, i vilken åkeriidkarna samlades med en central ordermottagning, fakturering samt inte minst centrala inköp. 1959 anställdes Hans Nilsson som VD, en befattning han hade till 1978 då han ersattes med Lars Lundborg. Tidigare hade också Tore Rydin och Göte Jansson tjänstgjort som ledare för verksamheten.
Åkersberga Lokala Samorganisation, politisk organisation tillhörande Sveriges Arbetares Centralorganisation (SAC), ”som organiserade alla arbetare, handens och hjärnans, i sina lokala samorganisationer, oavsett yrken.”
Åkersbergamonzonit se Monzonit
Åkersberga Smides- och reparationsverkstad ”Vid kanalen hade bröderna Björk Åkersberga Smides- och reparationsverkstad med Chevroletservice och Shell bensin.”
Åkersberga Sporthall se Sporthallen
Åkersberga Trädgårdssällskap bildades 1998 och har sedan dess brukat och vårdat jorden vid Länsmansgården.
Åkersberga-Trälhavets Järnväg - Bolag, bildat 1903, byggde bandelen Åkersberga–Österskär 1905-1906. Aktiebolaget upplöstes samma år som järnvägen stod klar.
Åkersberga Ångbryggeri se Ångbryggeriet.
Åkersbergs gård, jordbruksfastighet belägen vid Värdshusvägen 11 i nuvarande Åkerstorp. Mangårdsbyggnaden kan spåras tillbaka till 1800-talets början. På 1880-talet drev familjen Hybbinette affär i huset och vissa uppgifter tyder på att apoteket också legat här. Gården ägdes av baron Åkerhielm som vid förra sekelskiftet lät rusta upp den ganska förfallna byggnaden. Därefter bodde veterinär Hamlin i huset fram till 1910. Gården såldes 1906 till inspektorn på Margretelund, Johan Otto Husén, som lät bygga en ny mangårdsbyggnad på den högsta platån i Åkerstorpsområdet. Detta hus brändes i mitten på 1900-talet. Den första mangårdsbyggnaden finns dock kvar och är nu privatbostad.
Åkersbro - Namnet förekommer i skrift första gången 1603, men sannolikt fanns här redan under tidig medeltid ett vadställe över Åkersån som senare överspångades med stockar och trätäckning. Denna primitiva bro förkortade den tidsödande kringfarten via Garn och Hakunge. Här gick senare landsvägen från Stockholm över kanalen på en rullbro och platsen blev därför en självklar mötesplats; här fanns galgbacken och här hölls marknad sannolikt från 1820-talet fram till den sista marknaden den 21 september 1912. Glansperioden inföll i slutet av 1800-talet. I närheten finns fortfarande många byggnader med ”centrumfunktioner”: doktorsbostaden, apoteket, gästgivargården, handelsboden och slussvaktarbostaden. Platsens månghundraåriga betydenhet som inkörsport till det centrala Åker upphörde när man 1917 lät bygga en ny bro intill nuvarande ”Åkersberga Bygg & Trä”.
Åkers grusgrop - Det tidigaste namnet på Tuna hållplats eller Tuna anhalt. Namnet härstammar från den grusgrop som lämnade materialet till banvallen Åkersberga – Österskär.
Åkersbro handel - Välsorterad lanthandel med ett stort sortiment. Försörjde en betydande del av sockens befolkning. Affärsverksamheten inleddes i slutet av 1800-talet av Oscar Hybbinette men övertogs senare av Carl Pålhammar. Den siste ägaren hette Herbert Berglund. Affären upphörde 1963.
Åkers Handel, affärsverksamhet på Centralvägen vid Ekbacken. Byggnaden uppförd av ingenjör Ivar Hahne. Köptes 1938 av Sven Andersson. Från november 1944 drevs affärsverksamheten av Nea och Joel Eriksson. Numera är huset privatbostad.
Åkers kanal - Åkersån har sedan urminnes tider varit en livligt trafikerad led från Trälhavet och Tunaviken mot Upplands inland. Den fortgående landhöjningen skapade dock ständiga problem. 1822-1824 grävdes Åkersån ut till en kanal av indelta soldater från Hälsingland och Västmanland samt en mindre styrka indelta båtsmän och civila arbetare. En sluss anlades också för att jämna ut vattennivåerna. Trafiken öppnades i juli 1825, men redan från början klagades det över att kanalen var för trång. Åren 1826-1833 passerade cirka 100 fartyg per år men lönsamheten var låg. På 1830-talet föreslog riksdagen därför att kanalen skulle övertas av ortens invånare. Problemet löstes så att kanalen uppläts på någon form av entreprenad åt enskild person. Kanalen förföll dock alltmer, slussportarna sprack sönder och uppgrundningar bildades. Saltsjöns fortgående sänkning bidrog till minskning av vattendjupet vid nedre slusströskeln. Tunafjärden muddrades 1858 för att överhuvudtaget göra trafik möjlig. En grundlig undersökning genomfördes 1860 och man kom fram till att omfattande arbeten var nödvändiga. 1861 drevs kanalen av ”Bolaget för Ångbåtsfart å Åkers kanal”, bildat av ägarna till Margretelund, Smedby, Hakunge och Karby-Brottby i Össeby-Garns socken samt Näs i Rö socken och Rocksta i Angarns socken. Fram till 1883 var Toftesta holme i Garnsviken ändstation för sjöfarten, varefter hållplatsen flyttades till Garnsbro vid Norrtäljevägen. 1868 passerades kanalen av 423 segelfartyg och 208 ångbåtar. Med kronans hjälp utfördes omfattande arbeten 1906-1909. En bro vid Åkerstorp byggdes 1917. Slussen fick nya portar av järn 1912-1914.
Omedelbart efter första världskriget ökades kanaltrafiken väsentligt genom livlig pråmfart och timmerflottning. Huvuddelen av transporterna från socknens industrier, jord- och skogsbruk skedde via Åkers kanal. Under åren 1914-1918 passerade varje år 700 fartyg slussen. Denna period var kanalens verkliga blomstringstid. Trots att järnvägen nu fanns, satsade stat och kommun stora summor på kanalens vidmakthållande. Seglationen började vanligen i mitten av maj och varade till slutet av december. Roslagsskutorna dominerade. Det sägs att det en dag låg tretton piggskutor förankrade vid kanalens ändpunkt, Toftesta holme. Från 1917 är det antecknat att ångbåtstrafiken upphörde redan i augusti till följd av bristen på kol under första världskriget.
Kanalen rustades på nytt upp 1919-1921 men den reguljära ångbåtstrafiken upphörde trots detta 1927. Mot slutet av 1960-talet övertogs ansvarat för kanalen av Österåkers kommun som förvärvade samtliga aktier i AB Åkers Kanal.
Åkers Kanal, S/S - Gemensamt namn på tre ångfartyg som trafikerade Åkers kanal.
Åkers Kanal I byggd 1860, enkeldäckad ångare med ett 15 hkr maskineri. Såldes 1870 till Riga.
Åkers Kanal II byggd på Bergsunds varv i Stockholm 1871. Längd 20,5 m, bredd 4,5 m. Drevs av en 185 hkr ångmaskin. Namnet var från början Nya Åkers Kanal men ändrades 1876 till Åkers Kanal. Fartyget såldes 1884 till ett mälarrederi och fick då namnet Lovö. Då hon 1885 åter såldes och sattes in på traden Stockholm-Södertälje-Trosa ändrades namnet till Trosa. Sitt nästa namn, Gurli, fick hon 1897 då hon övertogs av Ångfartygs AB Strömma Kanal och sattes in som hjälpbåt på traden till Sandhamn. Redan efter något år såldes hon till Härnösand och trafikerade Ångermanälven fram till 1937, då hon övertogs av Sundsvalls Stuveri AB. Gurli återkom till Stockholm 1954 och gick då i uthyrningstrafik i skärgården.
Åkers Kanal III byggd vid Motala Verkstad 1884. Längd 26,7 m, bredd 5,2 m, maskinstyrka 140 hkr ångmaskin. Levererad till Ångfartygsbolaget Åkers Kanal men såldes 1888 till Waxholms Ångfartygs AB. Fartyget trafikerade leden till Brottby fram till 1927. Åren 1928–1933 hade hon sin ändstation vid Margretelund. När trafiken på denna trad lades ned flyttades hon över till linjen Stockholm-Saxarö-Grundvik. 1938 ändrades namnet till Viken. 1948-1949 gick hon i passbåtstrafik mellan Årsta Havsbad och Utö och 1950-51 på traden Stockholm-Nämndö-Aspö. Efter sommarseglationen 1951 lades Viken upp och skrotades 1955. Enligt Petrus Johansson avgick ångaren från Stockholm Nybroviken och ankom 15.30 till Brottby. Återresan påbörjades 16.30 med ankomst Stockholm 21.00.
Åkers marknad avhölls årligen mellan 1820 och 1913 vid Larsmäss den 21 september på marknadsplatsen vid Åkersbro. Efter hand ökade problemen i samband med marknaden. Protokoll från kommunalstämman i december 1873 antecknar att ”de hittills varande ölförsäljningarna utövat ett skadligt inflytande på befolkningen vid Åkersbro varje år den 20 september, vilken genom det liv som där förs utgör en skamfläck för Åkers kommun”. Kommunalnämnden, som sade sig veta att problemen med ”obehagliga och sedeslösa uppträden”, föranleddes ”huvudsakligen av Smedby tegelarbetare och en mängd andra av ortens lösa hantverkare och arbetare” beslöt att utskänkningsrättigheterna vid handelsboden i Åkersbro skulle inskränkas till ”verkligt resande vid gästgivaregården”.
Åkerstorp - Kommundel, under en tid benämnd Åkersberg. Åkerstorp har sannolikt varit bebyggt från yngre järnålder; ett gravfält ovanför slussvaktarbostaden tyder på att boplatsen legat i närheten.
Åkerstorpskolan byggd 1965
Åkerström - Soldatnamn för båtsmännen vid roten nr 105, bosatta vid Ättarö båtsmanstorp.
Åkerström, Carl August, ”Kylegubben” 1834–1919. Den siste båtsmannen på båtsmanstorp nr 105. Gift med Carin Andersdotter från Mora. Paret fick inga egna barn men tog förtjänstfullt hand om två fosterbarn och ett antal barnhemsbarn. Carin belönades för detta med medalj ”För Barnhusbarns vård”.
Åkersån - Vattendrag som förbinder Garnsviken med Tunaviken. Åkers kanal.
Ålderdomshem - I Österåkers socken har genom åren funnits ett antal äldreboenden. Det första, som var i bruk omkring 1760, skall ha varit beläget i Oxhagen nordväst om Österåkers kyrka, men den exakta platsen är idag inte känd. År 1803 byggdes ett nytt hem i Stenhagen, ”fattigstugan” som efter tillbyggnad var i bruk fram till 1931, då ett nytt ålderdomshem, Ljungbacken, byggdes i korsningen Össebyvägen/Sockenvägen. I slutet av 1960-talet byggdes Solhälla vid Bergavägen i Åkersberga centrum. Detta kompletterades i början av 2000-talet med Enebacken, beläget mellan Sjökarby och Spånlöt. Också i Östra Ryd fanns ålderdomshem.
Ålön, ö i farleden mellan Ljusterö och fastlandet, 59º31’N - 18º33’E. Areal: 0,46 km², befolkning: 1. Ön, som ligger norr om Alskäret, har varit befolkad i över trehundra år. På ön fanns på 1700-talet ett tegelbruk som levererade tegel till byggandet av Marums gård. En stor del av teglet till Stockholms slott sägs också komma från Ålön. Ålön exploaterades på 1960-talet och antalet sommarboende är idag stort – flera hundra. Ålön är hög, 42 meter över havet, med en brant kust i väster.
Ångbryggeriet - Bryggerilokal vid Åkers kanal alldeles vid järnvägsbron, uppförd av bryggarmästare Josef Berggren från Kårsta. Tillstånd gavs av kommunalstämman den 23 januari 1904 till Berggren ”att få försälja svagdricka och läskedrycker i mindre partier än tio liter.” Tillverkningen startade 1904 och upphörde omkring 1920. Man producerade bl. a. en dryck som kallades ”Lagradt Pilsenersvagdricka”. Under cirka ett kvarts sekel utnyttjades lokalen därefter av Melin & Söners Reseffektfabrik. Efter att ha inrymt såväl kex- som chokladfabrik hade sedan AB Calux sin tillverkning i de utökade och moderniserade fabrikslokalerna innan de revs i samband med omstruktureringen av Åkersberga centrum i början av 1990-talet.
Åsättra by är en gammal by, även om byggnaderna vi ser idag är från 1900-talets inledning. Omnämns första gången i skrift år 1392 som Asaetrum. Än idag kan man urskilja gårdarna Norrgården, Oppgården, Mellangården och Nedergården. Eftersom samtliga gårdar har sina ekonomibyggnader i behåll är den gamla bykaraktären bevarad. Idag utgör Åsättra en mindre ort i kommunen med ett invånarantal på 123 personer.
Åsättra handel - Affärsverksamheten startade på 1870-talet av Gustaf Lindblom. 1874 flyttade Lindblom till Stenhagen men drev också handel från en källare i Åsättra. 1877 övertogs verksamheten av A.F. Andersson från Riala. Från 1890-talet och framåt växlade ägarna – totalt har tio personer drivit affären. Från 1936 till 1989 var det medlemmar av familjen Birath som ägde affären. 1994 gick affären i konkurs och verksamheten upphörde.
Åsättra skola är en av Österåkers äldsta skolor. I slutet av 1830-talet fanns på platsen ett skolhus. Den förste läraren hette Karl Jansson. Han var invalid och saknade lärarutbildning. År 1830 fanns ett skolhus där småskolebyggnaden var belägen. År 1880 uppfördes folkskolan som var socknens största före Centralskolans tillkomst.
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R
S T U V, W X, Y, Z Å Ä Ö