Sahlin, Margit, 1914-2003. Fil.dr. och teol. kand. Prästvigd 1960 som en av de tre första kvinnliga prästerna i Sverige. Skapade 1959 S:ta Katarinastiftelsen, en ”mötesplats för angelägna livsfrågor” i Pensionat Östergården, Österskär. 1979 utnämnd till kyrkoherde i Engelbrekts församling, Stockholm.
Sandberg, Sven Olof, 1905-1974. Svensk sångare och skådespelare med en mycket bred repertoar, från schlager till opera. Bodde under ett antal år på Johannelund.
Sandell, Johan Otto, 1851-1937. Postmästare med bostad och poststation vid Vattenverksvägen i Åkerstorp. Sandell drev poststationen fram till 1901 och blev sedan kommunalpolitiker och ordförande i fattigvårdsstyrelsen.
Sandkil, även benämnd rospigg eller piggskuta. Längd 10–16 meter, bredd 3,5–5 meter, djupgående 1,5–1,8 meter. En utstående ”pigg” i stäven var fäste för förstaget, därav namnet. Gaffelsegel och ett försegel med totalt cirka 140 m² yta. Fraktade ”allt som behövde transporteras” – sand, ved, lantbruksprodukter, fisk och ibland även levande djur. Det har funnits många sandkilar i Österåker; ”Alcea” , ”Davida” , ”Sara” och ”Helmi” är några i raden.
”Sara” piggskuta, köpt 1919 av Petrus Johansson. Samma år (enligt en uppgift 1923) insattes motor och skutan avriggades.
Saxarfjärden är en av de större fjärdarna i Stockholms mellanskärgård. Fjärden begränsas av fastlandet, Södra Ljusterö och Värmdön.
Seglarö, ö norr om Fåglarö, var helårsbebodd i slutet av 1700-talet; ön kallades Långholmen på den tiden och mannen som bodde på ön var hovslagare på Adelsregementet. År 1930 ägdes Långholmen och flera kringliggande öar av baron Åkerhielm och han lät stycka ön i tjugonio småtomter som såldes för 750 kronor styck. I samband med detta ändrades öns namn till Segelholmen. Seglarös historia som fritidsö är väl dokumenterad.
Selander, Nils Edvard, 1846-1931. Läkare, ägare till Åby gård. Fader till författaren Sten Selander.
Selander, Sten, 1891-1957. Botaniker, fil. dr., diktare. Ledamot av Svenska Akademin. Tillbringade sin barndoms somrar på Åby gård.
Siarö, ö innanför Ljusterö strax norr om färjeläget, 59º4’ N - 18º39’E. Areal: 1,81 km², befolkning: 2. Ön omnämns första gången 1405 som ’Siarmon’. På 1800-talet fick ön en optisk telegraf. Om somrarna stiger öns befolkning betydligt; den mest kände sommargästen var operasångaren Jussi Björling, som avled på ön den 9 september 1960.
Siaröfortet - se Kyrkogårdsön.
Sillinge, gård på norra Ljusterö. 1923 hittades på gårdens ägor ett par vikingatida guldarmringar, det största guldfyndet i Uppland från vikingatid.
Singmanska fastigheten - Markområde på västra sidan av Prästfjärden omedelbart norr om Åkersbro.
Singö gård, omnämns första gången i skrift år 1392 som Syinghe.
Singö handel - Uppfördes 1927 av Samuel Jansson, tidigare biträde hos Lindblom i Stenhagen. Sista ägaren var Stina Gustavsson åren 1961-71.
”Siralia” - roslagsskuta, ägare A. Vesterlund 1886.
Sjöfors, Gunnar, 1879–1953. Teologiska studier i Uppsala, Lund och Halle. Präst i Växjö och Uppsala stift. Kyrkoherde i Österåker 1937–1950.
Sjökarby omnämns i skrift första gången 1302 som Syokarlaby men har varit bebott redan under järnålderstid; ett stort gravfält vittnar om detta. En av gårdarna byggdes på 1700-talet och tjänstgjorde ända in i början av 1900-talet som komministerboställe. Vid Sjökarby återfinns också kommunens största gravröse med en diameter av nitton meter, sannolikt anlagt under äldre bronsålder. Namnet kan tolkas som den by där ”sjökarlarna” i sveakungens hird bodde.
Sjökarbyskolan, kommunal grundskola, byggd 1978, F-6. I skoltävlingen ”Vem vet mest om Österåker har skolan såväl 2011 som 2012 kvalificerat sig för finaltävling.
Sjövik - Villa i Lervik, ägd av en fabrikör Skoglund från Gävle.
Skeppet - Hyreshus med affärslokaler i Åkersberga centrum. Invigdes 1984.
Skeppsdal, kommundel belägen vid Furusundsleden cirka 9 kilometer NO om Åkersberga centrum. I Skeppsdal finns Mörtvikens marina och en båthamn med 120 båtplatser. Här inspelades den på 1930-talet mycket populära långfilmen ”Bröderna Östermans huskors” och uppföljningen ” Bröllopet på Solö”, som hade premiär 1946. I Skeppsdal finns också ett nedlagt fältspatbrott. Söder om Skeppsdal ligger fornborgen Knaborg. Något väster om hamnen återfinns båtsmanstorp nr 9, bebott av båtsmän med namnet Norberg. Idag är detta torp fritidshus.
Skeppsdals gård skänktes till assessorn Lars Månsson Mörling som fick sätesfrihet för gården före 1680. Idag finns inga rester kvar efter Skeppsdals gård.
Skeppsdals handel - Westerbloms Handel.
Skeppslag, en administrativ indelning av de mellansvenska bygderna under vikingatid och medeltid. Skeppslagen ingick som en del av hundaret. Ett hundare skulle enligt Upplandslagen av 1296 ställa upp fyra fullrustade skepp i konungens tjänst. Skeppslagen var indelade i fyra fjärdingar.
Skogsstugan - Stuga vid vägen mot Össeby-Garn, cirka en kilometer norr om Österåkers kyrka. Nämns som torp under Prästgården från 1780-talet.
Skolor - Tre årtal är centrala i vårt lands skolhistoria:
- 1842 lag om allmän folkskola
- 1950 enhetsskola infördes
- 1992 friskolor infördes
Men redan före 1842 bedrevs skolundervisning i vår kommun. Skola hölls då i sockenstugan och från 1803 i fattigstugan. 1806 testamenterade Olof af Acrel pengar till en fond för ”scholeinrättningen”. På 1700-talet omtalas en ambulerande skolmästare som delvis avlönas med räntan från skolfonden. Tidigt fanns också en skola i Roslags-Kulla.
De första fasta skolor som sedan byggdes var Kyrkskolan, också kallad Västra skolan och Åsättra skola, Östra skolan. Före 1950 byggdes sedan flera skolor. På privat initiativ Ljungsboda skola, men också för kommunala medel: Runö skola, Österskärs skola, Dyviks skola (Kolsveden), Husarö skola och Östra Ryds skola.
Enhetsskolereformen 1950 innebar att alla småskolor stängdes och barnen i stället samlades i en gemensam skola, Centralskolan. Med den befolkningsökning som inleddes med utbyggnaden av Åkersberga samhälle och den lavinartade inflyttning som sedan följde ökade behovet av skolor. I centrala Åkersberga byggdes Söraskolan och Hackstaskolan och på Österskär byggdes den nya Österskärs skola. I de nybyggda villa- och radhusområdena tillkom Åkerstorpsskolan, Smedbyskolan, Sjökarbyskolan, Skånstaskolan, Margretelundskolan och Bergsättraskolan. Det krävdes också provisoriska skollokaler för att tillgodose behovet, t. ex. Neptunusskolan på Västra Banvägen. I kommunens perifera delar byggdes också nya skolor: Mjölnarströms skola och Mellansjö skola på Ljusterö, Ingmarsö skola samt i kommunens södra delar Rydbo skola.
I en tredje utbyggnadsvåg tillkom Tråsättraskolan, Skärgårdsstadsskolan och Solskiftesskolan. Kravet på gymnasieskola ledde fram till byggandet av Röllingby gymnasium.
Med 1992 års friskolereform ökade antalet skolor drastiskt, samtidigt som det fria skolvalet gjorde att elevantalet i de kommunala skolorna tunnades ut. Under denna period tillkom Akers friskola, Fredsborgskolan, Prolympia, Korallens friskola och Rydbo friskola samtidigt som antalet gymnasieskolor ökade: IT-Gymnasiet, Skärgårdsgymnasiet, RHS/Roslagens Högskola och John Bauergymnasiet.
Den senaste stora förändringen inträffade när Röllingby gymnasium år 2010 flyttade till Bergaskolans lokaler och då bytte namn till Österåkers gymnasium.
För att tillgodose kravet på kompletterande utbildning skapades Komvux och Runö folkhögskola.
Skonaren - Namn på bostadskvarteret som uppstått på den gamla industritomten vid kanalen. Kvarteret började bebyggas 2001.
Skutan - Köpcentrum i Åkersberga centrum. Invigdes 1976.
Skånsta Gård, belägen drygt två kilometer nordost om Åkersberga centrum, vid väg 276. Omnämns första gången i skrift år 1401 som Skånistun. I byn ingick Kaplansgården och Länsmansgården. Idag är Skånsta ett stort villaområde.
Skånstaskolan - Byggdes 1970. Numera Akers friskola.
Skåvsjö gård i Östra Ryds socken erhöll under 1600-talet sätesfrihet som dock upphörde efter några årtionden. Idag finns inga byggnader kvar från Skåvsjös tid som säteri.
Skåvsjöholm - konferensanläggning för fackförbundet Metall, stod färdig 1965. Anläggningen, som är ritad av den danske arkitekten Carl R Fredriksen, är ett fint exempel på god 60-talsarkitektur i tegel, glas och betong.
Skärbåten, även kallad storbåt. Den minsta roslagsskutan. Längd cirka nio meter, bredd cirka tre meter, djupgående cirka 1,5 meter. Förde ett gaffelsegel på cirka 40 m² samt ett försegel. Skärbåten tillhörde ofta en familj och fraktade allt som hörde till hushållet.
Skärgårdsgymnasiet, belägen på Näsvägen i Åkersberga, är en gymnasieskola med tydlig yrkesprofil. Detta innebär att skolan har ett nära samarbete med arbetslivet. Undervisningen bedrivs i stor utsträckning ämnesövergripande, man skapar utbildningar som leder vidare direkt till arbetslivet. Några av programmen är Husbyggnad, Måleri, El, Frisör och Hudterapeut. Rektor för skolan är idag (2012) Anders Lundin.
Skärgårdsstad, kommundel cirka sju kilometer från Åkersberga centrum, mellan Solbergasjön och Isättraviken. Östra Skärgårdsstad började bebyggas 1983 med fritidshus, vilka genom åren omvandlats till drygt 300 villor för permanentboende. Västra Skärgårdsstad byggdes under 1990-talet och består av knappt 300 villor. Folkmängden i Skärgårdsstad uppgick år 2005 till 1901 invånare.
Slupen, den största av roslagsskutorna. Längd cirka 22 meter, bredd cirka sju meter, djupgående cirka 2,5 meter. Slupen förde tre försegel och gaffelsegel, totalt cirka 400 m². Slupar byggdes bara i ett mindre antal i slutet av 1800- och början av 1900-talen.
Slussen - Åkers kanal med sin sluss byggdes 1822-1825. Slussen fick sitt nuvarande utseende på 1880-talet. Slussportarna av stål är från 1912 och tillverkade i Motala. Slusskammaren är 26 meter lång och sju meter bred; trafikabel för fartyg intill 22 meters längd. Nivåskillnaden är knappt två meter. Medelvattendjup norr om slussen sex fot, söder om slussen sju fot.
Slussvaktarbostaden, belägen på östra stranden av Åkers kanal uppe vid Åkersbro. Uppförd som bostad för brovakten under den andra hälften av 1800-talet. Här har Johan Otto Sandell och Petrus Johansson bott. En tid inrymdes ett kanalmuseum i huset, som nu (2012) står obebott.
Smattran, dagsverkstorp under Hjälmsättra, ger, eftersom de flesta av torpets ekonomibyggnader finns kvar, en god uppfattning om hur ett fungerande torp kunde se ut. Särskilt intressant är en knuttimrad s. k. enkelloge.
Smedby gård ligger cirka en kilometer sydost om Österåkers kyrka i en bygd som tidigt var bebodd. Stort järnåldersgravfält med sammanlagt 110 gravar vittnar om platsens stora betydelse. Smedby nämns första gången i skrift år 1381; gården hade sin storhetstid under medeltid och fram till mitten av 1600-talet. Den var då säteri. På 1500-talet ärvdes Smedby av Johan Turesson Tre Rosor, kusin med Gustav Vasa. Gården brändes av danska trupper 1502, indrogs 1599 till kronan men återlämnades tre år senare till Margareta Bielke. Efter hennes död kom Smedby under Margretelund och arrenderades så småningom ut och fick status som ”Ladugård” till Margretelund. Mangårdsbyggnaden, den enda i kommunen med bibehållen 1800-talskaraktär, härstammar delvis från 1600-talet. Byggnaden brann 1696/1697, uppfördes på nytt på 1720-talet, när Samuel Åkerhielm blivit ägare till Margretelund och Smedby. På 1840-talet erhöll en dotter, Christina Fredrika, i den Åkerhielmska familjen Smedby i arv. Hon gifte sig med sin fyrmänning Oscar Åkerhielm av Blombacka, som 1841 lät bygga om huset. Den stora ladugården totalförstördes vid en eldsvåda i oktober 1972 och de kvarvarande resterna revs. Idag återstår av gårdens ekonomibyggnader bara två magasin från 1700-talet vid infarten samt kuskstallet, som från 1989 och några år framöver inrymde ÖHF:s jordbruksmuseum.
Vid Smedby gård återfinns ett nästan tjugo meter djupt schakt, daterat till tidigt 1500-tal. Tidigare antogs hålet vara en jättegryta, men senare forskning har visat att hålet är framställt genom mänskligt påverkan, men till vilket ändamål är oklart – sannolikt en vattenreservoar. Vid Mönsterplatsen norr om gården kontrollerades adelsmännens skyldighet att till konungen tillhandahålla en beriden krigare (rusttjänsten).
Smedbyskolan, byggdes 1773, revs hösten 2006. Lågstadieskola tillhörande Åkerstorps rektorsområde.
Smedby tegelbruk - Ur Smedby gårdstegelbruk växte under 1800-talets andra hälft fram ett tegelbruk som blev ett av de mest betydande i stockholmsområdet och en av de största arbetsgivarna i Österåker. År 1900 arbetade där 75-80 personer, varav åtta var kvinnor. Under sommaren steg arbetsstyrkan till cirka 100 personer; många av dem var säsongsarbetare, bl. a. från Småland. Större delen av smedbyteglet användes vid utbyggnaden av centrala Stockholm. Engelbrektskyrkan är exempelvis byggd av sådant. Tillgången till lera minskade drastiskt i början av 1900-talet och produktionen avtog. År 1908 var produktionen i stort sett halverad. År 1915 gick bruket i konkurs och två år senare sprängdes den stora skorstenen. Kvar är idag det forna maskinhuset, numera hemvist för firman Galvator AB. ”Sommartid sysselsatte tegelbruket ett hundratal arbetare, av vilka cirka 80 % utgjordes av löst folk som kom landsvägen, luffare…”
Smörkransen se Bagerier.
Socken, bildningen tillkom som ett led i den kyrkliga organisationen under 1100-talet.
Sockenstugan, belägen vid Prästgårdsvägen mellan Stenhagen och kyrkan. Av sockenstämmoprotokoll från juli 1753 framgår att man ”innan hösten” skull bygga en sockenstuga så att klockaren där kunde undervisa församlingens barn. Men inga spår finns av en sockenstuga förrän 1907, då bygget åter blir aktuellt. I november detta år anställs en städerska, vilket tyder på att byggnaden då är färdig. Från början skola, 1918 expeditionslokal för livsmedelsnämnden, senare församlingshem och scoutlokal. Privatbostad sedan 1996.
Sockenstämman hölls med prästen som ordförande. 1817 års sockenstämmoförordning frigjorde socknarna från häradet och gjorde socknen till en självständig förvaltningsenhet. Från 1842 var det sockenstämman som beslutade om folkskolors uppförande, underhåll och lärarbesättning.
Solberga, kommundel inom Österåkers kommun med 352 invånare år 2005.
Solbergasjön, insjö vid Isättravägen mellan väg 276 och Härsbacka gruva.
Solbrännan - Badplats vid Strandvägens slut i Österskär, cirka tre kilometrer från centrum. Badplatsen anlades i början av 1900-talet och var då avgiftsbelagd. Det fanns då simlärare anställd, det fanns hopptorn och badhytter. ”Österskärs villaägareförening hade några kallbadhus som fick nyttjas mot betalning. Men kallbadhusen revs så småningom och i stället anlades badplatserna Solbrännan och Badholmen. Också där fick de besökande betala avgift. Villaägarföreningen har behållit båda badplatserna men kommunen arrenderar Solbrännan.” Idag drivs Solbrännan av kommunen och här finns brygga och toalett.
Solgården se Pinkruset
Solhem, Villa ”På sin 50-årsdag fick fröken Anna Liljenstolpe av sin far villan Solhem intill hennes egen samt ett kapital för att driva ett semesterhem, där mindre bemedlade fick bo till självkostnadspris. Vid kreugerkraschen förlorade fröken L. så mycket pengar att hon inte kunde fortsätta verksamheten. Hon skänkte då villan till Oscars församling för att denna skulle kunna fortsätta hemmet. När sedan fröken L. avled kom även hennes villa att tillhöra sommarhemmet, som av det ungdomligare Österskär kallades Nuckebo”.
Solhälla, ålderdomshem vid Bergavägen i Åkersbergas centrum byggdes på 1960-talet. Efter cirka tjugo års verksamhet byggdes det om till servicehus.
Solskiftesskolan, F-9-skola inrymd i f.d. Åkersbergahemmet, ett hem för funktions- och begåvningshandikappade.
Sporring, Knut, 1892-1958. Brädgårdsarbetare, kommunalman med många förtroendeuppdrag. En av pionjärerna i Åkersberga Arbetarkommun. Köpte gården Skånsta 1917 och lämnade något senare det socialdemokratiska partiet.
Sporthallen byggdes 1985 men brann till stora delar efter en anlagd brand år 2000. Den är idag en huvudanläggning för idrotts- och sportlivet i Österåker. Här finns två ishallar, en alldeles ny fotbollsplan med konstgräs, skateboardanläggning, två fullstora sporthallar och gym och solarium. Årligen besöker cirka 350 000 personer sporthallen.
Med början år 2010 kommer området runt Röllingby att omvandlas till ett sport- och rekreationsområde med fotbollsarena av division I-standard, med en friidrottsarena med naturgräs, med tennisplaner både inom- och utomhus och med anläggningar för skateboard, basket och andra inom- och utomhusaktiviteter. Visionen är densamma som för ”Idrottsalliansen”: att Österåker skall vara länets bästa kommun för idrott, både bredd och elit.
Statare, helårsanställd jordbruksarbetare. Ersättning för arbetet utbetalades i endast en mindre del i pengar. Resten betalades in natura (staten); bostad, spannmål, potatis, mjölk och ved. Statarsystmet avskaffades den 31 oktober 1945.
Stava, kommundel inom Österåkers kommun med 264 invånare år 2005.
Stava, Stora - Ursprungligen sannolikt en kungsgård eller fäste på en holme i det avsmalnande inloppet till Långhundraleden vid nuvarande Garnsviken. Gården donerades någon gång på 1100-talet till Vårfrubergs kloster av Bothild, en av konung Karl Sverkerssons släktingar. Stava förekommer första gången i klostrets jordebok år 1257 under namnet ”Staff” eller ”Stauum”. Namnet är svårtolkat; kanske var detta tidigare en forntida kultplats, markerad av en upprest stav/påle. Sedan har gården vandrat genom många släkter; ägarlängder finns dokumenterade från 1200-talet. Under 1500-talet ägdes Stava av amiralen Claes Eriksson Fleming. En tid lydde Stora Stava under Margretelund och bestod av tre gårdar som byggdes ihop till nuvarande omfattning år 1766. Ägare då var Carl Hortulan. I början på 1900-talet köptes gården av Holmens Bruk. På 1930-talet avstyckades den och såldes. De två små friliggande flyglarna flyttades 1982 från Rimbo prästgård till denna plats.
Stora Stava är dessutom namnet på båtsmanstorp nr 111, bebott av båtsmän ur Stava rote med soldatnamnet Åkerblad.
Stavaviken, den västliga delen av nedre Garnsviken mellan Norrö och Stava.
Stavs äng vid Munktorps gård utmed väg 276 norr om Östanå, ett vackert naturområde med Upplands äldsta runsten och blommande orkidéer om våren. Runstenen är nästan tre meter hög och ristad av Fot som var en känd och mycket skicklig runristare under 1000-talet. Inskriften lyder: ”Ingö lät resa stenen efter Gärdar, fader …sin. Dan och hans bröder var Kolsvens söner. Fot ristade runorna.” På Stavs äng har det funnits ytterligare en runsten. Små fragment av denna sten förvaras på Historiska museet. Stavstenen räknas bland de vackraste och konstnärligt mest betydande av Upplands runristningar.
Stenhagen - Platsens namn tyder på att det här tidigare legat en större stenbyggnad, möjligen en fornborg; av denna finns dock inga spår. Genom tiderna har platsen varit ett kulturcentrum. Ett flertal gravfält från brons- och järnålder vittnar om platsens betydelse. Vid Stenhagen fanns från 1800-talets inledning socknens centrum med skola, affär, fattigstuga, smedja och krog.
Stenhagens fattigstuga se Fattigstuga.
Stenhagens handel - År 1856 öppnade handelsman Gustaf Söderberg affärsrörelse i Stenhagen och drev denna affär fram till 1869 då den nybildade Österåkers konsumtionsförening - Österåkers hushållsbesparingsförening - övertog verksamheten. I affären bedrevs också bankverksamhet som en filial till Stockholms Sparbank. Vid föreningens upplösning omkring 1885 övertogs verksamheten av handlanden Carl Wiktor Lindberg från Brottby. Från 1890 till 1953 ägdes affären av Gustaf Lindblom och hans son Ragnar. Från 1953 fram till den 12 november 1964 ägdes affären av Edvard Jansson AB som under ledning av Vera Jansson drev verksamheten som en filial till Janssons affär i Åkersberga. Genom gåva år 1957 av nämndeman Elis Fröstad tillföll därefter fastigheten ÖHF, som rustade upp huset såväl exteriört som interiört. I huset verkar idag Österåkers Slöjd- och vävförening som vid sidan av sin konstnärliga verksamhet också driver en kaffeservering.
Stensnäs - Området i Lervik utgjorde ursprungligen fårbetesmarker till Solhaga gård, därav det äldre namnet Fårhagsudd. År 1903 uppförde direktören för gjuterifirman Skoglund & Olsson i Gävle en sommarvilla på platsen. En liknande villa, uppförd öster om den befintliga, brann ner 1972. Från 1910 ägdes Stensnäs av olika personer, bland annat en grosshandlare och en skorstensfejarmästare. Åren 1943-1970 användes fastigheten som rekreationshem för SJ:s personal och fram till 1984 ägdes anläggningen av Syndikalisterna. Mellan 1984 och 1996 var Stensnäs huvudsakligen Immanuelskyrkans församlingsgård men utnyttjades även av traktens företagare som konferensanläggning. 1997 bildades Stensnäs Kurs och Konferens AB ägd av Immanuelskyrkan, som lät bygga ut och modernisera fastigheten. Idag har verksamheten upphört.
Stenålder är den arkeologiska benämningen på den kulturperiod under vilken människan i huvudsak tillverkade sina redskap av sten, ben, horn och trä. Stenåldern omfattar i Norden perioden 10 000 f.Kr. till 1800 f.Kr.
Stiftelsen Wiraspelen - Stiftelse, bildad 1984 av Stefan Cronberg, Christer Ottosson och Torsten Brolin, med avsikt att genomföra ett lokalt musikskådespel i Wira, Wiraspelen.
Storträsket, mindre insjö i Gottsunda, cirka tre kilometer väster om Åkersberga centrum. Storträsket var tidigare en del av den västliga infarten till Långhundraleden men blev genom den fortgående landhöjningen en avsnörd insjö. På det höga berget öster om sjön ligger Gottsundaborgen.
Storön, ö belägen mellan Örsö och Grinda, har haft ett litet jordbruk.
Strand, Björn, 1943-1996. Född i Trollhättan, Västergötland. Skådespelare med roller i svenska filmer på 1970- och 80-talen. Idégivare och drivande i Wiraspelen och projektledare under renoveringen av Västra Flyglarna.
Strand, Manfred, 1884–1971. Son till Otto Strand på Tråsättra. Bodde hela sitt liv på Tråsättra. Avled efter en kortare tids vistelse på Solhälla. Hans namn lever kvar i namnet på en av vägarna i Tråsättra, Manfred Bondes väg.
Stridsberg, Tage, 1904-1970. Född i Hamneda i Småland. Utbildades 1921 till mjölnare. Arrenderade Åkersberga kvarn 1938-1943, varefter han övertog driften av den.
Strååt, Hjalmar, 1885-1971. Konstnär, född i Norrköping. Studerade vid Konstakademien och utmärkte sig i sin gärning främst som grafiker, målare och tecknare. Strååt är representerad på flera av landets stora konstmuseer. Var under många år bosatt i Margretelund på den väg som idag bär hans namn.
”Stållinan”, Smeknamn på Stållinefabriken David Ahlqvist AB. Företaget övertog lokaler i den gamla industrianläggningen vid Åkers kanal efter Lundqvists Hyllor. Man tillverkade vajrar och sysselsatte tio anställda. 1976 flyttades fabriken till nya lokaler i Täby.
Sundman, Björn, 1952- Kommunalpolitiker, oppositionsråd (s). Uppvuxen i södra Stockholm. Arbetade som vårdare inom omsorgen. Kom till Åkersberga 1975. Chaufför och fackligt engagerad, från 1979 på heltid som utbildningsansvarig, bland annat inom Statsanställdas Förbund och på LO-skolan Runö. Studier i marknadsekonomi. 1998 ledare för oppositionen i Österåker, mellan 2002 och 2010 oppositionsråd. Sundman var också vice ordförande i ÖHF.
Sundtorp, Lilla - Dagsverkstorp under Prästgården, beläget vid vägen mot Össeby-Garn och Garnsviken, cirka en kilometer nordväst om Österåkers kyrka. Det är känt som dagsverkstorp från mitten av 1700-talet. Siste torparen var Isac Werner Eklund 1909-1914.
Sundtorp, Stora - Dagsverkstorp under Prästgården, beläget vid vägen från kyrkan ner mot Garnsviksbadet. Nämnt som dagsverkstorp 1807. Siste torparen var Karl Johan Albin Karlsson 1923.
Svensson, Bengt, 1943-. Kommunalpolitiker, kommunalråd (fp) fram till 2008. Född i Småland, ingenjör, verksam i arbetsledande befattningar inom Svenskt Näringsliv. Kom till Österåker 1990.
Svensson, Krister, 1844-1922 Född i Traryd, Småland. Vid slutet av 1880-talet bosatt på torpet Rännilen på Singö ägor. Senare torpare vid Svinningelund. Upptäckte fältspatförekomsten vid Härsbacka.
Svinning, August, 1839–1924. Båtsman på Svinninge rote nr 114 fram till 1892.
Svinninge, kommundel med 1 422 invånare år 2005. Kommunens äldsta och bäst bevarade samlade sommarbebyggelse, med villor och missionshus, uppförd vid sekelskiftet 1900; missionshuset år 1890. Tomterna såldes från Svinninge gård under 1880-talet, samtidigt som fältspatbrytningen kom igång på gården. Området omfattar idag 234 fastigheter.
Svinninge - Båtsmanstorp nr 114, beläget vid Svinningevägen. Torpet är numera åretruntbostad. Båtsmännen på torpet hette Svinning.
Svinninge gruva ”…år 1885 började Rörstrands AB bryta fältspat och kvarts i Svinninge gruva. Gruvdriften sysselsatte till en början åtta arbetare, och som förman arbetade Frans Johan Österberg. Fem år senare övertog Uddevalla Fältspats AB gruvdriften.. Ytterligare något år senare uppgick gruvan i Skandinaviska gruv- och mineralgödnings AB… Under denna tid (1893-1907) var disponent Axel Nilsson bosatt på Svinninge gård samt förestod gruvdriften. Detta var Svinninge gruvas glanstid, och dess affärsförbindelser sträckte sig vida omkring i Europa… Samma år (1895) byggdes vid Svinninge en fabrik för kalkstensmjöl, och en 465 meter lång linbana för transport från gruvan till hamnen. För att större fartyg skulle kunna lasta drogs linbanan 235 meter ut i sjön. Driften vid gruvan lades i stort sett ned 1910 medan fabrikationen av kalkmjöl fortfarande pågick fram till 1921. ”
Under perioden 1896-1917 bröts i Svinninge gruva och den närbelägna Yttersbergs gruva totalt 24 845 ton fältspat.
Svinninge gård omnämns första gången i skrift år 1325 som Swyninge.
Svinninge missionssällskap lät år 1899 bygga ett missionshus på Svinningeudd. Sällskapet bestod av sommarboende tillhörande olika trossamfund i Stockholm, främst Immanuelskyrkan. Stockholms distrikt av Svenska Missionsförbundet erhöll fastigheten och sålde den 1964 till en privatperson som uppförde en bostad på den stora tomten.
Svinningeviken - Den västligaste viken av Trälhavet mellan Svinningelandet och Näsuddens yttersta del.
Säbykyrkan - Sveriges äldsta missionshus som fortfarande används för sitt ursprungliga ändamål. 1878 bildade de troende i Österåker en församling, kallad Öster-Åkers Missionsförening. Detta år byggde man också färdigt sitt missionshus på en tomt som köpts av Oscar Hybbinette i Lilla Säby. Han var också drivande i församlingen och tidig ledamot i styrelsen. 1891 anslöt sig församlingen till Svenska Missionsförbundet, och efter ett antal namnbyten heter den nu Åkersberga Frikyrkoförsamling, öppen för alla troende, oberoende av samfundstillhörighet. 1911 byggdes kyrkan om och 1981-1982 genomgick kyrksalen en omfattande renovering. Kyrkan är känd för sin goda akustik och är därför flitigt utnyttjad för konsertverksamhet.
Säby, Lilla - Gård belägen vid den gamla häradsvägen, cirka en kilometer väster om bron över kanalen vid Åkerstorp. Här växte det under 1800-talet upp en bebyggelse som fortfarande till stora delar är bevarad.
Säby, Stora - Omnämns första gången i skrift år 1392 som Saeby. Under medeltiden kallades fastigheten för Kullen och var då utjord under Husby. Namnet Säby antyder att gården anlades vid en sjö; ’sä’ är en mycket gammal form av ordet sjö. Senare lydde Säby under Kronan, som gav fastigheten som frälsegods till Gabriel Gabrielsson Oxenstierna på Järrö. Gården är uppförd 1659 av ståthållaren på Stockholms slott Johan Apelroth. Omkring 1770 kom gården i köpmannen Lorentz Paulis ägo och fick då sitt nuvarande utseende. 1963 förvärvades gården av författaren Per Wästberg och blev år 1978 efter en pietetsfull renovering förklarad som byggnadsminne. Till gården hör ett stort gravfält från yngre järnåldern, omfattande ett sjuttiotal gravar.
Säby Såg & Brädgård etablerades vid Åkers kanal 1956. Numera heter företaget Åkersberga Bygg & Trä och drivs av Johan Stridsberg och Pia Mård, barnbarn till Tage Stridsberg.
Särsö/Byholm, ö belägen söder om Husarö, 59º29’N - 18º51’E. Areal: 0,765 km² , befolkning: 7. Den lilla ön Byholm förbinds med en gammal stenbro med Särsö. På 1400-talet kallades ön för Særsör och på 1700- och 1800-talen bara för Ön eller Engesö, ön med slåtterängar. Fast befolkning har funnits sedan mitten av 1800-talet. I början av 1900-talet fanns här mer än tio fasta hushåll. Landskapet är idag vackert och öppet och ön har ett utsiktsberg.
Säteri eller sätesgårdar uppkom under medeltiden, då adelns makt växte sig stark. En adelsman kunde äga flera gårdar, men den gård där han själv och hans familj vistades kallades vanligen för sätesgård eller säteri. I Österåker fanns under slutet av medeltiden fem sätesgårdar: Smedby, Tuna, Taborg, Rydboholm och Östanå. Under stormaktstiden utökades antalet säterier markant: Väsby (Ljusterö), Grundvik, Vättersö, Väster-Lagnö, Hummelmora, Hästede, Mälby, Väsby (Roslags-Kulla), Margretelund, Dyvik och Skåvsjö.
Sätesfrihet - En adelsman erhöll för sin sätesgård skattefrihet, sätesfrihet, under förutsättning att gården var i ståndsmässigt skick och att kravet på rusttjänst uppfylldes. Adelns ensamrätt att äga säterier upphävdes 1810.
Sätterfjärden, tidigare kallad Säterfjärden, är en vik mellan Österskär och Margretelund. Via Rödbosund mynnar Sätterfjärden i Trälhavet. Det äldsta huset vid viken är Fiskartorpet från 1600-talet.
Söderberg, Gustaf, 1827-1866. Handelsman, förste handelsmannen i Stenhagen 1856. Inledde sannolikt sin affärsrörelse i Smedby.
Söderström, Elisabeth, 1927-2009. Operasångerska, sopran. Bodde sommartid i en villa vid Rödbosundsvägen 14 och debuterade som sångerska inför publik på Rödbosunds danspaviljong omkring 1940. Gjorde stora roller på flera av världens förnämsta operascener, bland andra Glyndebourneoperan i England och Metropolitan i New York. Hovsångerska, ledamot av Musikaliska Akademin.
Södra Roslags kustbana - Järnvägslinje som inledde sin trafik till Åkersberga den 10 september 1901. Initiativtagare var Gustaf Åkerhielm, Axel Burén, H. G. Blumenberg, Magnus Brahe och Abel Bergman. Järnvägslinjen elektrifierades 1939. Godstrafiken på linjen upphörde 1969.
Sörabadet - Söra sim- och sporthall
Söra gård - Omnämns första gången i skrift år 1401 som Sörum.
Söra sim- och sporthall byggdes 1974 och är idag efter en genomgripande renovering en mycket modern badanläggning. Den inrymmer också en 25-metersbassäng med 27-gradigt vatten, en undervisningsbassäng och en plaskbassäng för de allra minsta. Här finns också ett solarium och ett gym med allehanda motionsmaskiner. Simhallen har årligen cirka 350 000 besökare. År 2012 såldes anläggningen till det privata företaget Medley.
A B C D E F G H I J K L M N O P Q R
S T U V, W X, Y, Z Å Ä Ö