Vagnstillverkning

Läs mer om åkdonstillverkare på respektive ort längre ned på sidan; #Skillingaryd, #Tofteryd Hagshult, #Byarum, #Åker

Redan i början av 1700-talet var Åker, Tofteryd och Byarum kända för sina järnbeslagna vagnar och slädar. Troligen var det Götaströms smeder som gjorde det möjligt med de små vagnssmedjorna i området runt Skillingaryd redan på 1700-talet. Under en period producerades 25% av alla åkdon i Sverige i dessa socknar. De hade även en betydande export till Norge och Danmark. Början till vagnindustrin var alla de små verkstäderna som fanns på landsbygden på 1880-talet. Där gjorde man de olika delarna till vagnar och slädar. En mycket betydande händelse inträffade 1882 när järnvägssträckan Halmstad-Nässjö var färdig. Nu började Skillingaryd blomstra. Industrier flyttade från landsbygden till samhället. Flera stora vagnfabriker startade. De tillverkade inte bara arbetsvagnar utan även eleganta åkdon. Det behövdes många olika hantverkare såsom häckmakare, hjulmakare, smeder, målare och sadelmakare. Se film med hantverksmässig beslagning av trähjul.

Bild från Thulins vagnindustri. Från vänster: smedmästaren Wennberg, Johan Dahlström, Alfred Dahlström (son), Anders Svensson. David Wennberg, Elias Wennberg (söner till smedmästaren), Simon Johansson, Sven Svensson från Sunnerbo. Bror Svensson (son till Anders) och Johan Svensson (far till Anders).

Under mellankrigstiden sker en nedgång for den svenska vagnsindustrin. Denna nedgångsperiod sträcker sig fram till den stora depressionen på 1930-talet, för att sedan vända till en uppgångsperiod under slutet av 30-talet och början av 40-talet. Vagnsindustrin övergick till annan tillverkning under lågkonjunkturen. De vagnsfabriker som fanns kvar kunde dock glädja sig åt en ökad tillverkning, mycket tack vare bättre tider för jordbruket och för att man specialiserat sig på att i huvudsak tillverka så kallade gummihjulsvagnar. Gummihjulsvagnen hade en stor lastkapacitet och kunde dras med traktor och var många gånger att föredra framför lastbil vid kortare transporter på landsbygden.

Åkdonstillverkare i Skillingaryd 1850-1950, karta
Abel Johanssons Pålen, 38
Alfred Osbäcks smedja, 32
August Källgrens smedjor, 14
Br Bergqvist Mekaniska industri, S27
Carl Alfred Wennberg, S37
Dahlströms smedja, S14
G. A. Anderssons smedja, S32
Johan Gabriel Gustavssons smedja, S08
Källgrens smedjor, S17
Malmströms smedja, S18
Oscar Ljungberghs Åkdonsfabrik, S07
S. J. Malmqvist verkstad, S10
Smedjan vid Skillingaryds Elverk, S02
Smidesfirman Thor,
Tolvasmedjan, S04
Thulins Åkdonsfabrik, S03

Anders Andersson lokträverkstad, loka-Kalle, S65
Gustav N Svensson Hjulmakare, S60

Åkdonstillverkare i Tofteryd Hagshult 1850-1950, karta
August Jonssons Klockaregården Tofteryd, T14
Blads smedja i Henriksbo, T02
Bobergs trä Boarp, T51
Bror Eks Klockaregården Tofteryd, T13
Claes Danielsson i Henriksbo, T03
Gunnessons hjul Tofteryd, T 60
Hanssons smedja i Boarp Tofteryd, T 05
Johan Johansson Fryebo, T21
Johan Mattesson Torp Tofteryd, T09
John Johnssons Klockargården Tofteryd, T13
Jonas Glads Torp Tofteryd, T10
Jonas Gustavsson Mölnarp, T20
Kalle Gustavsson Torp Tofteryd, T11
Lööf På Kålviken, T64
Smeagården Tofteryd, T12
Smederna i Rya li, T07
Torp Tofteryd, T56

Åkdonstillverkare i Byarum 1850-1950, karta
Högafors manufakturverk Byarum, B01
Johan på Uddens smedja Högafors, B02
Kvarnabergs Hjulverkstad, B03

Åkdonstillverkare i Åker 1850-1950, karta
Bergfors Hjulverkstad Åker, Å01
Gislaköps smedja Åker, Å08
Hallefors, Å33
Nyholm metall, Å08
Pålskogs by, Å21-24
Bosättningen Tutan Mässeberg, Å59, 17082
Uljeshult norra, Å29
Uljeshult södra, Å30
Litenas i Mässeberg Åker, Å 52
Åby snickeri Ålaryd Åker, Å 16

Se film från Malmströms smedja den 2021-02-21 med Ola Hugosson, filmad av Jenny Larsen.

Malmströms smedja

Skillingaryd Kaffegatan 30
En unik smedja som bevarats på sin ursprungliga plats i Skillingaryd. Orten är känd för sin omfattande produktion av hästdragna fordon. Denna verksamhet är upphovet till dagens industrisamhälle i Vaggeryds kommun. Smedjan ägs och vårdas av Vaggeryds kommun men ligger på en privatägd villatomt. Smedjan har kvar sina maskiner och takmonterad remdrift under taket. På senare tid har den använts i studiecirklar för konstsmide. Lillstugan intill smedjan har flyttats hit från Götaströms bruk där det varit poststuga vid Götaströms anhalt vid HNJs järnväg som invigdes 1880. Bruket var i drift till 1896.

Intervju medsmedmästare Frans Malmström den 8 jan.1958, född 11.1 1876.

Malmström föddes utanför Värnamo och kom strax efter skolan i smedlära, och arbetade bl.a, hos Jehander (järnvägsbyggaren) på Hornaryd. Här gjorde han bl.a. grimtag. Så kom han till Värnamo, där han blev smeddräng hos smeden Fast.

1893 kom Malmström till Skillingaryd och var i 6 år anställdhos August Källgren eventuellt Johan Källgren.

1899 flyttades från vägskälet vid landsvägen vid Götaströmden s.k. poststugan. Den hade köpts av Åkerman på Hestra, som byggde upp Poststugan vid Tofteryds-vägen. Uppepå hade Åkermans måg Stigell ett accidenstryckeri. Innan den ännu var färdigbyggd köpte Frans Malmström denna fastighet 1899 och sedan byggde han därinvid sin smedja. I denna tillverkade han under många år slädar, åkvagnar, skrindor, fjädervagnar samt ibland likvagnar. Träet -häckarna- och järnet köptes genom Thulin, som hade förlagsverksamhet. Även försäljningen gick genom Thulin, som mest sålde till Norrland. Järnet leverames i stänger på 4-5 meters längd. Innan man kunde göravagnen måste man själv smida alla verktyg, tänger, släggor m.m. Städet i Malmströms smedja var tillverkat på Götaström. Att tillverka ett städ var ett mästerverk, som inte vilken smed som helst gick i land med.

Arbetstiden i smedjan var dagligen cirka 10-12 timmar. Man började 6 på morgonen och höll kanske på till 8 på kvällen, och det var inget latemansgöra. På en vecka kunde 2-3 man göra en vagn klar. Man kan således beräkna årsproduktionen till cirka 50 vagnar och slädar i Malmströms smedja, som hade 1,2 eller 3 smeddrängar allt efter arbetstillgång. Smeddrängarna kom i allmänhet från andra håll, såsom Värnamo och Jönköping. De stannade 3-4 år och fortsatte sedan på annat håll. Några Skillingarydsbor arbetade aldrig i Malmströms smedja.

1912 infördes elkraft och i smedjan kom sedan sådana maskiner som svarv och fjäderhammare .

Malmström höll på med vagntillverkningen ända fram till ungefär 1948, och nu smider han mest -trots 82 års- ålder möbelbeslag och andra mindre järnsaker.

Intervjun finns i ABF:s kompendium från en studiecirkel 1958-1959. Är troligen nedskriven av Erik Nykvist

Malmströms smedja