Virkessortering kallades för klampning och de som utförde jobbet var klampare. Ofta var klamparen en arbetsförnamn på brädgården, någon som basade över sorteringen. På axeln hade klamparen en kudde/puta delvis klädd med tjockt skinn, med vilken han kunde balansera plankorna på när han sorterade virket. Det var noga bestämt hur många bräder per vända som skulle bäras. Sedan var det stabbläggarens uppgift att stapla virket uppe på den omkr. 6 m höga "stabben". Stabbläggarna hade det hårdaste och mest riskfyllda arbetet och hörde till "brädgårdsadeln" och därför rankades de som högavlönade inom sågverksindustrin.
Uppgifterna har hämtats från signaturen Gabrielle/Google.

Förening:

Malmköpingsortens Hembygdsförening