Tillbaka

Naturligtvis har många förändringar skett sedan 1951, men intressant läsning ändå!
Mycket av det som här beskrivs som nytt på 1950-talet, finns och känns igen på vår egen DVD Denna Vår Bygd. En rundvandring i Knutby-Bladåker 1958. Detta bildspel gjordes ursprungligen 1958 av Mästars- Erik Jansson i form av Dia-bilder med tillhörande ljudband.  (Man kan nästan tro att Erik hade tillgång till denna sockenkrönika då han planerade sitt bildspel). Spelet överfördes 2000 till VHS-video och senare till DVD. Ett sextiotal kopior har sålts sedan början av 2000-talet.
(Kommentar från Knutbyarkivet,  februari  2012)
__________________________________________________________

Redigerat utdrag:

Sockenkrönika Knutby
Källa: Sveriges Bebyggelse, Stockholms län del I, 1951

KNUTBY SOCKEN
Av Kyrkoherden ERIK SÖDERLUND
Knutby socken ligger mitt emellan Uppsala och Norrtälje. Det är om kring 4 mil till vardera staden och drygt 8 mil till Stockholm.

Bygden präglas av leende roslagsnatur med mindre höjder, dalar och lövträdsdungar och med vackra insjöar utströdda här och där. Men den har också mindre slätter, som i bördighet äro jämförbara med Uppsalaslätten, och väldiga barrträdsskogar, påminnande om norra Upplands. Märklig är den lilla sjön Hosjön, benämnd "Upplands Tåkern". Den har ett ovanligt rikt fågelliv. Där ser man hela sommaren hundratals sjöfåglar, alltifrån de stolta svanorna ner till oansenliga småfåglar. En försommarmorgon där bjuder ögat en ovanligt vacker syn och örat en underbar skapelselovsång. Även sjön Kärven har ett rikt fågelliv, och den eljest utdikade Harsjön är på våren viloplats för flyttfåglar en tid. Den kanske mest idylliska av sjöarna är Norrsjön, sedd från det gamla järnbruket Vällnora. Giningen, Vällen, Gavellång-sjön och Såttran samt Olandsån, som slingrar genom stora delar av socknen, bidra till att göra bygden leende och vacker.

Som på många andra håll har vattnet längre tillbaka upptagit stora arealer, och vattenfärdevägar ha gått fram här. Strax söder om kyrkan invid kyrkogårdsmuren synas tydliga spår av vattenleden. Genom omfattande utdiknings och nyodlingsföretag har mycken odlingsbar och bördig jord utvunnits men också stora skönhetsvärden fördärvats. Man får hoppas att socknen får ha sina nuvarande sjöar och vattendrag orörda. Knutby omfattar sammanlagt 14.377 hektar, varav omkr. 3.000 hektar åker och odlad jord och c:a 10.280 hektar skogs- och hagmark samt omkring 1.105 hektar sjöar och vattendrag.

I denna fagra bygd ha människor sedan århundraden brutit mark, odlat, dikat och byggt, och där ligga nu alla de välskötta och välbyggda gårdarna och hemmen. Socknen har en månghundraårig historia. Redan år 1287 nämnes namnet Knutaby, men långt före denna tid var sockenbildningen klar. Den första kyrkan, till vilken bygdens folk sökte sig, byggdes kanske redan på 1000-talet. Under medeltiden Tunnos här troligen några mycket förmögna och inflytelserika stormanssläkter, varom särskilt den märkliga sockenkyrkan med dess rika målningssviter och dyrbara inventarier från denna tid vittnar. På 1500-talet synes det ha varit mest självägande bönder. Under 1600- och 1700-talen ägde adeln stora delar av socknen. Nämnas må här ätterna Buhre på Burvik, Wrangel på Björkö och Svinhufvud på Gavel. Under 1800-talet övergingo gårdarna i familjebolagens och senare i aktiebolagens ägo. På 1900-talet ha gårdarnas jordbruksdelar friköpts, men stora bolag, främst Hargs fideikommiss och Korsnäs Sågverksaktiebolag, äga alltjämt de övervägande delarna av skogsarealen. Hargs fideikommiss äger även en del gårdar och jord i socknen. En verklig bragd har under vår generation utförts av dem som friköpt sina gårdar. De ha upparbetat dem och byggt om dem och äro skuldfria och välbesuttna.

Näst sockenkyrkan torde den äldsta bevarade byggnaden vara en s. k. dubbelkällare från medeltiden på prästgårdens tomt. Vid Gammelgården, hembygdsföreningens museigård, finns en bod från 1500-talet från Rickeby. Där är också en parstuga från Burvik, som kanske utgör en del av den gamla herrgårdsbyggnaden från Buhrarnas tid. Björkö mangårdsbyggnad är en väl bevarad herrgårdsbyggnad från 1600-talet. När man kommer in där och ser de gamla dörrarna och dörrbeslagen, rumsindelningen och annat, kan man ana något av vardagens trägna arbetsliv i gångna århundraden, men också och ännu mer av glans och fest vid högtidliga tillfällen. Ekeby säteris mangårdsbyggnad är också en värdig representant för de gamla herrgårdarna. En av flyglarna där sägs ha varit drottning Kristinas jaktslott. Även Gavels nu pietetsfullt moderniserade sätesbyggnad vittnar om herremännens smak i gångna tider. Särskilt lägger man märke till hur såväl slott som herrgårdar äro placerade på synnerligen vackra platser vid sjöar och vattendrag. Prästgården, byggd 1813, är också av gammal vacker och förnäm typ på en uråldrig tomt. Vällnora bruk, en gång sjudande av liv och rörelse, nu nedlagt och tyst och stilla, bär den gamla brukskaraktärens vackra signum.

Den gamla bybebyggelsen, med gårdarna samlade på ett litet område, och husen nästan knut i knut, finns delvis bevarad i Såtters by, där det till helt nyligen låg sju bondgårdar tätt vid varandra. I Ösby by finns ett typiskt exempel på hur en gård vid skiftet flyttats ut ganska långt från den gamla byns centrum.

Torpen äro numera försvunna såsom torp, men de äro i regel kvar som små egna gårdar eller arrendegårdar. Sålunda finnas under Prästgården fyra f. d. torp om cirka 20 tunnland vardera, nu utarrenderade till skilda arrendatorer. Åtskilliga torp äro givetvis nedlagda.

Det finns påfallande många stora gårdar, flera över 100 hektar och en hel del över 50 hektar. Störst är Tarvs gård om cirka 210 hektar. Därnäst komma Ekeby, Källingby, Hemåla, Prästgårdens huvudgård Risinge, Gränsta, Gavel, Björkö m. fl. De flesta gårdarnas ekonomibyggnader ha nybyggts under 1900-talet. Det stora flertalet mangårds- och bostadsbyggnader ha också ombyggts och moderniserats. Även arbetarbostäderna äro numer av god standard. I Gränsta by har uppstått ett mindre villasamhälle, och kring kyrkan håller en samhällsbildning och tätbebyggelse på att bildas med en mängd villor och flera offentliga byggnader, såsom centralskola, läkarbostad m. m. Vidare planeras där uppförande av bl. a. tandklinik och brandstation.

Knutby är en jordbruks- och skogssocken. Åkerareal och annan odlad jord uppgår till cirka 2.535 hektar och trädgårds- och byggnadstomter till omkring 50 hektar. Det totala taxeringsvärdet för jordbruk är 3.501.600 kr.

Skogsarealen, hagmarken inräknad, är omkring 9.290 hektar och det totala taxeringsvärdet 1.475.000 kr.

Den största jordägaren inom socknen är Hargs fideikommiss, som äger det mesta av såväl jord som skog i Såtters och Burviks byar. Störste skogsägaren är Korsnäs Sågverks AB. Den ecklesiastika skogsmarken är omkring 500 tunnland. De flesta gårdar, större som mindre, ägas av enskilda, som även bruka gårdarna. Ett antal arrendegårdar finns alltjämt, dels tillhörande Hargs bruk och Korsnäs Sågverks AB, dels ecklesiastika.

Jordbruket står på en hög nivå. Markerna äro välskötta och ge i regel goda skördar. Jordbruksdriften är rationaliserad och mekaniserad. Icke bara de stora gårdarna utan även de relativt små ha maskindrift, såsom traktorer, skördemaskiner, mjölkmaskiner m. m. Numer finns även en maskinstation inom kommunen. Avdikningen är ganska väl genomförd, men rationell täckdikning är ännu icke allmänt utförd. Betesmarkerna skötas efter moderna metoder. De vanligaste växtföljderna med trädesbruk, höstsådd och frösådd samt fodersäd tillämpas. Under senare år ha oljeväxter börjat odlas på rätt stora arealer. Föregångare här är Tarvs gård, som för närvarande drives i det närmaste kreaturslöst.

Boskapsskötseln är omfattande och avkastningssiffrorna höga. Många gårdar ha mycket fina besättningar. De flesta äro reaktionsfria och stå under veterinärkontroll. Mjölkmaskiner finnas på så gott som alla gårdar. De större gårdarna ha också mjölkrum och moderna kylanläggningar. Kontrollföreningar arbeta, och mjölkhygienen är god. Avsättningsort för mjölken är Stockholm via Rimbo mejeri, som äges av Mjölkcentralen. Mycket göres för att få fram ännu bättre besättningar.

Hästarna bli här liksom annorstädes färre och traktorerna flera. Prästgårdens huvudgård Risinge har dock en stor och fin besättning av ardennerhästar. Där finnas också premierade hingstar med förnämliga stamtavlor. Nordsvenska hästar förekomma på enstaka ställen. Vid Tarvs gård har man en del gotlandsrussar och ridhästar.

Fårskötseln är av ringa omfattning, men svin- och fjäderfäskötseln är ganska omfattande.
Inget egentligt yrkesfiske bedrives, men vid Vällnora bruk har Stockholms läns hushållningssällskap en fiskodlingsanstalt, från vilken årligen utgå åtskilliga miljoner fiskyngel av olika slag till länets sjöar och vattendrag.

Skogen skötes mycket rationellt och ger en icke föraktlig avkastning. Särskilt Hargs, Korsnäs och Prästgårdens skogsmarker men även de enskildas skötas enligt fullt moderna metoder. Tillväxten är också synnerligen god. De flesta sockenbor ha sin utkomst av jordbruket men också ett stort antal av skogsbruket. Skogens avkastning per år i pengar är imponerande.
Ingen mer omfattande industri finnes, men numer gör kommunen mycket för att få industri och hantverk till bygden. Vid Åsby cementfabrik, som sysselsätter 5-10 man, tillverkas väggsten, hålsten med och utan isolering, brunnsringar, rör och rördelar, cykelställ, trappsteg i konstgjutning, gångplattor, isoleringsplattor m. m. Vid Tarv har nyligen startats en grusindustri, som torde få viss betydelse för bygden. I närheten av kyrkan ligger en mekanisk verkstad för bilar och traktorer rn. m., som sysselsätter 4-5 man. Vägstyrelsen har sitt kontor, garage och grustag inom kommunen. Omkring 15-20 sockenbor sysselsättas där.

Det finns fem speceri- och diverseaffärer. En av dem, belägen invid kyrkan, är nybyggd och synnerligen modernt inredd.

Vägar genomkorsa socknens alla delar och äro mycket väl skötta såväl vinter som sommar. En järnvägslinje, byggd på 1870-talet, går fram genom bygden. Det är linjen Uppsala—Rimbo av Stockholm—Roslagens järnvägar med förbindelser till Uppsala, Gimo, Östhammar, Öregrund, Hallstavik, Norrtälje och Stockholm. En järnvägsstation och två hållplatser äro belägna inom Knutby.
På senare år har en busslinje startats av Stockholms läns omnibus-aktiebolag med linjer Alunda—Bladåker—Knutby station—Faringe—Uppsala. En ny linje har sträckningen Knutby kyrka—Edsbro—Norrtälje.

Postförbindelserna äro goda med post till kommunens alla delar alla söcken-dagar genom lantbrevbärare. Poststationen ligger 1 km. från kyrkan. Även telefonförbindelserna äro bra med fria samtal till Uppsala. Omkring 200 abonnenter äro anslutna till Knutby telefonstation och anknutna automat-stationer.

Den mest spridda tidningen är Upsala Nya Tidning, som kan sägas vara den egentliga ortstidningen, men även Norrtälje Tidning har ganska stor spridning liksom olika stockholmstidningar och fackorgan.

Kommunalfullmäktige infördes redan 1919 och har 20 ledamöter. Parti-styrkeförhållandena "borgerliga—socialdemokrater" äro ungefär lika, dock med någon borgerlig övervikt. Inga skarpa politiska fejder förekomma i det kommunala livet. Kommunalnämnden består av elva ledamöter, och samma antal har skolstyrelsen. Samtliga kommunala organ söka i endräktens tecken göra det bästa för alla. Kommunalskatten är 7: 10 per skattekrona och skattekronornas antal 15.764.
Knutby blir centrum för den nya storkommunen, som i övrigt omfattar Edsbro, Bladåker och Faringe. Storkommunens namn blir Knutby.

På 1870-talet gjorde dåvarande kyrkoherden i Knutby, prosten Hans Norborg, en framställning till kommunalstämman, att man på grund av de svåra epidemierna och de långa avstånden till närmaste läkare, i Norrtälje resp. Uppsala, skulle försöka få en provinsialläkare stationerad i församlingen. Stämman biföll förslaget och iklädde sig också stora ekonomiska åtaganden, men det föll hos de högre myndigheterna. Det dröjde ända till 1948, innan denna goda tanke förverkligades. Då fick Knutby sin första provinsialläkare. Det extra provinsialläkardistriktet, som snart torde bli ordinarie, består av Knutby, Almunge, Edsbro, Faringe och Bladåker. Denna anordning är av oskattbart värde för bygden. Den nya läkarbostaden vid Knutby kyrka med de modernaste mottagningslokaler togs i bruk 1950. Distriktssköterska har sedan ett antal år varit stationerad här. Ett hemtrevligt ålderdomshem finns med plats för 15-20 pensionärer. Det torde icke dröja länge förrän den av myndigheterna hit förlagda distriktstandpolikliniken kommer att uppföras.

Över huvud taget är socialvården liksom skolan kommunens särskilda skötebarn: man vill allas väl och bästa.

Rödakors-kretsen har gjort mycket bland annat för skoltandvården och har nu även åtagit sig att ordna friluftsbadfrågan. En välutrustad brandkår finns, och ritningar föreligga färdiga till en modern brandstation i närheten av kyrkan. Landsfiskalen har till den 30 juni 1950 varit bosatt i Länna i Almunge, och distriktet har hetat Närdinghundra. Nu har detta distrikt sammanslagits med Väddö distrikt. Det nya distriktet kallas Häverö landsfiskalsdistrikt, och landsfiskalen är stationerad i Hallstavik. En fjärdingsman är bosatt inom socknen, och vidare skall en överkonstapel placeras i Knutby.

År 1750 utgjordes befolkningen i Knutby av 599 män och 649 kvinnor, summa 1.248, 1800 av 605 män och 616 kvinnor, summa 1.224, 1850 av 737 män och 783 kvinnor, summa 1.520, 1875 av 774 män och 825 kvinnor, summa 1.599, 1900 av 830 män och 818 kvinnor, summa 1.648, 1925 av 784 män och 741 kvinnor, summa 1.525, 1935 av 736 män och 684 kvinnor, summa 1.420, 1945 av 612 män och 602 kvinnor, summa 1.214, 1950 av 552 män och 533 kvinnor, summa 1.085. De senaste 50 årens flykt från landsbygden är påtaglig här som annorstädes, särskilt de senaste fem årens. Orsakerna äro många. Det har varit särskilt lätt för ungdomen att få platser i städer och samhällen under senare år, och utkomstmöjligheterna i hemorten ha minskat allteftersom jordbruks- och skogsarbetet rationaliserats. Kanske inverkar också önskan att fly jordens och skogens tunga arbete och hoppet att få något lättare. Att tanken på fritid och nöjesliv spelat någon roll kan väl icke förnekas, men den har dock varit underordnad. Problemet är av ekonomisk art, och "flykten tillbaka till landsbygden" kan icke börja, om den nu börjar någon gång, förrän hemorten, landsbygden, kan bereda bättre utkomstmöjligheter för ungdomen. Icke blott vid jordbruket och i skogen utan också vid småindustri och hantverk, förlagt till landsbygden. Kommunens nuvarande strävanden att få industrier och rörelser av olika slag till bygden synas därför kloka och riktiga.

Knutby kyrka
Alla upplandskyrkor äro sevärda. En av de mest sevärda är Knutby kyrka, benämnd med det anspråksfulla namnet "Nordens Sixtinska kapell". Den nuvarande kyrkan är från 1200-talet. Den är tvåskeppig och har dubbla medeltidsmålningar, de äldsta från omkr. 1410 och de yngre, nu synliga, från 1400-talets sista och 1500-talets första årtionden. Kyrkan är en av de rikast bemålade kyrkorna i Uppland, och bland valv- "och väggmålningarna finnas många pärlor. Ålderns patina över färgerna gör dem också oefterhärmliga.

Äldst bland inventarierna är krucifixet över sakristians portal, som kanske är från 1100-talet. Dopfunten, av gotländsk marmor, dateras till mitten av 1200-talet. Altarskåpet, ett förnämt arbete, härstammar från 1400-talets första årtionde, och från samma århundrades sista årtionde äro de båda helgonskåpen, Madonnan och barnet och S:t Martin. 1500-talet representeras av möbler i sakristian, och från 1600-talet finnas bl. a. en dyrbar korkåpa samt olika adelsätters begravningsvapen och en del nattvardssilver. Altaruppsatsen, predikstolen, bänkinredningen, timglaset och brudkronan m. m. äro från 1700-talet. Från 1800-talet finnas bl. a. två mässhakar, antependium och ljuskronor. Och från vårt eget århundrade härstammar den nuvarande altartavlan, kopia av ett verk av El Greco i Louvren, utförd av Mina Karlsson Bredberg, mässhakar m. m. Märkligt är att det enligt en gammal anteckning fanns orgel före år 1636. Kyrkan, som restaurerades år 1925, är alltjämt ett stämningsfullt gudstjänstrum, älskat av församlingsborna. Ärkebiskop Eidem gav den namnet "Bönens helgedom".

Kyrkogården omgärdas av en bogårdsmur, en vackert lagd stenmur med tak av handkluven spån. Tre stigluckor leda in på kyrkogården, en i norr, huvudingången, en i öster och en i väster. Mot söder var det i äldre tider vattenled. Efter restaureringen 1925 är kyrkan vitrappad. En ingångsportal i väster blev igensatt i samband med valvslagningen i början av 1400-talet. Vid den senaste restaureringen fann man under golvet rester av en äldre kyrka.

Den kyrkliga seden och traditionen i församlingen är relativt stark, och det kyrkliga livet och kyrkobesöken äro goda. Flera kyrkliga syföreningar äro i verksamhet, vidare en ungdomssyförening och en scoutkår. Församlingens beslutande organ är kyrkostämman. Förberedande och verkställande organ äro kyrko- och pastoratskyrkoråden. Det senare handhar även boställsförvaltningen. Knutby är moderförsamling och Faringe är annexförsamling i Knutby-Faringe pastorat. Förutom kyrkoherden är en kyrkoadjunkt anställd i pastoratet.

Series pastorum: 1. Dom. Henricus 1287. 2. Dom. Laurentius 1370. 3. Dom. Petrus 1470. 4. Dom. Laurentius 1490. 5. Ericus 1543-60. 6. Antonius 1593 -1615. 7. Henricus Nicolai 1626-34. 8. Mag. Olaus Aurivilius 1635-43. 9. Peder Olai Knoge 1644-55. 10. Mag. Johan Kempe 1656-58. 11. Abraham Aurivilius 1659-72. 12. Thomas Krook 1673--81. 13. Eric Berg 1683 -89. 14. Mathias Isander 1690-1719. 15. Lic. Jacob Westberg 1722-30. 16. Mag. Anders Waselius 1731-38. 17. Mag. Eric Beckman 1738-49. 18.Mag. Johan Helledaij 1750-64. 19. Carl Fant 1765-84. 20. Prosten mag. Eric Hartwich 1785-1808. 21. Mag. Abraham Pihlman 1809-29. 22. D. Daniel Malmberg 1832-54. 23. Mag. Isaac Martin Winge 1856-57. 24. Carl Gustaf Anjou 1859-70. 25. Prosten Hans Norborg 1870-88. 26. Kyrkoherde Johan August Eriksson 1890-1922. 27. Kyrkoherde Wilhelm
Elis Brusevitz 1922-44. 28. Kyrkoherde Johan Erik Harry Söderlund 1945—.
Svenska missionsförbundet har två mindre församlingar inom socknen.

Pingströrelsen har en församling med egen predikant. Förhållandet och samarbetet mellan kyrka och frikyrka är gott.
Skolans historia är kort, historiskt sett, men intressant. Här som på de flesta håll ser man några få förutseende mäns, icke minst prästmäns, kamp för folkskolans införande och utveckling. Ofta möttes de av tröghet och oförstånd. I dag har hela vårt folk en annan och vidare syn på detta viktiga problem, barnens undervisning och fostran. Därom vittnar icke blott en enhällig riksdags beslut år 1950 om införande av den nioåriga skolan utan även alla de många sammanträdena ute i våra och andra bygder av vårt land för skolans och barnens bästa. Vi ha skäl vara tacksamma mot pionjärerna och glada att vi nått så långt. Den gamla skolbyggnaden vid kyrkan är uppförd på 1870-talet. Det är en B: 1-skola med tre lärare. Vid Skäringby finns en nyrenoverad och trevlig skolbyggnad av B: 2-typ. T Såtters by ligger en B: 2-skola, och vid Råda skola har från 1894 till 1949 varit en skola av B:3-typ. Barnen från Råda skola, som nu indragits, skjutsas medels skolskjuts till kyrkskolan.

En stor centralskola har just uppförts vid kyrkan. Det är en imponerande byggnad, 60 m. lång, med de modernaste lokaler och den modernaste inredning. Förutom läro- och slöjdsalar inrymmer den skolkökslokaler, frukostrum med kök, bibliotek, lärarrum, skyddsrum m. m. Gymnastiklokal skall uppföras senare. Ett välförsett skolbibliotek finnes redan. Många unga fortsätta efter folkskolan i läroverk och yrkesskolor. En hel del ungdomar från bygden besöker folkhögskolor, lanthushålls- och lantmannaskolor, skogsskolor m. rn. Ett flertal studiecirklar arbetar under terminerna.

Föreningslivet i socknen är rikt utvecklat, och flera mycket livaktiga föreningar finnas. De äldsta alltjämt verksamma äro blåbandsföreningen från 1890-talet och skytteföreningen från början av 1900-talet. Bland de politiska organisationerna kunna nämnas SLU, SLKF, arbetarkommunen och SDUK. Flera fackliga organisationer äro verksamma. Vidare finnas en verksam idrottsförening, Rödakorskrets, scoutkår, kyrkokör, syföreningar m. m. År 1929 bildades Knutby-Bladåkers fornminnes- och hembygdsförening, som verkar för hembygdskänslans stärkande och för samlande och bevarande av byggnader och föremål från gångna tider av kulturhistoriskt värde. Hembygdsföreningen har en vacker tomt i närheten av kyrkan och stora samlingar i sin Gammelgård.

År 1948 uppfördes en bygdegård, där föreningarna ha en samlingsplats. Förutom föreningsverksamhet förekomma där biografföreställningar, underhållnings- och nöjestillställningar. Särskilt kända äro socknens teateramatörer, framför allt genom sina nyårsrevyer. Bygdegården äges och drives av en bygdegårdsförening med representanter för olika föreningar och organisationer i sin styrelse. Kommunen har skänkt tomt. Den till sin interiör trevliga lokalen fyller ett behov.

Vidare finns det en Folkets park, där en mängd sommarfester hållas. Mest kända äro midsommarfesterna i Lustig-kullhagen och Folkets park, som anordnas av Rödakorskretsen och brandkåren gemensamt. Där uppföras krönike-spel av lokala krafter och ofta med lokala motiv, och där framträda kända föredragshållare. Även hembygdsfesten första söndagen i augusti har gammal tradition och goda program. Under senare år har Svenska flaggans dag firats med en vacker högtid, varvid en svensk fana varje år utdelas till någon inom socknen verksam förening.

Ett församlingshus uppfördes år 1923. Det har fullständigt renoverats de senaste åren. Där hållas alla kyrkliga och kommunala sammanträden, gudstjänster, De gamlas dag m. m. I församlingshuset är sockenbiblioteket inrymt. Det har ett relativt stort antal böcker och lånefrekvensen är god.

Knutby är en gammal kulturbygd med minnen från stenåldern, bronsåldern, järnåldern och historisk tid. Sålunda hittades år 1932 på Johan Janssons gård, Oppgården i Gränsta, en bronsring, (numera förkommen) som ansågs vara från omkring 500 f. Kr. Åtminstone tre stora gravfält, vid Åsby, Opptorp under Prästgården och Gränsta, finnas. Vid Burvik står en ståtlig runsten och i kyrkan ett runstensfragment. Tingsplats har det varit i gamla tider i Åsby och senare vid Gränsta. En domarring finns också vid Åsby.

År 1469 stod ett slag vid Knutby kyrka mellan en unionsvänlig här och en svensk allmogehär. De unionsvänliga, som kommo från väster, stodo under ledning av Erik Karlsson Vasa. Den svensktrogna allmogehären led nederlag vid kyrkan, där den förskansat sig bakom bogårdsmuren, och dess ledare tillfångatogs. Erik Karlsson Vasa blev dock snart ånyo slagen av Sturarna, och gamle Karl Knutsson kom än en gång på tronen.

Om kyrkbyggena berättar en gammal folksägen att en jätte från Knutby kastade en sten mot Edsbro kyrka, men den gick för långt och hamnade i en sjö strax öster om kyrkan, medan en jätte från Edsbro, som skulle pricka Knutby kyrka, icke nådde fram med sin sten, utan den föll ned öster om Knutby kyrka och strax väster om Såtters by. Där lär ännu på 1930-talet en sten ha legat, som kallades "kastkyrkan". En sägen berättar, att en kyrkklocka skulle forslas över sjön Vällen till Knutby kyrka. Foran stjälpte på en mosse vid Hägnaden i Knutby, och klockan sjönk i djupet. Man skulle få upp den, om man spände för två oxar, uppfödda endast med sötmjölk. Pigan, som skulle föda upp dem, råkade emellertid en gång stjälpa ut sötmjölken, så det blev bara så mycket kvar, att det räckte åt den ena oxen. Den andra gav hon skummjölk den gången. Vid försöket att ta upp klockan hade man den verkligen uppe vid mossbrynet, men då knäade skummjölksoxen, och en röst ur djupet sa': Ni skulle inte ha givit honom skummjölk, så hade det lyckats.

Större underlag av historisk verklighet äga väl de folkliga traditionerna om Råsselberget på Prästgårdens mark. Enligt den ena anses berget ha varit ankringsplats, vilket icke alls är otroligt. En annan tradition menar att det fått sitt namn därav att det låg mitt emot Lustigkullen, som skulle ha varit galgplats och rosslingarna hade ekat i berget. Vid Kumla by och möjligen även vid Såtter och Källingby finnas lämningar av fornborgar. En tref aldighetskälla lär ha funnits vid Åsby Vreta. Senare skulle den ha legat mellan Vällnora och Bennebols bruk.

Och så stiger vi åter upp på fast historisk mark. Hembygdsföreningen har vid sin Gammelgård i närheten av kyrkan många kulturhistoriskt värdefulla byggnader. Sålunda finnas en bod från 1500-talet, en rustkammare från 1600-talet och den s. k. Domaregården från 1700-talet. Vidare äro där stall och ladugård, två bodar och en väderkvarn från Skäringby. Den var igång på sin ursprungliga plats senast 1919.
Källa: Sveriges Bebyggelse, Stockholms län del I, 1951

Dokument ändrat 2010-12-28

Knutby 1200-talskyrka är en av stiftets mest sevärda. Den är så rikligt försedd med vägg- och valvmålningar att den blivit benämnd "Nordens Sixtinska kapell".
Foto Hans Sandersen 2010


Knutby är en urgammal kulturbygd, och fynd ha gjorts både från stenåldern,
ronsåldern och järnåldern. Här ses några vapen från ett depåfynd vid Långsjön.