Redaktionens förord ur Magazinet 1975
De sista sexton åren av sin levnad var Olof Thunman bosatt i Knivsta, i gula villan vid Noor. Även om han alltjämt hade sin förankring i Uppsala blev han ett med bygden här i Knivsta och med dess folk. Det finns knappast en väg eller stig i hela trakten som han ej trampat. I ekdungarna, enbuskbackarna och skogarna hittade han och Knivstabygdens uråldriga historia, liksom nuets verklighet, gav inspiration till hans skapande konst i dikt och bild.
Olof Thunman blev känd och välkänd i hela bygden. Många i den nu äldre generationen kan berätta om episoder från samvaron med honom, med bohèmen, natur- och människokännaren, vandringsmannen, konstnären och framför allt upplänningen.
För att ära minnet av Olof Thunmans verksamhet i Knivsta har han fått ge namn åt centralskolan – Thunmanskolan – och åt en väg – Olof Thunmans väg.
Den sista april i år avtäcktes en staty av honom – gjord av konstnären Eric Ståhl – placerad i centralparken mellan skolan och värdshuset.
Ur Magazinet 1975
Anförande vid avtäckning av Thunmanstatyn vid Särsta den 30 april 1975
De socknar, som Thunman inte, till fots eller på sin diktcykel, genomströvat sökande motiv, torde vara lätt räknade, och här står han nu i sin legendariska vandrarutrustning.
Ur Magazinet 1975
Anförande av Lars Ahlmark►
Knivstavår
Enligt uppgift skrevs dikten – åtminstone delvis – i Staffansgården. Olof Thunman skulle medverka vid en festlighet, som anordnades av Jordbrukarungdomens Förbund. Det dröjde emellertid innan det blev Thunmans tur att framträda. Han gick då in i det lilla rummet bakom scenen och skrev dikten Knivstavår.
Ur Magazinet 1975
Knivstavår►
Poeten Olof Thunman; av Germund Michanek
De som kände Olof Thunman betonar ofta det lyckligt ansvarslösa i hans bohémnatur. Erik Wästberg kallar honom ”riddaren av landsvägen och bägaren, upplandsskalden, forskaren kompositören, sångaren och målaren”.
Ur Magazinet 1975
Poeten Olof Thunman►
Olof Thunman och UNT
Det var i UNT och dess julnummer Olle mest producerade sig och tidningen torde kunna betraktas som hans ”arbetsgivare” om man kan tala om någon sådan när det gäller en så självständig person som Olof Thunman, skriver redaktör Ellis Edman.
Ur Magazinet 1975
Olof Thunman och UNT►
Olof Thunmanstatyn
”Håkans drängar” hade 1958 givit en Thunmansoaré, varvid avkastningen på 800 kronor satts in på en bankbok, som förvarades på rektorsexpeditionen. Medlen avsattes som en grundplåt till en Thunmanstaty. Saldot var år 1975 drygt 1500 kronor.
Ur Magazinet 1975
Olof Thunmanstatyn►
Diktsamlingar; Några data om Olof Thunman; Skrivet om Olof Thunman
Förutom de i diktsamlingarna tryckta diktererna publicerade han ett stort antal i tidningar och tidskrifter (mest i Uppsala Nya Tidning), uppskattningsvis några hundra. Dessutom prosaartiklar (t.ex. om offerträd , fiskelägen och järnbruk, om spelmän, fiskare och valloner). Till dikter och artiklar hörde alltid teckningar.
Ur magazinet 1975
Diktsamlingar m.m.►
Vem är Emil Sjögren?
Den som någon gång gått längs Emil Sjögrens väg har kanske undrat vem denne person är. Går du förbi den gula trävillan kan du också se en statyett som står på villaområdet alldeles vid vägen. På marmorpelaren står det med snirkliga bokstäver "Emil Sjögren". Hur hänger nu allt detta ihop? Åren strax före och under första världskriget kunde Knivstaborna se en dåtida tågpendlare på sin väg från villa Ovansjö, som den gula villan egentligen heter, ner till stationen för att ta tåget till Stockholm.
Här berättar Peter Jahnke om Emil Sjögren.
Ur Magazinet 1994
Vem är Emil Sjögren?►
Eric Ståhl - konstnär i Alsike
Peter Jahnke berättar här om konstären Eric Ståhl och hur han lyckades komma över marmorpelaren som minnesmärket över Emil Sjögren står på. Under Erics besök i Venedig på 30-talet stod staden inte bara i utan just då också under vatten. Flera gamla byggnader började luta betänkligt då lergrunden började röra sig. För att få fason på Marcuskyrkan måste grunden förstärkas. Då rev man åtskilliga pelare inne i kyrkan ...
Läs vidare om marmorpelarens långa resa bl.a. via källarmörkret i gamla Patologen vid Svandammen för att långt senare ställas upp på sin nuvarande plats.
Ur Magazinet 1992
Eric Ståhl - konstnär i Alsike►