Käringöns blomstringstider har delvis sammanfallit med de stora sillperioderna under senare delen av 1700-talet och i slutet av 1800-talet. Redan på 1500-talet kom de första fiskarna till ön. Utöver sillfisket präglades ön av det så kallade storsjöfisket efter långa, lubb och torsk. Fisken såldes till fiskberedare eller saltades och torkades av fiskarna på ön. Dessutom förekom givetvis ett kustnära fiske för husbehov.
Livet som fiskare var mycket hårt och männen var ofta borta flera veckor i sträck. Då tog kvinnorna helt ansvar för hus, hem och vård av barn och gamla.
1700-talets sillperiod medförde ett ökat välstånd och en betydande befolkningstillväxt som även präglade 1800-talet. Öborna kunde nu bygga en egen kyrka som invigdes 1796. Tidigare hade man varit tvungen att ta sig sjövägen till Morlanda kyrka för att döpa sina barn, vigas samt begrava sina döda, en resa som ofta var farofylld.
Den mest omtalade av öns kapellpredikanter är L.O. August Simson som tillträdde sin tjänst år 1849 och verkade på ön till sin död 1900. Ur Bohusläningen 29/5 1900 citerar vi ur hans dödsruna ”…gjorde sig under sin långa tjenstetid särdeles omtyckt af sina församlingsbor, hvilka han styrde med kraftig hand, ja stundom med envåldsherskaremakt. Att Käringöns befolkning var…förvildad, rå och sedeslös, när Simson tillträdde platsen, torde vara tvifvelaktigt. Äldre omdömen om Kärinöboarne motsäga detta”. I boken ”Bohusläns historia och beskrivning” (1844) kan vi läsa att ”Käringö-borna dittills utmärkt sig för skälig omtanke och nykterhet”. Skrönan om att Simson stängde många krogar på ön kan därför ifrågasättas.
Käringön trädde fram som badort redan på 1890-talet då öns gamla gästgiveri ersattes av pensionatsrörelser.
Liksom alla fiskelägen präglas ön av sina tätt liggande hus som söker lä av varandra och oftast ligger med gavlarna i öst/väst. En vandring från hamnen och till lotsutkiken i väster kan ge dig en god överblick över ön och en storslagen utsikt över västerhavet och Måseskärs fyrplats.
Besök det lilla muséet i Fiskarstugan och Simsons prästgård som sommartid är servering.
Ringarna
Har du gått en vandring i bergen i väster så har du sett dem: ”Ringarna”.
Vad är detta? Varför finns de? Många har spekulerat och fantiserat. Här får du ett kortfattat svar:
På 1870-talet byggdes dessa ringar. De ligger i bergen ute i väster, högt beläget och långt från bebyggelse. Ringarna, som är gjutna utav portlandcement, är fundament till en avdunstningsmätaranläggning. Man mätte vattnets avdunstning. Det var färskvattnets avdunstning man mätte. Det fanns regnmätare på plats och regnvattnet räknades bort. Vattnet som användes bars till platsen. Ansvaret för detta hade Ludvig Wessberg och han efterträddes i detta avseende av sin svärson August Bull.
Man kan undra varför man gjorde detta men då liksom nu var människan intresserad av att forska och ta reda på saker och ting. Här ville man undersöka det lokala klimatet på Käringön. Detta var mycket intressant vid den här tiden (1870-talet).
Det fanns även en annan mätstation. Det fanns en vindmätare på berget ovanför tennisplan. Här mättes vindhastighet och temperatur.
Hemma på Öa – Kulturprogram
”Hemma på Öa” har vi under vinterhalvåret. Med ”Hemma på Öa” vill vi nå både gammal och ny käringöbo och käringövän.
Dessa kulturprogram har olika ämnen/tema. Vi har ex pratat om ”Strömstierna”, ”Mattraditioner på Käringön”, ”Sillsalteriet på Käringön”, ”Bohusläns flora”…
En del av det vi talat om finns nedskrivet och tryckt i Bohusarvet, Bohusläns Hembygdsförbunds tidsskrift.
Välkommen till ”Hemma på Öa”!
Sånger
Sånger som handlar om Käringön, Ännu så länge är det bara två sång publicerade. Tanken är att det ska bli fler med tiden.
Lambertvisan
Käringöns gamla brygga
Valkäken i hamnen. Den är flyttad och nu kan du gå igenom den när du sätter dig på kioskens uteservering.
Fiskarstugan som är ett välbesökt museum ligger mitt på ön.
Viktoria Grunden och Agnetha Holm vid invigningen fredag den 3 juni 2011.
Jonny Sjögren visar en maskin.