Hembygdsgården "Haralds"

Unik stenmangel
I Klockaregården finns den stenmangel som är unik för bygden - ja i världen för det finns fyra kända manglar av denna typ i västeuropa - samt andra föremål från våra huvudnäringar, jordbruk och skog, trä och träindustri samt textil.

Klicka här så får du se en film som visar lite av interiören i Klockaregården, bl a mangeln i rörelse. Filmen är ett elevarbete av Ljud och Bild elever från Borås för Destination Viskan och är publicerad på YouTube.

Bild: mangelkistan i bakgrunden, vandringen som drev mangeln samt maskin för mätning av det färdigmanglade materialet.

Mangeln är troligen från 1800-talet och är sannolikt en av de de största i sitt slag i världen. År 2005 finns vad vi vet 4 manglar av liknande modell i västeuropa. En i Tyskland, Steinhude am meer, en i Österrike, en i Italien och så vår egen. Mangeln flyttades från gården Annelund 1993 hit upp till kyrkbyn.

Mangeln är inte så lätt att flytta då kistan, (den låda som är 8 meter lång, 1 meter bred och fylld med 7 kubikmeter sten) har en vikt av cirka 20 ton. I arbete blir mangeln betydligt längre då denna kista är i rörelse. Botten är gjord av sex tums timmer och sidorna av fyra tums plank och är järnförstärkt. Mangelns underdel består av ett från mitten sluttande golv av trä. En större lutning ut mot ändarna medger att den tunga kistan kan tippas så att rullar med de vävnader som skall manglas kan läggas in under mangelkistan.

Fram till 1928 drevs mangeln med hästvandring. En lodrät axel med ett stort kugghjul av trä som är 230 cm i diameter, var fästat i mangelbodens tak. En dragbom satt instucken i hjulet. Hästen spändes för bommen och drev på detta sätt axeln så att kraften överfördes från kugghjulet och utväxlingar till mangeln. Denna typ av vandring kallas för stående vandring. Drivhjulet satt 2 meter ovanför golvet. Hästen styrdes genom tillrop från mangelskötaren och kunde, utan kusk, fås att vända helt om och dra mangeln i motsatt riktning. Vid elektrifieringen ändrades driften till remtransmission, som tillverkades av Borås Mekaniska Verkstad.

Linnegodset som skulle manglas bestod av vävlotter (100 alnar) av handdukstyg och 12-meterslängder av duk- och servettyg. Linnet dänktes först för hand med trävisp som doppats i vatten. Tyget var utlagt på ett väggfast bord. Efter eldriftens införande dänktes tre tygbredder åt gången i en dänkmaskin. Den bestod av en vattenfylld behållare med snurrande valsar, varav en bostklädd. Mellan valsarna löpte tyget.

Efter dänkningen rullades det fuktiga linnegodset på rullestolen över och under ett flertal smala bommar i speciell ordning. Linnet sträcktes och rättades ut i rullestolen mot en snedräfflad, plan ribba.

Tyget var veckfritt när det till sist rullades över på kaveln. Kaveln eller "kävlet" var gjord av masurbjörk. Linnegodset manglades 2 gånger. Mangelduk användes inte. Bord, bänkar och redskap hölls alltid rena. Rullningsproceduren upprepades mellan varje mangling för att undvika att det blev veck på linnet. När manglingen var klar hade linnet sträckts med ett någon aln.

Räkneverket där tyget slutligen mättes.

Detalj från räkneverke

Efter manglingen lyftes kaveln över till "räkne- och spilleverket". I denna numera remdrivna maskinen rullades linnegodset upp på en tygklädd mätrulle. Varje varv på denna markerade en meters längd. Räkneverket är handsmitt och precisionstillverkat. Från räkneverksbommen sträcktes linnegodset över en annan bom av ebenholz. Slutligen rullades det på en plan, flat stålskena, som var konstruerad så att den kunde delas diagonalt och därför lätt kunde dras ut ur tygpacken.

Under hästvandringens tid arbetade fyra man med mangling från tidiga morgonen till sena kvällen. När remdriften installerades kunde en man sköta samtliga arbetsmoment. 80 handdukslängder kunde manglas varje dag.

Linnegodset fick en vacker glans, en glans som ännu finns kvar på bevarade vävnader.

Mangeln användes förutom av ortens vävnadsförläggare även av förläggare från Kungsäter, Gunnarsjö och Björketorp. De stora förläggarna i Kinna hade egna manglar.

Ett av ortens stora moderna textilföretag är Linneväveriet i Horred.

Mangelhistorien har sammanställts av uppgifter i artikel av amanuens Eva Goliger, Borås Museum, Horreds Scouter samt text på ekonomisk karta över Horred