Sommaren är kort och regnade som i Tomas Ledins låt nästan bort. Ändå lyckades jag pricka in en vandring i riktigt fint väder. Inte för varmt, inte för kallt och nästan inget regn. Vi fortsatte på St Olavsleden som sträcker sig från Sundsvall till Trondheim. I år tog vi oss an Jämtland med start i Bräcke och siktet inställt på Östersund. Och som slutknorr fick jag en färsk rapport i min hand: Bilden av oss som handlar om bilden av våra landsbygder, med särskilt fokus på de jämtländska.

Text och bild: Olov Norin, kommunikatör vid Sveriges hembygdsförbund

I åtminstone ett avseende är Jämtland ganska likt övriga landet - här finns massor av hembygdsföreningar. Förra året hade vi nöjet att övernatta på två medelpadska hembygdsgårdar i Stöde och Borgsjö. I år blev det ingen övernattning men dock ett besök på en fantastisk hembygdsgård i Brunflo. Ett imponerande färgstarkt smycke på sluttningen ner mot Storsjöns sydöstra flik. Våfflor och morotskaka blev det minsann.

Efter våfflor och övernattning följde vi Storsjöns strand och snart fick vi syn på fjäll långt i fjärran och Östersund med bron över till Frösön. När vi till slut landade i republiken Jämtlands huvudstad fick jag ett meddelande från Kristina Ernehed, bosatt i Offerdal norr om stan. Hon jobbar för Heimbygda, Jämtland och Härjedalens hembygdsförbund och är en av personerna bakom den färska rapporten Bilden av oss som det regionala förbundet tagit fram. Passande nog fanns den att hämta på friluftsmuseet Jamtli där vi övernattade vår sista natt innan hemfärden. 

Det blev en intressant läsning. Rapporten beskriver hur en bygd framstår i de lite större sammanhangen. För det är ju så, vi har alla förutfattade meningar om världen och dess bygder, men också om människorna. De bilder vi alla bär på håller liv i en viss uppfattning om vad som är särpräglat eller viktigt för en bygd. På köpet kommer också värderande blickar. I rapporten, eller om det kanske är en antologi, läser jag om hur Jämtlands historia mycket har handlat om att vara en källa för resursutvinning med nationellt intresse, inte minst den viktiga skogen. Men det har också funnits, och finns i allra högsta grad fortfarande, en bild av området som lite exotiskt och en plats där man kan få utlopp för rekreation och ägna sig åt spännande friluftsliv. I båda fallen handlar det om ett utifrånperspektiv. 

Vilka fördomar bär jag med mig när vi vandrar genom landskapet? För det är väl så att bilderna påverkar allt vi tänker om platserna och dess människor. Går det att undvika? Kanske kan man mer utgå ifrån lokalbefolkningens perspektiv. Vad de tänker, drivs av och behöver. Jag tänker på de personer vi mött under vägen, människor som berättat om platsen men också sin egen bakgrund. Ofta har de, liksom de flesta av oss, samlat på sig många hembygder. Men den där kärleken till platsen och Jämtland märks och ger perspektiv även för oss som bara vandrar förbi. Jag tänker så klart också på hembygdsföreningarna. Att de utgår ifrån platsen och dess människor. Det är fint. På riktigt.

Vi avslutar vår vandring med att slänga av oss ryggsäckarna och med raska steg ta oss uppför skidbacken på Frösön. Vi vänder oss och får en fantastisk vy över Östersund med omnejd. En fin bild - det är i alla fall ett som är säkert!

Tips!

Bilden av oss har faktiskt en hemsida där du kan läsa mer och ladda ner rapporten som pdf! 
https://bildenavoss.se