Hur gör man för att ”boa in sig” och bli hemmastadd på en plats? Är det något som händer av sig själv eller måste man anstränga sig? Vissa är sociala och hittar enkelt sammanhang i grannskapet. En del blir till och med kallade “eldsjälar”, bildar nätverk och samverkar på längden och tvären. Andra stannar hemma och följer bygdens utveckling genom köksfönstret. 

Mitt boande är lite i startgroparna, fortfarande tre år efter att vi flyttade hit. Jag och sambon brukar låtsas att vi känner de som passerar på gatan utanför. Vi tänker oss att en kvinna är psykolog och ursprungligen från Polen. Hon älskar sin kolonilott men har haft ett ganska tufft liv, särskilt sedan hennes man dog för några år sedan. En annan, lite yngre kvinna, är inflyttad från ett afrikanskt land och pratar konstant i sin telefon alltid på väg till ett uppdrag inom hemtjänsten. 

Sedan har vi favoriterna: 80-talsmännen som vi kallar dem eftersom de båda har jackor i omodern färgskala och modell. De är pedanter, det måste de vara eftersom jackorna efter alla år fortfarande är i perfekt skick. Eller så har de en hel garderob med likadana jackor som de växlar medan.

Det finns ju olika sätt att delta i det lokala livet. Förutom att fantisera om människor utanför fönstret läser jag i lokaltidningen om det som händer i bygden. Överväger ibland att skicka mejl till kommunen med synpunkter på hur området utvecklas. Det är ju viktigt att känna att man kan påverka, även om delaktigheten blir lite mer på distans. 

Ibland passerar jag mina fantasikompisar på gatan och hälsar kort. En dag kanske jag tar steget och utvecklar vår än så länge ensidiga och minst sagt ytliga vänskap. 

Och ja, jag vet. Jag borde pallra mig iväg till stans hembygdsförening, som den medlem jag faktiskt är. Kanske är mina fantasikompisar också medlemmar!