Har du länge varit nyfiken på vår förbundsordförande Anna-Karin Andersson? Du är inte ensam! Därför tog vi kontakt så att vi kunde få veta mer om henne. När började hon intressera sig för hembygdsrörelsen? Och hur blev hon förbundsordförande på Sveriges hembygdsförbund?
Följ med på hennes resa från släktforskare till förbundsordförande nedanför!
Hej Anna-Karin! Kul att du vill vara med på hembygdsbloggen. Berätta gärna lite om dig själv och hur du blev förbundsordförande på Sveriges hembygdsförbund.
Det är en rätt lång historia faktiskt. Jag växte upp på en gård där jag fortfarande bor, tillsammans med farmor och farfar i det gamla bondesamhället. Redan som ung var jag nyfiken på vår historia och var vi kommer ifrån så jag började faktiskt släktforska då jag bara var 13 år. Om vi hoppar fram i tiden så blev jag först involverad i Dalarnas hembygdsförbund och gick med i styrelsen där. Sedan är jag här nu, som förbundsordförande. Man kan säga att det var en lång väg från släktforskning till där jag är idag.
Vad intressant med släktforskning!
- Verkligen! Men då man håller på och släktforskar så blir det mycket "namn, år och död", vilket man tröttnar på efter ett tag. Men om man tänker på historierna bakom dessa människor, på vårt kulturarv och hembygdsforskning, då blir det genast mer intressant!
Vad är det svåraste och det roligaste med att vara förbundsordförande?
- Det roligaste skulle jag säga är att man träffar så många intressanta människor och kommer till platser dit man aldrig annars hade hamnat. Man får ta del av så mycket! Det svåraste är väl hur jag ska kunna uppfylla folks visioner av hur saker och ting ska göras. Det bottnar i frågan "vad vill folk av mig?" och "vad förväntas av mig?". Ibland vet man inte riktigt vilken väg man ska gå. Då får man lita på människorna som säger att man gör ett bra jobb.
Hur skulle du beskriva hembygdsrörelsen?
- Som en fantastisk rörelse med många inspirerade och inspirerande människor! Det är en naturkraft runtomkring landet som kanske väntar på att få blomma ut. Hembygdsrörelsen i stort gör ett fantastiskt jobb men tyvärr i det fördolda. Vi bevarar kulturarvet och för vidare historien. Det är ju fantastiskt!
Varför är vi ej så synliga?
- Jag tror det beror på historien. Man är så van vid att det viktigaste är att bevara, skydda och sköta. Orken har inte räckt till med nästa steg. Men vi måste förmedla och visa på det man gör, för vårt arbete är viktigt.
Varför ska folk engagera sig i hembygdsrörelsen?
- Om man inte vet var man kommer ifrån så vet man inte vart man ska. Vi förvaltar ett otroligt kulturarv som hjälper människor att förstå var man kommer ifrån. Man behöver hjälpa människor att förstå så att man känner sig trygg och hemma, då kan man gå framåt. Jag tror det är ett av hembygdsrörelsens fantastiska syfte. Samtidigt så kommer det tillbaka till det här med hållbarhet. Många sitter på kunskaper som är väldigt eftertraktansvärda. Människor vill lära sig det man har glömt bort som gamla lokala hantverkstraditioner. Där kan vi komma in.
Slutligen, vad har du att säga till de som läser detta inlägg?
- Det kommer lite tillbaka till det jag pratade om förut. Att man måste veta var man kommer ifrån för att bli trygg nu och få en sikt framåt. Man ska lära sig att se kulturarvet omkring sig och se historien.
