Habo och Gustav Adolfs hembygdsförening finns och verkar i Habo och Gustav Adolfs församlingar inom Habo kommun, Västergötland (ca 17 km nordväst om Jönköping vid Vättern).

Föreningen är en partipolitiskt och religiöst obunden ideell förening som har som målsättning att

• fördjupa kunskapen om och känslan för hembygdens kultur- och naturarv och föra detta vidare till kommande generationer

• visa och utbilda i gamla hantverk och traditioner

• bevara, vårda, visa och dokumentera de byggnader och föremål som föreningen mottagit.

Föreningens hembygdspark ligger lätt tillgänglig ”mitt i Habo”.

Föreningens historia i korthet

Den första verksamhetsperioden, 1931–1939

Föreningen tillkom ursprungligen på initiativ av folkskolläraren och kantorn Carl-Emil Puke, född i Krogsered år 1863 men kommen till Gustaf Adolf år 1892, och gavs då namnet Habo och Gustaf Adolfs fornminnes- och hembygdsförening. Det första sammanträdet hölls den 18 oktober 1931 då ett femtiotal medlemmar antogs enligt mötesprotokollet och de första stadgarna bestämdes om "föreningens uppgift att inom Habo och Gustav Adolfs socken verka för att kärleken och kunskapen till hembygden höjes, att gångna tiders kulturalster tillvaratagas, skyddas och bevaras". Den 23 oktober skrev Jönköpings-Posten om mötet:

Artikel i Jönköpings-Posten där den första styrelsens månghövdade ledamöter namngavs: ordförande Carl-Emil Puke, intendent Nils Håkansson, kassör Torsten Wulff, Erik Håkansson, Fritz Malmström, Josef Lundqvist, August Gustafsson, Johan Elmlund, Gilbert Karlsson, Oskar Holmqvist, C.A. Dagman, Martin Johansson, Karl Ringqvist, Gunnar Johansson, Bror Thelin, Axel Ringqvist, Oskar Frändberg och Alfred Johnsson.
(Källa: Habobygden nr 2/2008, s. 5.) 

Mötesprotokollen från den första verksamhetsperioden var sparsamma, men 1932 noterades att Puke tillsammans med sekreteraren Gilbert Karlsson skulle teckna föreningens firma. Därutöver var det dock en mycket livlig verksamhet i föreningen vid den här tiden, varav ett par påtagliga exempel var: 

• Den första hembygdsparken etablerades vid södra infarten till Habo på ett område om ca 50 x 100 meter, mellan vägen och järnvägen strax bortom Isakssons metallfabrik. Ett arrendeskontrakt på 50 år upprättades 1934. 

• Den första byggnaden som flyttades dit var Nolgården från Nedre Starbäck i Gustav Adolf, en visthusbod från 1700-talet som gick under benämningen Fornminnesstugan. Den kom dock att kallas "Pukes laggård" eftersom den kom dit på hans initiativ, och så kallas den än idag. I byggnaden lagrade föreningen den stora samlingen av föremål som sparats genom årtioenden, inte minst av Puke själv.

Carl-Emil Puke gick dock bort i juli 1936. Året därpå utsågs Linus Johansson Gäbo till ny ordförande och enligt protokollet hade styrelsen planer på att börja upplåta hembygdsparken för offentliga, ideellt betonade sammankomster och fester. Under det påföljande året diskuterades att dessutom anordna en servering, samt för det ändamålet uppföra ytterligare byggnader. Syftet med detta var dels att väcka allmänhetens intresse för föreningen, dels ge pengar i kassan. Någon servering blev det dock inte, då diskussionerna under år 1938 slutligen mynnade ut i att det skulle kosta mer än vad det smakade och därtill riskerade nya byggnader att förstöra hembygdsgårdens karaktär.

Det sista mötesprotokollet från den första verksamhetsperioden daterades den 11 september 1939, vari endast val av styrelse behandlades. Andra världskriget var vid den tiden ett faktum och de flesta fick därför sannolikt annat att tänka på. Verksamheten inom föreningen dog således ut, och det skulle dröja tjugofyra år innan den tog fart igen.

Den andra verksamhetsperioden, 1963–

"Är Haboborna i total avsaknad av hembygdsintresse?", löd frågan som ställdes i Smålands Folkblad den 1 december 1962 av den före detta banvakten Karl-Bengt Johansson, mera känd som Kåbe. Han hade varit med i föreningen efter dess bildande 1931 och omtalade i tidningen att det i fornminnesstugan fanns ca femhundra föremål med kulturhistoriskt värde bevarade – varav flera skulle Skansen ha visat intresse för.

Insändaren fick till följd att några frivilliga anmälde sig och sedermera att Habo kommun bidrog med en del pengar, vilket tillsammans resulterade i att ett nytt område för en hembygdspark kunde väljas – ekdungen, benämnd Ekhagen, bredvid Musikparken. En kommitté bestående av Gilbert Karlsson, Åke Isaksson, Arne Wulff, Bengt Wärnbring och Arne Källemark bildades 1963 för att arbeta med återupplivandet av föreningen, vilket bland annat resulterade i att en styrelse kunde utses jämte nya beslutade stadgar. I samband med detta blev också det nya namnet på föreningen Habo och Gustav Adolfs hembygdsförening.

Den andra verksamhetsperiodens första styrelse: (fr.v.) Lars Karlsson, Åke Ekered, kassör Gunnar Axelsson, ordförande Bertil Söderlund, Arne Wulff, vice ordförande  och intendent Folke Wärnbring samt sekreterare Åke Isaksson. Saknas gör Valter Karlsson och Karl Andersson.
(Källa: Habobygden nr 1/2009, s. 5.) 

Den nybildade hembygdsföreningen höll sitt första årsmöte i mars 1964, där det bland annat beslutades att profossbostället Kronogården i Långhult skulle köpas in. Vilket på sitt sätt var en stor händelse eftersom Kronogården var Habos äldsta gård, med detaljer i byggnadsstilen från såväl 1600- som 1700-talet och vars ursprungliga utförande hade behållits. Under sommaren samma år monterades stugan ned för att sedan transporteras till Ekhagen, där den kom att uppföras med början i december 1967. I mars månad 1969 höll föreningen sitt första sammanträde i profossbostället, och vid det tillfället kunde man räkna medlemsantalet till trehundra. Byggnaden fick då den alternativa benämningen Hembygdsgården, och det beslutades att den skulle kunna hyras ut till fester, mindre samlingar och sammanträden.

Senare flyttades "Pukes laggård" från sitt dåvarande läge längsmed Jönköpingsvägen till den nya hembygdsparken, och föreningen erbjöds att överta ett trehundraårigt härbre från Brandstorp som ursprungligen hade använts som sädesbod för en kvarn vid Ekebäcken. Även en loftbod från gården Flatered i Furusjö inköptes till föreningen. I denna iordningsställde medlemmarna både ett skomakeri och en snickeriverkstad som skulle återge dessa yrkens gedigna hantverk. Därtill införskaffades en åldrad smedja från gården Mölekullen i Habo.

Från bröderna Fransson på gården Norra Ekered i Källebäcken skänktes Ekeredsstugan, vars ursprungliga del sannolikt är från 1600-talet. Huset, som tidigare varit skogvaktarbostad, var i ett mycket dåligt skick men hembygdsvårdarna åstadkom en fantastisk förvandlig av huset. Åtskilliga år senare, 1990, tog föreningen emot en sidobyggnad till Ekeredshuset – en liten grå backstuga från tidigt 1800-tal, känd i folkmun som Stena-Gustavs stuga. Med följde även en liten vedbod.

I mitten av 1990-talet skänktes så det första uppförda Salemkapellet i Habo till föreningen, och flyttades från sin ursprungliga plats lite längre upp på Munkvägen. Det är ett litet frikyrkokapell från slutet av 1800-talet som rymmer ca sjuttio personer. Därtill tillkom ett "mjölkabord" till hembygdsparken år 2001 med namnet Tjurahagen ingraverat – ett bord som för övrigt är godkänt av Svenska Mjölkpallsföreningen som mjölkbord nummer 41. Senare har även ett redskapsskjul tillkommit i västra hörnet av parken.

Källor

• Habobygden: tidskrift för släkt- och hembygdsforskare nr 2/2008–1/2010.

Lästips

• Våra stugor i hembygdsparken.