Runt omkring Öja kyrka slogs förr det mesta av all mark. I kartan över Öja socken från 1703 kan man ändå se att en mindre del av dagens prästänge var åker då. Klockareåkern i norra delen införlivades med änget så sent som 1979–80, i samband med utvidgningen av kyrkogården. Stenvasten som låg emellan togs då bort, och löper idag mot kyrkan. Även gamla skolgården söder om kyrkan hävdas idag som änge. Mellersta delen av prästänget är den del som har brukats som änge hela tiden. År 1703 noterades den som sidlänt. Det kan man tolka som att den bedömdes vara för fuktig för att kunna odlas upp. Den södra delen av änget är en bit av det skifte som kallas baggtäppan. Det betyder att det förr varit en beteshage för hästar. Idag är det mesta en tät lövlund, alltså direkt söder om det nuvarande änget.

Som följd av allt det här är dagens prästänge varierande: stora slätter omgärdas av lummiga och täta dungar. Här växer gott om högvuxna gamla ekar, askar, björkar och kraftiga hasselbuskar samt hagtorn, rönn, apel och getapel. I norra änden står en jättestor klibbal. Ute i slätterna finner man rikligt med växter som svinrot, brudsporre och ängsvädd. Denna vackra ängesflora finns här tack vare långvarig ängshävd.

En bit in i änget ligger en grop som kallas tionde-bryan. Prästgården fick ett tionde av fiske, och man släppte fisken här, som en slags fisksump.

Änget sköttes tidigare genom familjen Sedersten. Sedan 1981 hävdas denna del av det gamla prästänget genom pastoratets ängskommitté, sedermera kulturföreningen.

Änget är beskrivet av Johan Arvidsson (1998).

Se även mer information om platsen.

Fastighet

Öja Prästgården 1:1

Areal

3,0 hektar

Markägare

kyrkan

Brukare

Öja kulturförening