All text efter informationstavla vid ringugnen.
Så funkar det!

Gunnarps tegelbruk började som ett litet gårdsbruk omkring 1850. Storhetstiden kom med järnvägen och direktör John Olander som var en driftig man.
Den jättelika ringugnen byggdes 1898 och ersatte då en enklare enkammarugn. Under 1900- taltes första hälft var bruket Tjörnarps största företag och sysselsatte som mest 35-40 man. Vissa år producerades över 2 miljoner tegelstenar. Då kunde det hända att direktör Olander bjöd på öl och korv.
Efter en förödande eldsvåda år 1958 lades bruket ner. Själva ugnen blev kvar, men hela överbyggnaden brann ner. Den 37,5 meter höga skorstenen revs året därpå.
Efter branden användes ugnen en tid som hönseri och potatiskällare, men lämnades att förfalla. Träd och buskar slog rot ovanpå ugnen och växte sig stora.
Brocka, vals och press
När leran kom fram till bruket drogs lervagnarna upp på andra våningen och tömdes i en brocka. I brockan bearbetades leran med roterande knivar för att sedan valsas , pressas och klippas i bitar till "stenar". Kraften kom från en ångmaskin, men i övrigt byggde de flesta arbetsmomenten på hårt kroppsarbete.
Högt tempo.
Flera män arbetade hela dagarna med att forsla de mjuka stenarna till ut i torkanläggningen med slags skottkärra. De kallades presstrillare och kärran för presstrillabör. Arbetstempot var högt och samtidigt krävdes skicklighet för att inte skada de mjuka stenarna. Stenen sattes på långa hyllor, rustningar, i torkladorna.
Kolrullare och tegelbrännare.
Andra arbetsuppgifter vid bruket var sättare, avrustare, kolrullare och förstås tegelmästare. Det fanns chaufför , smed och "sandpojkar", som sandade hyllorna för att de mjuka stenarna inte skulle fastna.
Dags för bränning
När stenarna torkat var det dags för bränning. Det blev en ny vända med skottkärra, nu en sättarekärra, från rustningarna ner till ugnen, där råteglet staplades noggrant för att bränningen skulle bli jämn. Sedan murades porten igen av en portmurare.
Full fart på sommaren.
Under sommarhalvåret när arbetet pågick för fullt, krävdes som mest 30-40 man. Vintertid gick det inte att tillverka råtegel eftersom leran frös. Då var endast ugnen igång och man brände det förråd av råtegel som arbetats upp under sommaren.
Ringugnen

Redskap till tegeltillverkning

Bild av gaveln på ringugnen

Ringugnen