Den 23 juni 1929 samlades i Vollsjö personer, som särskilt intresserade sig för hembygden i Färs och dess minnen. Ett föredrag hölls av redaktör John Osterman, som var intendent för museet i Simrishamn och kunde ge goda råd om hur hembygdsarbetet i Färs härad borde ordnas. Riksdagsman Anders Nilsson, Steneberg, var då först ordförande, men ordförandeklubban överlämnades snart åt friherre Hans Otto Ramel, Övedskloster, som lovade att ställa sig i spetsen för hembygdsarbetet i Färs härad.

Kyrkoherden O. Blomstergren i Sövde ansåg vid detta möte att den gamla prästgården i Sövde var lämpligast som hembygdsgård. Även den gamla kyrkan i Södra Åsum, Sjöbo föreslogs. Som ytterligare alternativ föreslogs Bjälkhult utanför Fränninge, som en del deltagare ansåg var den vackraste platsen för en hembygdsgård i häradet. Vid detta första möte kunde man inte enas om var hembygdsgården skulle uppföras. Däremot beslöts att man omedelbart skulle sätta igång med insamlingen av gamla kulturföremål.

År 1940 kom även Brandstad Prästgård in i bilden. Den ursprungliga tanken var att den skulle rivas och därför behövde den fotograferas och dokumenteras för framtiden. På hösten 1940 vid ett sammanträde på Gästgivaregården i Sjöbo var intresset däremot mycket stort för att bevara Brandstad Prästgård. Med hjälp av medel från Sjöbo kommun och Riksantikvarien anslogs medel till en första restaurering. Efter denna restaurering blev inget arbete utfört förrän frågan togs upp igen 1948. Förslag framkom att norralängan och en viss del av den västra längan skulle bevaras. Med anledning av höga restaureringskostnader blev det slutliga beslutet att endast den norra längan skulle restaureras och att Hembygdsföreningen själv skulle bekosta restaureringen.

Bygdeforskaren Anders Nilsson på Skogsdala i Vanstad hade redan samlat ganska mycket föremål, som kunde bli förstörda, om man inte kunde få dem skyddade i en hembygdsgård. Efter ytterligare insamlingar av föremål blev behovet av hembygdsgård alltmer trängande, men man kunde inte enas om vilken gård som skulle bli hembygdsgård, förrän friherre Hans Otto Ramel år 1938 erbjöd att det under Övedskloster lydande änkesätet Charlottenlund kunde få disponeras av hembygdsföreningen. Detta anbud mottogs med tacksamhet år 1940, och efter nödvändiga reparationer kunde hembygdsgården Charlottenlund invigas den 27 september 1942. Charlottenlund användes fram till 1992 som föreningens hembygdsgård.

Nuförtiden används Hallsbergs Gård & Stenar, som donerades till föreningen den 21 januari 1972 av Dorothea Nilsson, som hembygdsgård. Ytterligare två hembygdsgårdar förvaltas i Brandstad Prästgård samt i Lilla Rödde Textilmuseum, vilka rymmer kompletterande samlingar av kulturföremål och textilier från Färs och Torna härader.