Första stora affärsverksamheten på Stora Essingen.
En av pionjärerna på Stora Essingen var familjen Ernst R Berglund. Efter att en tid ha vistats i framtidslandet USA under 1890-talet kom familjen (då två vuxna och tre barn) åter till Sverige 1903. Ernst öppnade då matvaruaffär i Huvudsta, som dock eldhärjades - allt brann ner till grunden, inkl bostaden. Denna olycka vändes emellertid till lycka, då nyfikenhet fick Ernst att med familjen ta sig till den lantliga idyllen på Stora Essingen. Tycke uppstod direkt och det kom till tomtköp. Hus byggdes och undervåningen inreddes till matvaruaffär. Adressen var Flottbrovägen 10 och året 1909. Villan gavs namnet Aliceborg.
Snart öppnades affärsrörelsen, berättar den på Stora Essingen uppvuxne Karl-Henry Berglund. Den utvecklades under hand med försäljning av livsmedel, ved, koks ,oljor, is, m m. Folk anställdes, hästar inköptes. Självklart deltog vi barn också i arbetet. Personalhus, stall, ved- och koksbod, vagnskjul och isstack byggdes på de tre tomter som farfar Ernst förvärvat. Mangelbod öppnades, som hade stora stenmanglar. Transporter utförde farfar med kuskar från Värmland. Varor och materiel av skilda slag, inköptes från grossister och andra säljare i stan. Allt fraktades ut till Stora Essingen med Angantyr eller andra båtar, t o m pråmar. Hästarna From och Lill-Trogen drog lasterna vidare från Huvudbryggan eller Norra hamn upp till den högt och centralt belägna affären eller till någon byggplats, hus eller ”gata” (d v s diverse grusvägar). Min far Henry (!), berättar sonen Henry, hade året innan järnbron/Essingebron var klar 1928 köpt en lastbil från Ernst Nilsson på Kungsholmen. Den fraktades med pråm ut till storön och kunde på smalkullrig väg köras vidare från Huvudbryggan. Det var, har Henry för sig, öns första automobil. Det var också första gången som min far höll i en bilratt ... Snart forslades stora mängder sprängsten från bl a brobygget intill Broparken ned till slumområdet ”Tjyvviken”. På dessa stenmassor vilar idag Lärarnas Hus och bostadsområdet Essingefjärden. Efter en tids sådan ”övningskörning” och s k uppkörning för behörig blev far åter fullt laglydig.
Trots periodvis svåra tider för samhället på 1910- och 1920-talen, säger Henry B, och därmed för vår familjs affärsrörelse, ökade bebyggelsen sakta men successivt och så även affärens omsättning. Gator (med vägnamn), vatten och avloppsledningar byggdes. Ernst R Berglunds affärsrörelse kom sålunda i centrum för handel och transporter på ön.
Tidvis arbetade 10 - 12 personer i företaget och pengar flöt in. 1928 byggde farfar en ny villa på den intilliggande tomten, Norrskogsvägen 14. Släkten växte. Barnen gifte sig och fick själva barn. De tre tomterna blev fullbebyggda. De var liv och rörelse.
Men så inträder snabba förändringar. Döden skiljer farfar Ernst från livet 1928 och 1932 dör pappas bror Parcival. Farmor Alma och pappa Henry fortsätter att driva affärsverksamheten en kort tid därefter. Men i mitten av 1930-talet läggs affären ned. Åkeriverksamheten såldes 1938 till en granne; Brunnhagen hette han. Min far Henry och mor Alice samt vi tre barn flyttade då till en lantgård i Södermanland. Ett raskt byte av bostäder gjorde att in i villan på Norrskogsvägen 14 flyttade författaren Sven Delblancs farmor och man. Sven D:s bok ”Kära Farmor” är kanske inte helt obekant, trots att några tydliga spår av Essingen inte hittas bland raderna, avslutar Henry Berglunds sin berättelse om släktens år på Stora Essingen.
Läs mer om den tidiga historien på ön i vår välfyllda bok om Stora Essingens historia: Si här har du Hessingen - landet mitt i stan. Finns att köpa hos Salongs Kassar på Badstrandsvägen, eller genom Hembygdsföreningen - maila till: [email protected] Kul, spännande och informativ läsning om hela öns historia!