Text: Gösta Lindström.

1935 kom jag som åttaåring till Storan. Mina föräldrar flyttade hit ut till Stenkullavägen 31 för att bl a få lägre hyra. Man reade inledningsvis hyran. Vår lägenhet var inrymd i ett gult tvåfamiljshus och bestod av ett rum och kök som hade en mysig glasveranda med utsikt över bl a varvet Ekensberg. Utsikten var bra men ljudnivån från nithamrarna var en sann pina. I förstugan fanns en torr-toa och under lägenheten en vedbod. I köket fanns en järnspis och ett tvålågigt gaskök. I rummet en kamin. Gaspoletterna kostade hela 25 öre och köptes i kvartersmjölk-affären. Den nödvändiga veden fick vi som alla andra hämta vid stranden eller vid de många byggena. Det byggdes mycket på 1930-talet. Storan var stadd i genomgripande förvandling. Fanns det pengar köptes koks hos åkare Brunnhagen strax bakom Flottbrovägen 10.

Nedanför Stenkullavägen till höger om Värdshusbryggan bodde en direktör Wik. Han hade en stor sjötomt som sträckte sig ända till familjen Leckhows stora vita trävilla vettandes ut mot Klubbfjärden i Mälaren.
På somrarna ökade öns befolkning till cirka det dubbla då strandremsornas sommarvisten skulle fyllas med ”utschasade” innerstadsbor.

Rundade man sydvästudden förbi Aluddsparken kom man ner till familjerna Stafrins och Dahlmans mycket gamla små hus. Högre upp närmare ”Norrahamnsberget” (de branta badklipporna som stupar rakt ner i del av Oxhålsdjupet före badstranden) residerade på Skogsmarksvägen familjen Gabrielsson (som det blev rubriker om). De drev i många år ett företag på ön, Firma Gabri-Oil. Grannen bredvid hette Lennart Vogel - hans bilskola hade ett gott rykte i Stockholm.

Det var driftigt folk som bodde här borta vid Aluddsvägen. Mellan skådespelarna Edvard Persson och Adolf Jahr träffade man på militärbefälhavaren och t f arméstabschefen, general Oscar Nygren och geologen och direktören Leander Tell, som på 1940- och 50-talen drev det omtvistade Essinge Pappersbruk på det område som i dag erövrats av bostadsområdet Essingefjärdens tre punkthus invid Tvärbanan.

I den villa som ligger i hörnan av Norrskogsvägen och Aluddsvägens slut (= mitt emot Vogel) bodde på 1930-talets slut en familj med det klingande namnet Johansson. Den äldste sonen var kristnad till Sven men kalldes Nenne. Han gick då i Essinge folkskola. Lite senare lät han händerna greppa en ishockeyklubba och ytterligare några år senare hade han bytt namn till Tumba, fast han aldrig bott där. Det känns extra stimulerande att denne frejdige Djurgårdare har fått sin storartade idrottsliga energi sprungen ur Hessingens mylla.

Med fler färdigbyggda hyreshus följde tillkomsten av antalet affärer av olika slag. Ett nytt samhälle krävde service för att överleva som blev till många essingebors levebröd. Orsak och verkan. T ex: Kihls Livs (Stenkullavägen), Wibergs Livs (Essinge Högväg), Strömshälls Livs (Essingestråket) Ruben Petterssons Livs, Ankarstads Livs (Badstrandsvägen 34), Gösta Svenssons Köttaffär (Flottbrovägen), Götbergs Livs (Essingeringen), Östlunds Bageri (Flottbrovägen 25), Hoffstens Bageri (Badstrandsvägen 23), Gösta Engströms Bageri, Lotta-Bageriet, en Konsum-affär (dåvarande Vänskapsvägen), två fiskaffärer (varav en på Essingestråket), 3 à 4 skomakerier (varav en i mörk källare, Flottbrovägen 6). Postkontor fanns vid denna tid inhyst i den då röda (i dag gula) villan på Essingeringen 53 strax ovanför Broparken.

Läs mer om Lindströms minnen från en svunnen tid i vår välfyllda bok om Stora  Essingens historia:  Si här har du Hessingen - landet mitt i stan. Finns att köpa hos Salongs Kassar på Badstrandsvägen, eller genom Hembygdsföreningen - maila till: [email protected]
Kul, spännande och informativ läsning om hela öns historia!