Text: Jahn Charleville

I början av 1930-talet låg Lilla Essingen  i huvudstadens utkanter. Här ute i ensligheten har ett av öns inflyttade genier i en källarlokal inrett en för tiden ganska imponerande flygplansfabrik. Geniet var ursprungligen österrikare (pilot, ingenjör, affärsman) men sedan 1926 svensk medborgare. Hans namn var Edmund Ernst Karl Sparmann. 
Det var året efter första världskriget, 1919, som Sparmann första gången satte fötterna (och hjulen) på svensk mark. Han kom för att demonstrationsflyga och sälja det österrikiska jaktflygplanen Phönix C.I och D.III. Hans uppvisningar imponerade på de svenska militärerna. Det blev starten på en framstående men ganska kort karriär.
Sverige föll Sparmann i smaken. Han såg här goda utkomstmöjligheter. Sparmann arbetade på 1920-talet vid flera olika företag bland annat inom flygfacket. Till exempel var han kontrollingenjör och provflygare vid Centrala Flygverkstäderna i Malmslätt. När han så erhöll extrainkomster från ett av sina patent i USA, beslöt han sig för att starta en egen flygplantillverkning.
Sparmann hade flera nyskapande idéer på gång. Han fick hyra lokaler på Lillan och året var 1932. Ett konstruktionskontor tillkom först. Lokalerna låg på baksidan av Luxgatan 1-3 och vette mot Luxparken.

Foto via Håkan Wallström.

När man kom in genom fabriksporten såg man två stora arbetshallar. Här var ett 35-tal arbetare sysselsatta med tillverkning och hopsättning av en mångfald trä- och plåtbitar som tillsammans så småningom växte till flygplansskrov. Edmund upplyste om att det var viktigt för träets spänst, att rätt och jämn fuktighet rådde i lokalerna. 
Det gick raskt framåt för Sparmann. Redan i maj 1934 provflög Edmund på Barkarby sitt första egenkonstruerade flygplan – övningsjaktflygplanet Sparmann S 1-A, som året därpå omregistrerades som SE-ADX. Det var ett ensitsigt monoplan (= enkla vingar) med en 120 hk Gipsy Major-motor med för dåtiden hög maxfart, cirka 240 km/h. Det hade fina flygegenskaper och lång räckvidd.
Men S 1-A hade ett avgörande fel, det kunde inte bära vapen, det vill säga kulspruta. Och detta faktum ogillade flygvapnets experter – flygövningar skall göras i "stridsmundering".
Motgången nedslog emellertid inte Sparmann. Han lät bearbeta känningar på departementsnivå, vilket fick till resultat att dåvarande Flygstyrelsen (föregångare till nuvarande Försvarets Materielverk) 1935 lät beställa tre "Sparmannjagare". De gavs beteckningen P 1 (P = provflygplan). Ytterligare fyra exemplar beställdes året därpå. Framtiden såg ljus ut för såväl Sparmann själv som för sysselsättningen vid Essingefabriken.

Foto via SFF.

Läs mer om flygbyggargeniet  i vår välfyllda bok om Lilla Essingens historia! - Lilla Essingen från sommarö via industriort till attraktiv sjöstad. Finns att köpa hos ICA Essingen, Lilla Mamsens bageri (bägge på Lilla Essingen) och Salongs Kassar (på Stora Essingen)
Kul, spännande och informativ läsning!