Text: Marianne Tjärnberg

I stället för att redaktionen själv gör försök att återskapa en svunnen dåtid, kan den med större behållning låta sig beskrivas av en kavat och buspigg ung ”Lillanbo”. Så här minns Marianne 1930- och 40-talen.

”I Luxparken åkte vi skidor på vintern. Vi gjorde en hoppbacke nedför berget. Den var livsfarlig, men det förstod vi inte. Kul var det i alla fall. Skridskor åkte vi i övre Luxparken. Där var det en bana vid sandlådan. Inte stor men spolad.

När vi blev 12-13 åkte vi på spårvägens skolkort på kvällen till Storans idrottsplan. Där fanns en upplyst skridskobana. Vi spelade ishockey och ibland åkte vi paråkning med den pojke som man var förälskad i. Kälke åkte vi i en mycket bra backe som fanns i korsningen Primusgatan och Essinge Brogata ner mot Primus lastbrygga. Den backen var lång och med en härlig kurva just där Luxgatan slutade och kom in på Primusområdet. Å vad spännande när man kom i full fart och kälken stannade precis på kanten av bryggan ...

På sommaren hade vi det underbart med vattnet så nära. Visst badade vi vid Stora Essingebadet, men mest var vi vid det näraliggande Klastorpsbadet. Där hade vi simtävlingar och sista badsöndagen före skolan började på hösten hade vi simavslutning med uppvisningar och clowner. När vi blev tonåringar badade vi mest vid vår egen brygga i "Lugnet" (som låg nära Stora Essingebron). Därifrån dök vi och simmade mellan Storan och Lillan. Några var så djärva och duktiga så de hoppade i vattnet från balkarna under bron, där de balanserade. Att simma mellan Lillan och Storan var en vanlig simtur för oss; trots många hundra meter över bråddjupet.

Barfotabarn på Strålgatan. Kristid - inga bilar på gatan, 1943-44.

Kanotfärder – grammofonmusik.
Vi hade kanoter också. Det var pojkarna som var ägare, men vi flickor fick låna dem. Vi hade dem upplagda på båtvarvet på Lillan. Det kostade 5 kr per månad att ha dem där. Men det hände att vi inte hade betalt hyran och då fick vi inte hämta ut kanoterna. Vid dessa svåra stunder brukade vi smyga oss in på båtvarvet. Vi kröp under staketet fram till kanoterna och krypande släpade vi ut dem. O vilken lycka när vi fick dem i vattnet och kunde ge oss ut på en paddeltur. Sedan var det samma krypande och släpande tillbaka med kanoten. Vi brukade paddla till Kungshatt. Vi hade vevgrammofon med oss och grammofonskivor (stenkakor). När vi paddlade ut från Essingen spelade vi "Tjatta noga tjo tjo" (eller som låten egentligen heter: Chattanooga choo choo. /Red). Den som skötte vevgrammofonen under paddelfärden hade fått noga instruktioner, att om vi skulle stjälpa, så skulle grammofonen hållas högt när vi trampade vatten.

Läs mer om öns rackarbarn på 1930- och 1940-talet i vår välfyllda bok om Lilla Essingens historia! - Lilla Essingen från sommarö via industriort till attraktiv sjöstad. 
Finns att köpa hos ICA Essingen, Lilla Mamsens bageri (bägge på Lilla Essingen) och Salongs Kassar (på Stora Essingen)
Kul, spännande och informativ läsning!