Logen. Logen är flyttad till området från Nybyn och är skänkt av Mo & Domsjö. Den siste bonden på hemmanet var Ragnar Jonsson. Takspånet tillverkades på hembygdsgårdens spånhyvel vid logens uppförande år 1976.
Kornhässjan uppfördes sommaren 1977 av Valdemar Persson och Ivar Andersson från Näset. Stolparna kommer prästbordet på Gidenäset och troerna från Näset.
Häbret har skänkts av Domänverket. Det är flyttat från kronotorpet Enkullen vid sjön Tällvattnet, ca 1 mil från Aspsele. Häbret har anor från 1820 talet. Både stockarna i väggarna samt golvplankor och trappsteg är handbilat timmer och bilade plankor.
Häbren byggdes ofta upphöjt från marken.
Det var luftigt och utmärkt förvaring av olika födoämnen. Kött, mjöl och dylikt.
Stallet är skänkt av Kjell Berglund i Berg. Hästarna i stallet fick vatten och foder redan vid fyra-fem tiden på morgonen. Arbetet i skogen med timmeravverkning och körning pågick så länge vinterns dagsljus tillät.
Kojan har skänkts av Ryssjö byamän. förr i tiden bodde skogsarbetarna i sådana här skogskojor hela vintern. För att hämta färsk mjölk och annan proviant begav de sig någon gång då och då till närmsta by
Dessa timrade skogskojor var i bruk till i början av 1930-talet.
Då började de monteringsbara Björnakojorna tillverkas på kojfabriken i Björna.
Smedjan är flyttad från Hundsjö och är skänkt av hemmansägare Olof Persson, född 1896. Smedjan hade hört till hemmanet där och är från den tidigare delen av 1800 talet.
Bäljen är en gåva av AB Magnus Dahlbergs Verkstäder. Den användes i Dahlbergs smedja från 1910 till dess att Björna blev elektrifierat. Bälgen hade tillverkats i Själevad. Städet i smedjan är tillverkad på Mo bruk. Det är skänkt av Alvar Söderström, vilkens farfar var en erkänt duktig smed.
Nya dasset. Byggdes 2010. Gåva av Örnsköldsviks kommun.
Gamla dasset/förråd.
Vilarkoja, gåva från Björnabyns byamän.
Vedboden uppfördes av styrelsens medlemmar 2013. De som timrade upp den var Bengt Dahlberg, Stig Englund och Kurt Nordlinder. Virket skänktes av Holmen skog. Den fina skylten har gjorts av bygdens egen konstnär Gunnar Sjöberg.
Mjölkbordet tillverkades runt år 2000 av Gösta Näslund, Björna.
Kornbastun. Bastun har tidigare stått på Näset och har skänkts till området av Näsets byamän gemensamt. Ugnen är som sig bör murad av natursten och på laven i bastun torkades kornet före malning. Det sägs att detta kornmjöl på grund av röken i bastun gav en annan och speciell smak åt gröten och brödet.
När sädeskornen hade torkats av rök och värme i bastun, körde husbonden iväg till kvarnen för malning. Väl hemma hade sedan familjen ett förråd av kornmjöl i säckar för vintern.
Brunnshus. Denna timmeröverbyggnad har flyttats från Norra Krokvattnet. Där har den stått över en brunn och nära ladugården. Med kedjor och hjul hissades vattenhinkar upp i brunnshuset. Där hälldes vattnet i en ränna, som ledde in till kornas vattenhoar i ladugården.
De som bodde på gården har sagt att mjölk och andra livsmedel förvarades inne i brunnshuset. Det var nämligen friskt och svalt där.
Plogöverbyggnad. Denna plogöverbyggnad timrades upp av Bengt Dahlberg, Stig Englund och Kurt Nordlinder år 2014. Virket var skänkt av Holmen skog.
Gårdshuset. Flyttades till Björna 2015. Har tidigare stått i Studsviken på ofri tomt hos syskonen Emmy o Gottfrid Viklund och använts som ”Studsvikenkapellet” av Svenska Kyrkan. Uppfördes där 1947. Är tillverkad på kojfabriken Björna. Kyrkan hade avlyst kapellet som gudstjänstlokal och skänkt huset till Björna Ekonomiska förening som i sin tur skänkte byggnaden till Björna sockens Hembygdsförening som behövde en lokal. Hembygdsföreningen flyttade ner byggnaden hel som den var från Studsviken till Björna. Flyttades till Hembygdsområdet 2015. En mäktig syn när kapellet kom sakta skridande efter vägen.