Åkerödräkten är ursprungligen komponerad av Carl Gustaf Tessin. Den bestående av röd yllekjol med svarta band, vit överdel, bredrandigt livstycke med snörning fram, grönt förkläde, vit huvudduk och en brosch i silver. Finns även en svart tröja/jacka som inte syns på bilderna nedan men går att se hos i Sörmlands museums samlingar.
"Carl Gustaf Tessin for från sitt Åkerö till Kjesäter i Vingåker. Bredvid sig i resvagnen hade han den berömda porträttmålaren Gustaf Lundberg, som inte bara var med för ressällskapets skull. Färden gällde det berömda Vingåker, där kvinnorna, och även männen, gick klädda i en särdeles gammal dräkt. Dräkten hade observerats på allra högsta ort, för vid maskerader på Stockholms slott kunde man med god verkan uppträda som Vingåkersbo i lång vit klädeströja.
Nu hade excellensen Tessin beslutat sig för att göra en särskild dräkt för sina underlydande, och Gustaf Lundberg skulle hjälpa honom att avbilda lämpliga förebilder. Tyvärr är Lundbergs bilder försvunna, men vi vet, att han avbildade Malin som brudpiga, Ingri i vardagsdräkt och Kersti i sommardräkt.
Med bilderna i packningen återvände Tessin till sitt Åkerö, och där fick hans 'hovmålare' Olof Fridsberg rita och måla den nyskapade dräkten i Tessins egen dagbok. Det är ingen tvekan om var förebilderna fanns. Det skulle man ha vetat även utan notisen om färden till Kjesäter. Vingåkers festdräkt hade röd kjol och grönt förkläde med tre band längst ner som dekoration. Åkerödräkten fick röd kjol och grönt förkläde, men banden flyttades från förklädet till kjolen. På huvudet fanns Vingåkers stora huckle, 1600-talshandskarna, som man hade vid kyrkogång, stela och broderade, byttes mot mjuka glacéhandskar och i nacken fanns Vingåkersflickornas båda lysband. Vingåkers korta, svarta tröja, som bara täckte brösten blev en rokokokofta med små sirliga skörten. Allt detta vet vi av Olof Fridsbergs lilla akvarell.
Tessin utdelade den nya dräkten till de flickor, som var bäst i konfirmationsklasserna, men tyvärr blev det ingen succés. Tessin skriver därom i sin dagbok: 'Pigorna i socknen vill gärna hava klädningen, men de blygas att bära den. De andra, som ej förtjänt en dylik, inbilla dem, att de äro församlingens vidunder. Avunden har också sina giljen på landsbygden'".
Artikel i Södermanlands Nyheter 5 augusti 1968 "Sörmländska antikviteter" av Ivar Schnell