epos av Elon Hallgren

Mosstugan

har alltid varit en central plats, en identifikation i min och mins familjs nutid och historia.

 

De första minnena av Mosstugan jag har, är när jag som litet barn, fick sitta bakpå en cykels pakethållare och färdas den, åtminstone på denna tiden, fruktansvärt långa vägen till Ägesryd och Mosstugan. Färden gick på grusvägar via höjderna vid Ro, ner till Sjövik, upp över höjderna till Rickelstorp, Råskog, ner över Holma mossar och åter upp mot Skyttliganbäck (under vilket torpet Mosstugan låg) och till Ägesryd där Farfar och Farmor vid denna tiden bodde. De var vaktmästare i missionshuset där, vilket för övrigt varit en syssla för flera i släkten fast då på andra platser. 

Jag minns också att jag färdats denna vägen på vagn, eller var det kanske på vintern i släde, bakom häst.

Mosstugan var också, vid flera tillfällen senare i livet, en samlingsplats för släktens olika träffar genom åren. Det kunde vara viktiga minnesdagar som skulle firas eller just släktträffar och kusinträffar.

Därför är det ganska naturligt att denna plats, och de människor i min släkt som bott där, fått en med tiden allt större plats i mitt medvetande.

När jag för ganska många år sedan, av någon anledning fick nys om hur denna plats först kom i vår släkts besittning, blev jag verkligen intresserad och började söka. Dels i av Faster Margit efterlämnade släktforskningsdokument och dels genom att söka på nätet bland andra släktforskares resultat om våra förfäder.

Plötsligt fann jag att mitt livs historia, och alltså också mitt eget liv, fanns dokumenterat redan på 1700-talet, och min ”stund på jorden” hade fått sitt upphov av att två unga människor, mot allt vett och etikett och mot alla, i vart fall dåtida sociala regler, hade gått och förälskat sig.

Att det sen också blev rättsliga påföljder av detta, som finns dokumenterade i Tingsprotokoll, gjorde ju att saken kunde verifieras. Det blev ju nästan lika intressant som en deckare.

Så när jag blev pensionär och fick lite mera tid började jag skriva på, låt mig kalla det en en ”romantisk berättelse” om våra förfäder Maria Catharina Ahlfort och Jonas Andersson (sedemera också Ekstrand) som när de, efter många turbulenta turer, äntligen kunde gifta sig kom att bosätta sig i Mosstugan.

För det var faktiskt så, att eftersom hon var av adlig börd och han en vanlig bonddräng fick de och deras anhöriga utstå mycket vånda innan de båda kunde få” komma till ro” i Mosstugan och starta sitt ”reproducerande” som sen ledde till hela den släkt, som vi närmast känner, tillblivelse.

Denna romantiska berättelse gör naturligtvis inga anspråk att vara helt sanningsenlig. Jag har använt de fakta som jag kunnat får reda på och sedan med ledning av de släktingar jag känt till och med min egen livserfarenhet försökt skapa våra gamla förfäders personligheter.

En del årtal är kanske efter dessa mer än 300 år, inte helt exakta men ändå mycket nära de relevanta.

Jag har funnit det i högsta grad intressant att låta våra förfäder från sin nuvarande ”dimension” genom mig, berätta sina minnen från dessa händelser och denna tiden. Och alltefter som åren gått, det är nu ungefär 10 år sedan jag började, har jag blivit mer och mer bekant med dem. Ni får gärna tycka att jag blivit tokig, men de är, och har under dessa år, under långa tider av mitt dygn, varit i mitt sällskap och berättat för mig. Och när jag sitter här vid min ordbehandlare kan jag verkligen känna deras närvaro och få en förståelse för hur både fysiska anlag och mentala arv går vidare i släktenas gång.

De jag på så sätt ”intervjuat”, och som här kommer att berätta för er, är alltså människor som bodde och verkade på Liljeholmens Säteri i Blåvik, Östergötland i början och mitten av 1700-talet.

Dessa är:

Amiralen Erik Ahlfort och hans hustru Maria Sofia Fahneheilm , deras dottern Maria Catharina Ahlfort och drängen Jonas Andersson men också drängen Albert som liksom blev Jonas ”mentor” när han i 12 årsåldern anställdes på Liljeholmen som lilldräng. Det var Albert som lärde Jonas jobbet men också hur det fungerade på Liljeholmen och hur en adelsfamilj fungerade.

Jag hoppas ni får en trevlig kontakt med era förfäder på detta vis. (Här vänder sig Elon till sin släkt men jag lovar att alla vi andra också får stor behållning av hans berättelse.)

Det har jag fått och deras liv har blivit en del av mitt liv på ålderns höst.

Visdomsord...

Om du inte kan din historia...

Om du inte vet varifrån du kommer...

Då vet du inte vem du är!!!!

/Elon Hallgren
son till Einar Hallgren, uppväxt i Mosstugan

Fortsatt läsning ...

2 Vägen ut i livet - En fjärdings väg (del 2 är lite längre, resten är kortare)

3 Maria Catharinas dagböcker

4 Alberts berättelse

5 Erik Ahlfort

6 Maria Sofia Fahnehielm