Fagning i Kuse änge

I alla ängen på Gotland fagas det nu. Det vet vi hur det går till. Löv, löv och löv.

Jag drar räfsan om och om igen som ett mantra. Vitsippor och blåsippor bugar sig och tackar för omsorgen.
Men det händer så mycket mer när många samlas för att arbeta ihop.

Mannen som står vid elden blir röd i ansiktet och svettig och avundas skoleleverna deras energi.
Det kramas här och det brottas där.
Löven yr. En och annan påminnelse om fagning far i luften. Räfsorna sliter i gräset och alla tar i för att
få löven till elden.
Någon som har ont i ett knä, går med kamera och dokumenterar. Det skall bli till ett bildspel för
eleverna i klass 6. Ett tack och ett minne.

I en annan del av änget samlas löven ihop i en vagn. Förundrade volontärer från Ekobyn i socknen
deltar i traditionen och samlar löv till kompost. Någon försöker prata engelska med dem och
snubblar skrattande på orden. Någon annan scannar marken och hittar älväxing och slåttergubbe.
De som sitter och pratar har jobbat färdigt, orken är inte som förr men de minns.
Hungriga sneglar vi alla mot gläntan framför stugan. Några har ställt ut stolar och bord och några
bjuder på soppa till alla. Fåglarna sjunger och solen skiner. Änget lyser grönt. Och här går jag i mitt
mantra och lägger löv och tankar på hög.

Gunnel Fransson