En vårdag 1988 hade hembygdsföreningen anordnat en vårdag på Skarpåker i Runtuna.

Först sladdning för att jämna ut lutningarna efter höstplöjningen.

Sladden har nu kopplat bakom en Ferguson kallad Grålle. I slutet av 1940-talet hade Fergusontraktorn världens mest avancerade hydraulsystem, vilket dock inte kom till användning här.

Därefter följde harvning med en Bolinder-Munktell BM 10 och en styv-pinneharv.
BM 10 hade en tvåcylindrig tändkule-motor som måste värmas med glödstift eller blåslampa före start och som gick på råolja. Motorhuven var bara 28 cm bred, vilket gav en mycket god sikt snett framåt.

För att visa kontrasten vid modernt jordbruk harvade man även med Skarpåkers IH med dubbelmonterad bakhjul och en fjäderharv med helt andra inställnings möjligheter än vad styvpinneharven hade.

Sådden utförde man för hand på många håll en bra bit in på 1900-talet. Det blev flera kilometer att gå för såningsmannen.

Här visar Bengt Oscarsson från Skarpåker hur det gick till på den tiden.

(I dagens lantbruk har de större gårdarna en traktordragen såmaskin som både sladdar, harvar, sår och vältar i ett drag.) 

Så småningom ersattes sådden av först oxar och sedan hästar med dragen såmaskin.

Här visar Nathanael Hylander från Sörby i Runtuna hur det gick till med hästsådd.

Efter sådden vältas åkern, här med en häst framför välten. Bakom tömmarna sitter Nathanael Hylander.

Nu för tiden sker ju alla sådd och vältning även på medelstora och mindre gårdar med traktor framför redskapen. Såmaskinen kan vara av kombityp och sprida handelsgödsel samtidigt som sådd. De största vältarna är femdelade.