Tjärbränning
Utefter Gundrastorpsvägen norr om Vittsjön finns det en tjärbränna som rensades upp av hembygdsföreningen 1981. Man använde tjärbrännan för framställning av trätjära som man fick från torkade furustubbar som man sedan lade i tjärbrännan. Ungefär 50 timmar och mycket slit behövdes innan man fick tjäran ur stubbarna men man kunde få upp till 800 liter tjära som än i dag är ett bra impregneringsmedel för trä, men den kunde även användas som "sårsalva" för kor och hästar. Inkomsterna som tjäran gav var ett värdefullt tillskott till kassan för bönderna.
Du kan läsa mer om Tjärbränning i Årsskriften 2018, där Sivard Strand ger oss en massa intressant information! Har Du inte boken? Skriv då ett meddelande till oss via vår mailadress, så ska vi säkert ordna så att Du får köpa en!
Foto: Ebbe Persson. Hembygdsföreningens tjärbränning vid Kraxeboda 1978.
På den övre bilden står: fr v Lars Svensson, Lehult, Erik Nilsson, Norreskog, Valter Johansson, Frösboholma och Gustav Johansson, Boalt, Vesljunga
Wauakaling
Nej, det är inget indianspråk utan bara genuin göingska. Vad är då en Wauakaling frågar sig nog somliga? En Wauakaling fick man när man förr i tiden skalade av furuträden på de eftertraktade tjärstickorna, dessa använde man som belysning i torpstugorna förr i tiden. Furen blev på detta vis mer och mer ihålig, en Wauakaling. En sådan fanns förr alldeles intill tjärbrännan i Gundrastorp men är sedan länge fälld och borttagen.