I lördags den 12 augusti 2023 samlades 15 personer runt Claes Ruderstam på kyrkans parkering. Det var dags för en vandring med temat Pensionaten i Vittsjö. Här i Vittsjö by fanns det bara tre bondgårdar vid mitten av 1800-talet. 1840 byggdes en skola här. 1855 fanns det postkontor i Vittsjö, då det annars var långt till de närmaste, Christianstad och Halmstad.1862 flyttades det till Markaryd. Har du ett brev med frimärke som är poststämplat i Vittsjö under denna tid, ska du skatta dig lycklig! De betingar idag ett högt pris! Samhällets förändring kom i och med att järnvägen kom till byn i september 1890.  Nu byggdes flera hus nere vid järnvägsstationen.
Men vad var det då som gjorde att det blev så många pensionat i Vittsjö? Jo, de vackra sjöarna, den fina luften, skogen, den goda maten och den avstressande miljön! Luften i städerna var nämligen rökig och smutsig p gr av alla ved-och koleldade spisar och kaminer! Sen var det alla de duktiga och driftiga kvinnorna, som vi ska få hör mer om senare på vandringen!
Vi vandrade så Beatabacken upp till Vången. Här var det förr full aktivitet en dag i april, en dag i oktober. Då var det nämligen marknad, även kreatursmarknad. Från 1810-talet anordnades marknaderna istället på den plats vi idag just kallar Marknadsplatsen. Sen fortsatte vi genom Crister Albinsson och hans frus vackra trädgård och tog sedan Ramsjövägen och vidare ner på Vångavägen. Till vänster ligger så Pensionatens vagga. Här till gästgivarlängan, som idag är privatägd, kom ett par från Helsingborg 1894 och ville äta mat. Medan den gjordes i ordning gick paret en promenad. När de ätit, frågade de om de kunde få bo här en hel vecka. Hyresgästen var redaktör och han skrev i sin tidning om denna vistelse, så detta gjorde att många hörde av sig och pensionatseran hade därmed inletts!
På höger sida har vi Turistgården. Där var en gång en låg träbyggnad. Hit flyttade på 1870-talet Oskar och Anna Trobeck. Oskar var militärmusiker samt urmakare. De innehade också en diversehandel. De planerade att bygga på en våning på huset och där inrätta pensionat. Dock visade det sig att byggnaden var för dålig för detta, så huset revs och ett nytt pensionat, 2½-våningshus, byggs 1896 och det får namnet Trobecks Pensionat. Dottern Edit tar över verksamheten 1908 tillsammans med maken Sven Lundgren. Dessa gör en omfattande tillbyggnad och de två karaktäristiska tornspirorna kommer till. Förebilden var Hotell Kramer i Malmö. På taket finns en vimpel med bokstäverna E och S (Edit och Sven). Här fanns en mycket stor matsal och över 30 rum, så det var Vittsjös största. Det får då namnet Lundgrens pensionat men ändras till Turistgården på 1920-talet. Gerda Hullegård tog över på 30-talet och därefter hennes dotter. Eftersom hon spelade tennis, anlades en tennisbana här. Idag kallas byggnaden för Tornet.
Sen tar vi oss över väg 117 och samlas utanför Trobecks pensionat. Här låg på 1600-talet gården Vittsjö Nr 3, en fyrlängad gård, som gått i släkten generation efter generation och de kallas för Torkelsönerna. Redan 1680 var här ett gästgiveri. Man skulle då hålla med mat, logi och hästskjuts. Detta tjänade man inte så mycket på. Bättre var det då med försäljning av de starka dryckerna!
1780 byggdes en ny gård på andra sidan vägen och dit flyttas gästgiveriet. Andra delen av det flyttas ner till Vittsjö centrum och verksamheterna alterneras. 1869 flyttar Gustav Waldau från Oretorp med sin familj. Han köper gästgiveriet, river det och bygger det nya Trobeckshuset. Han bosätter sig där och efter honom sonen Gottfrid Waldau med sin stora familj. När denne hamnar i ekonomisk kris tar riksdagsman Nils Håkansson i Björstorp över. Verksamheten övertas av Kristina Bern, som kommer från känd krögarfamilj i Hässleholm och Stockholm, och hon ger den namnet Wittsjö hotell. 1907 tar sjuksköterskorna Carolina Pettersson och Eva Streijffert över men de har vissa samarbetssvårigheter, så bara Eva blir kvar och driver det som Streijfferts Vilohem. Carolina startar 1913 pensionat Tallbacken.
Till vilohemmet hör ett stort utedass, som ligger nere i parken. Vid ett tillfälle har någon pangat rutorna på dasset. Då tillkallas landsfiskalen. Inte så kul för honom, när det visade sig att det var hans son som var den skyldige!!
Vi går så ner mot byn och passerar då Gästgivarstenen, som talar om hur långt det är till närmaste gästgivargårdarna, nämligen Bjärnum och Markaryd. Vi tar oss återigen över 117 och stannar vid Sjövik. Även här låg en bondgård, men när man fick näringsfrihet 1846-64, så startade man här ett gästgiveri och en handelsbod liksom nere på söder i Vittsjö. Ägaren Per Andersson har åtta barn men avlider 1864. Hustrun Marie-Louise driver rörelsen vidare. Hon kallades allmänt för Mor Andersson. Hon var väldigt duktig men också en mycket trevlig och omtyckt kvinna. Här fanns resanderum. Det berättas att Karl XV när han var på väg till Bäckaskogs slott, övernattade han här och använde då en kopparpotta! Fint skulle det vara! Det lär också finnas målningar, som är gjorda direkt på väggarna.
På 1930-talet ändras namnet först till Nya pensionatet. Sedan till Sjövik under Josef Nilssons och hans syster Edits tid. Charles Lundbom lät bygga ett annex, som användes till konferenser. Denne man lär ha varit väldigt lik Nikita Chrustjov. 1973 byggdes pensionatet om till lägenheter.
Vi fortsätter så vidare ner till Hemgården, som numera är bibliotek. Huset uppfördes av en privatperson 1906 och var mycket påkostat och det kallades Holmgården. På 1920-talet går det i konkurs och ägaren fick flytta till ett hus vid Röebjer. Ca 1930 tar fröken Berta Nilsson över Hemgården och driver den fram till 1960-talet. På 1910-talet var här söndagsskola men det var för lite finare barn. Här har också spelats Bingo. En period fanns det i huset en skoaffär. 1986 blev det Vittsjö Bibliotek. Nog ett av de vackraste bibliotek man kan tänka sig.
Rundvandringen avslutades alltså här i den vackra verandan. Här visade Claes också Mor Anderssons jättestora kopparkittel, i vilken det kokats åtskilliga liter kaffe!! Ja, vi har verkligen fått svar på anledningen till varför Vittsjö blev så känt för sin pensionatverksamhet, för tänk så många driftiga kvinnor vi träffat på!! På väggen hade Claes satt upp en lista över pensionaten samt dagsprogrammet för pensionatsgästerna. Vi får kanske göra en ny vandring med de återstående pensionaten?
Vi tackade Claes Ruderstam med en kraftig applåd för en fantastiskt intressant tidsresa!! Kvinnor i all ära, men vad vore Vittsjö utan denne kunnige lokalhistoriker.


Förening:

Wittsjö Hembygdsförening

Skapad av: Karin Persson (2023-08-18 11:29:00) Kontakta föreningen
Ändrad av: Karin Persson (2023-08-21 21:48:02) Kontakta föreningen